Skvaller om Erik Danielsson och Watain

Quorthon och Euronymous räknar jag som mallen inom black metal. Watain var mystiska i början men sen blev det lite väl mainstream efter andra plattan. Det är lite synd för det är ett riktigt bra band som kan jämföras både med Dissection och Mayhem och är i den klassen även fast Casus Luciferi borde varit deras sista platta.

Jag skulle inte sätta Quorthon på så höga hästar. Jag träffade honom innan han började spela in plattor och så jävla metal är var han inte. Den första plattan spelades in under en hel del fniss. Vore det inte för Börje hade det inte blivit något alls av det hela.

Menar du att Quorton inte tog sig själv och sin musik seriöst?
Hans fyra första plattor la ju grunden till "true black metal" och kanske hans band var ett skämt och en sorts hobbygrej men förstår ändå inte hur man kan göra en så pass mörk musik genom att inte känna någon form av svärta i själen. Han skapade ju också en sorts mystik kring sig, huvudsaken är att den ondska Quorton förmedlade på de fyra första plattorna gick direkt till hjärtan på många. Själv upptäckte jag inte Bathorys musik förrens -92 med "Return.." plattan från -85, i samma veva köpte jag Darkthrones "A Blaze..", men tyckte att den sistnämnda plattan faktiskt bleknade i jämförelse. Bathorys tidiga plattor riktigt brinner så bra är dom och håller ännu på 2000-talet som något tidlöst och som en mall över hur riktig black metal var tänkt att låta.

Det är många olika sorters känslor som kommer fram när man lyssnar på Quorthons musik och han verkade ha stark känsla med det han sysslade med, det kommer ju fram genom musiken. Sådant är nog svårt att fejka kanske? Den glöden finns i Watains musik också, speciellt "Casus Luciferi" plattan som jag verkligen anser vara 2000-talets black metal klassiker.

Man vill ju att sådana här människor som spelar black metal ska leva i grottor och vara världsfrånvända. Dom behöver ju inte vara det i verkligheten men tycker ändå att man som fan av banden ska få det intrycket. Mystiken och anonymiteten är mycket viktig i denna genre, musikerna ska ge intryck av att vara bestialiska och det värsta en black metal musiker kan göra är att berätta om sitt privatliv. Men Daniel i Watain verkar också ha följt denna trend, fick liknande känslor när jag hörde Casus Luciferi första gången som Under a funeral moon med flera tidiga 90-tals plattor. Att detta var något jäkligt ont och kände samhörighet med bandet inte på grund av att jag är satanist men den där misantropiska isande känslan när jag hör riktigt bra black metal och dit räknar jag Casus Luciferi plattan med Watain. Jag älskar den känslan, bandmedlemmarna var helt anonyma men känslan avtar när liknande band går ut i intervjuer och säger att de är helt vanliga människor med humor och där man till och med guidas i deras hem.

Exempelvis har jag alltid gillat Darkthrones plattor men den onda udden avtog helt tack vare Fenriz human attityd. År 1993 när jag köpte Under a funeral moon plattan trodde jag bestämt att detta var gjort av folk som var helt grottiga och onda av sig och som isolerade sig från omvärlden. Den bilden ville jag ha kvar men sprack mot slutet av 90-talet när de flesta band som visade sig vara evil i början av 90-talet var mänskliga individer.

En kollega berättade idag om en incident som inträffade på Getaway Rock Festival i helgen. Det var signering med Watain sent på eftermiddagen innan lördagkvällens spelning. Då hade en kille sträckt fram en autografbok, som var välfylld med kända bands och artisters autografer, till Erik Danielsson. Reaktionen blev minst sagt oväntad. Istället för en signatur i boken så försökte Erik slita ut sidorna ur boken, och när det inte gick så doppade han boken i grisblod! Sedan lämnade han tillbaka boken med kommentaren "Här har du din jävla bok! Stick härifrån!"

Föga förvånande så gick han hem och struntade i att se Watains spelning...

En kollega berättade idag om en incident som inträffade på Getaway Rock Festival i helgen. Det var signering med Watain sent på eftermiddagen innan lördagkvällens spelning. Då hade en kille sträckt fram en autografbok, som var välfylld med kända bands och artisters autografer, till Erik Danielsson. Reaktionen blev minst sagt oväntad. Istället för en signatur i boken så försökte Erik slita ut sidorna ur boken, och när det inte gick så doppade han boken i grisblod! Sedan lämnade han tillbaka boken med kommentaren "Här har du din jävla bok! Stick härifrån!"

Föga förvånande så gick han hem och struntade i att se Watains spelning...

Hur ballt är det att sitta och signera under en festival liksom..?

En kollega berättade idag om en incident som inträffade på Getaway Rock Festival i helgen. Det var signering med Watain sent på eftermiddagen innan lördagkvällens spelning. Då hade en kille sträckt fram en autografbok, som var välfylld med kända bands och artisters autografer, till Erik Danielsson. Reaktionen blev minst sagt oväntad. Istället för en signatur i boken så försökte Erik slita ut sidorna ur boken, och när det inte gick så doppade han boken i grisblod! Sedan lämnade han tillbaka boken med kommentaren "Här har du din jävla bok! Stick härifrån!"

Föga förvånande så gick han hem och struntade i att se Watains spelning...

Äh! Faktum är att Watain ÄR nyskapande. Att sedan satanism är trams är en annan sak. Musiken är på toppnivå - kreativt och energiskt.

Det intressanta är väl att killen faktiskt verkar tro på svart magi och sånt. Är mest nyfiken på hur det blev så.

Han håller på med svart magi. Bor nära han och vet av säker källa att sånt förekommer.