Både ja och nej, om man ska dra frågan så långt som att söka svaret inom hela filosofins allra mest elementära kärna. Det är faktiskt inte så svårt att förstå om ni bara slutar trassla ihop allt. Människan har absolut rudimentära valmöjligheter under sin vilja samt existens. Ni kan exempelvis välja mellan att äta på
Burger king eller
Max, där alternativet ytligt sett är indifferent och era egna val även kan väljas att trotsas, hur som haver.
Däremot förekommer ständigt flera andra omständigheter som automatiskt försätter er inom bestämda situationer vilket också är omöjligt att komma ifrån: 1) Du existerar 2) Du är hungrig 2) Motsvarande marknad presenterar ett befintligt urval. Man kan alltså aldrig kontrollera allting samtidigt. Jag kallar det "organiserat kaos" - Det är alltid någonting med din personlighet och omgivning som definierar fri vilja eller begränsningar.
Man brukar säga att slumpen avgör tärningskastet. Men slumpen består ju i själva verket utav olika ekvationer tillsammans; hur hårt tärningen kastas, i vilken vinkel och på underlagets friktion etc etc etc. Jag påstår dock inte att hela universum vore komplett förutbestämt. Kvant-fysik/filosofi? Min "teori" är åtminstone att efter ett specifikt skede (brytpunkt mellan diverse faktorer) har kosmos redan utstakat jävligt massa saker.
//Fuck it all.
Citat:
Ursprungligen postat av
Sjogras
Anta att universum sedan big bang är deterministiskt, och att man således kan känna till framtiden givet att man känner till alla faktorer som kan påverka framtiden. Anta vidare, att det finns en livsform X som känner till 100% av alla faktorer som kan påverka framtiden. Det skulle exempelvis kunna räknas ut genom att X vid en tidpunkt känner till varje partikel i universum och deduktivt kan fastställa hur partiklarnas position var vid tid=0. Då tänker man sig att X hemskt gärna vill testa att rucka lite på universum och göra någonting som skiljer sig mot hur de deduktivt fastställt att universum kommer utvecklas... Vad fan händer då med determinismen? Man kan givetvis gå vidare och mena att de handlingar som skiljer sig från den sedan big bang deterministiskt fastställda framtiden ändå följer determinismen, men även det kan ju X ändå känna till... Oooooch så har vi ett cirkulärt resonemang.
Exemplet är ganska absurt, men det kan ju knappast vara helt omöjligt att till och med människans efterlevare någon gång kommer känna till 100% av universum? Jag kom att tänka på detta för en stund sen och har inte funderat så mycket, men jag kan ju knappast var den första så någon får gärna peka ut de största svagheterna.

Jo. Fast man gör ofta misstaget i sitt deterministiska resonemang att fokusera alldeles för mycket på själva framtiden och vad alla gigantiska formlerna borde bevisa rent logiskt (ungefär likt folk som envisas projicera mänskliga känslor på djur). Man bör överväga tanken att universum ej tar hänsyn åt humant intellekt - Oändlighetens motsvarighet till organism.