Citat:
Det som jag kämpar mycket med just nu är en klurig sak. Att vara empatistörd är enklare för du behöver inte bry dig. Du har en flyktväg ut ur smärta/tomhet/ tristess osv. Att välja moral/empati och att känna det du känner. Då måste du välja bort din flyktväg. Rakt av. Det finns en demon som sitter inombords och önskar ett mellanting. Det finns inte. Men vad jag menar är: om du blivit empatistörd för att du behövde en flyktväg så var du aldrig psykopat (om man utgår ifrån att psykopati kan checkas av med listan som används) utan möjligen det som kallades sociopat. Men då har du ett val lika mycket som alla andra. Och du kan välja andra sätt att hantera vad det än är du måste hantera. Att se på en psykopat som hopplös och obehandlingsbar är som att ge psykopaten en fribiljett och uppmuntra psykopaten. Att ha förståelse för att många människor är begränsade med inlevelse/empati är viktigt men inte hur långt som helst. I robert hares bok psykopatens värld målas dom ut som genetiska naturens misstag och samtidigt som hänsynslösa rovdjur. Det går inte ihop.
Du/ni kanske har läst boken redan, men om inte så rekommenderar jag Mask of Sanity. Det grundläggande verket av "psykopatins fader" (kanske lite elakt mot den förste beskrivaren) Cleckley. Han såg själv till att den släpptes till Public Domain och den är således fri att ladda ned.
http://www.cassiopaea.com/cassiopaea/psychopath.htm
eller direktlänk till hela boken
http://www.cassiopaea.com/cassiopaea/sanity_1.PdF
Kom ihåg att detta var innan psykopati "fanns" och även innan P-störningar och kluster så läser man den med DSM-IV blick kommer man tycka vissa saker är konstiga. Man får tänka på den tid boken är skriven.
Ett avstamp för alla som är intresserade av psykopati, sociopati och empatistörning. Eller kanske bara liv som inte fungerar vilken hjälp som än sätts in.