Kul kille.
Han har en hel del vettigt att säga också, t ex 16 minuter in: om alla är lika mycket värda, så betyder det att våra handlingar inte kan definiera vilka vi är, det spelar ingen roll om vi gör goda eller onda gärningar.
Det här har jag också ofta tänkt på, men sällan hört yppas av andra. Jag ser det som en mycket farlig utveckling när man försöker att fullt ut "socialisera" de vi egentligen bara är, på bekostnad av de värden vi skapar genom våra handlingar, vår kreativitet, etc. Allt det som utvecklar samhället går förlorat om vi fortsätter på den här ideologiserade banan och nöjer oss med ett slags "minsta gemensamma nämnare"-värde som alla delar obetingat. Den här synen på ett helt och hållet delat värde är inget annat än en vanföreställning, en ideologisk dogm. Här kan man verkligen tala om en
föreställd gemenskap. I verkligheten är det snarare så att varje människa har ett värde inför sig själv, en självkänsla och varseblivning som i grunden bara angår henne själv. Känslan är hennes egen, den finns inte till för de andra och den kan inte framställas för omgivningen. Den är inte något värde-genom-ombud, det är inte i sig något socialt i den känslan. Det sociala uppstår istället ur de möjligheter som våra
handlingar skapar, det är här känslor av mening och gemenskap bildas. Med andra ord: om vi kastrerar innebörden av goda respektive onda (/dåliga) handlingar, så dödar vi också det verkliga sociala kittet mellan människor. Allt som då finns kvar är den tomma ideologiska devisen om att vi alla är lika mycket (eller, som det snarare då blir,
lite) värda.