Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

Jag tänker mest på de som kommer direkt från gymnasiet, som är som de vi diskuterade innan. Skev bild av läkarrollen (både som en gud, eller som motsatsen), för mycket TV, förstår inte att det faktiskt finns maktspel och att alla inte är ute efter ens bästa.

Det är ju faktiskt inte så konstigt när man precis kommit från gymnasiet. Sen har de ju minst 5 år på sig att bli luttrade. Men man märker att de inte riktigt tror på en / vill tro på en när man berättar sådant som man i sin tur fått från läkare som arbetat hela livet.

Håller faktiskt med om att man är inte redo att bli läkarstuderande direkt efter studenten. Jag talar såklart från min egen erfarenhet men det gäller säkert måga andra. Jag är tacksam att jag inte kom in på programmet på en gång eftersom jag fick verkligen prova på vården (Det tyckte jag ju såklart inte då). Har jobbat på diverse hemtänst, äldre och demensboende i ett par år nu och fick bekräftat för mig att det är inom vården jag hör till och det är läkare jag ska och vill bli. (Ej usk/ssk då intellektuella stimulansen och möjligheterna är för dåliga). På den här tiden lärde jag känna mig själv, skaffade mig stor erfarenhet och människokännedom. Är själv från en arbetarsläkt där några få enstaka är högskoleutbildade.

Det skulle vara nyttigt för alla som aspirerar att läsa till läkare att införa ett år obligatoriskt tjänstgöring på ett demens/äldreboende. Då skulle alla statussökare och högavlöningsnissar falla bort under den första månaden.

När jag hade upprop ställde de frågan hur många som hade föräldrar som var läkare, vill minnas att ungefär strax över hälften räckte upp handen.

Bli uthängd på lexbase, bli misstänkliggjord i Aftonbladet, sitta och svära åt allt som har med Landstinget att göra, ha en sjuksköterska som chef etc låter inte som någon direkt status. Detta i utbyte mot en specialistlön efter minst 5,5 + 1,5 + 5 år efter utbildningsstart (i praktiken nästan alltid längre) som ligger i par med vad en klyftig person med 3-årig kandidat från Handels får i ingångslön på första jobbet?

Folk som söker till läkarprogrammet för status och pengar är inte olämpliga som läkare för att de har fel prioriteringar, de är olämpliga för att de måste vara dumma i huvudet om de resonerar som de gör.

Ungefär så, ja.

Problemet med de som söker för status och pengar är att de kommer att bli bittra fort. De kommer förmodligen också vara kassa på patientkontakt. Sen är det väl de som kommer att psykopata sig fram och gå över lik för att få sin chefposition, eller vad de nu strävar efter.

Jag kan bara hoppas att vården förändras till det att jag är färdig, men det kommer väl inte att hända.

Lär dig reaktionerna utantill (går snabbt). Ju mer av dem du lär dig ju bättre helhetsbild får du och tillslut kommer du kunna veta vad som ingår i en reaktion bara genom att veta produkt, enzym eller substrat. För mig var i varje fall det lättast, börja översiktligt med alla reaktioner, koppla samman dem, gå ned på mer och mer detaljnivå vad gäller hur enzymer fungerar, vilka enzymer som gör vad, vilka pathways som är aktiva vid olika metabola tillstånd, hur regleras dessa pathways etc etc etc etc.

Om bara häften av påståendena i tråden är sanna så bekräftar det jag sagt länge. Man borde helt och hållet gå över till intervjubaserad antagning på läkarprogrammet för att sålla fram de som verkligen är genuint intresserade av att bli läkare för att de vill hjälpa människor och för att de är naturvetenskapligt/medicinskt intresserade. Inte för att de är statuskåta töntar som vill skryta med sin titel vid släktmiddagarna eller tror att de kommer tjäna tonvis med cash.

Det vore väl önskvärt att alla skulle arbeta med det som de är genuint intresserade av, det innebär tyvärr inte att de också är de bäst lämpade för yrket.

Intervjubaserad antagning är inte problemfri. Det är hysat lätt att bara ljuga sig igenom. Alla frågor som ställs finns tillgängliga på olika forum. Den som lägger ett par dagar på att skriva ner ett perfekt svar på varje fråga lär bli antagen.

Det är klart det gör, de som är genuint intresserad av vad yrket innebär är också de som har bäst chanser att bli bra inom sagd yrke.

Fast även om man inte tar jobbet för stausen / pengarna, betyder inte det att statusen och pengarna inte ska finnas där. Att statusen hos läkare sänks är dåligt för alla. Lönen är på tok för låg för jobbet man gör.

På termin 1 får man inte dissekera utan bara titta på och i preparat, tycker att de gjorde det väldigt bra med hur vi skolades in i det hela. I slutet av termin 2 så hade vi de första riktiga dissektionerna som vi höll på med, personligen så var jag vegetarian i nästan en månad.

På T1 tentan så var det 60% godkäntgräns men med krav på att man tog minst 50% från vardera av de olika delarna; biokemi, magtarmkanalen och cellbiologi embryologi/genetik.

Senare är det 66% som krävs.

Början av termin 3 så var det dissektioner på preparat med avseende på thorax, buken och ansiktet. Senare under patologin var det obligatoriska obduktioner också, man kan ju säga att man var mer grön i ansiktet efter första obduktionen än efter första gången man fick se en död människa.