Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Först av allt så vill jag tacka dig för ditt ypperliga arbete du har lagt ner med denna gamla skrotbil.

Kanske kan detta även locka andra att kontrollera bilvrak som de känner till och som har varit en PV?

Jag tror inte heller att "Dahlsjö-PV:n" kommer att hittas på någon skrot tyvärr, men man skall aldrig säga aldrig.

Den försvunna PV:n kan ha försvunnit på många olika sätt. Den kan ha försvunnit i ett vattendrag, blivit slaktad, förd till Oslo antingen i delar eller som hel eller den kan ha blivit sprängd.

Försvann gjorde bilen i a f permanent och lär knappast ha använts alltför många dagar efter den 29/7. Om ens alls?

Ang chassinumren vet jag inte säkert men antagligen hade den första PV som tillverkades chassinummer 1 och sedan rullar det på i den ordningen som bilarna kommer ut från fabriken. Det är alltså ett rent löpnummer och alla bilar som tillverkas i samma modellprogram får på så sett ett eget individnummer, så brukar det funka och jag utgår ifrån att Volvo gjorde så med PV:n.

Stämmer det att Dahlsjöbilen hade chassinummer 103956? Den var ju årsmodell 1956, så om det stämmer att om din bil är en 1954 så kan ju chassinumret mycket väl börja med med 930 som du fått fram. Och då är det ett femsiffrigt nummer på din bil eftersom det måste vara lägre i nummerföljden. Kan du se om nian verkar vara första siffran eller kan det finnas siffror framför den?

Ja det stämmer. O18920 hade chassinummer 103956.

Bilen har kunnat följas hela vägen från den dag då den rullade ut från Torslandaverken, den 8 mars 1956, ända fram till den siste ägaren. Bilen kom i en av hans äldre bröders ägo den 24 juli 1964.

Denne broder har själv berättat om när den hamnade i Janne Dahlsjös ägo. Dock är detta mycket oklart om bilen fortfarande var skriven på denne broder eller på den försvunne den 29/7-65? Det verkar i a f som att bilen aldrig kom att bli överförd på den försvunne.

Bilen rullade först i Göteborg, därefter i Västerbotten (AC26848) och sedan i Stockholms län (B59932) innan den s.a.s. "återbördades" till Göteborg. Det var samma ägare under denna tid. När den midnattsblå "flyttade hem", så fick den ett vakansnummer. Detta vakansnummer råkade just vara det här registreringsnumret som hade blivit avregistrerat den 20 september 1958.

Efter fabrikat, typ, årsmodell står det så här: "Volvo PV 444 - KS 1956."

P.g.a. ett tryckfel i G-P den 29/7 1984, så riktades blickarna mot fel PV till att börja med. Den bilen rullade ut från Torslanda den 19 november 1956 och hade ett chassinummer som var drygt 23000 högre än den midnattsblås. Den felaktiga PV:n, som var svart, har efter fabrikat, typ, årsmodell följande beteckning: "Volvo PV 444 - K 1956."

Jag tror faktiskt inte att den bilen har kromlist, för då borde denna ha reflekterat lika mycket ljus som handtaget och kofångaren gör:
https://anonfiles.com/file/e577d6fd167ec584475a0054f5d7d73c

(Kromdetaljerna på bilens vänstra sida går det inte att jämföra med, eftersom denna sida får sitt (rödaktiga) ljus reflekterat från gatstenarna.)

Här är en bild på en PV med kromlist, som visar att denna reflekterar lika mycket ljus som bilens övriga kromdetaljer:
https://anonfiles.com/file/fb535490796b24d6c110ac7f5c6d262d

Och att även gummilister kan blänka något, kan man se här:
http://static.cargurus.com/images/site/2008/02/13/15/52/1956_volvo_pv444-pic-27998.jpeg

Sen misstänker jag att det som blänker i fönstrets underkant även skulle kunna vara någonting inifrån bilen.

Jag tror att detta faktiskt var olagligt redan tiden före 1965. Har ett svagt minne av det. Det var i a f olagligt ett antal år senare. Fast det var nog inte många som åkte fast och fick böter.

Även om denna länk inte direkt handlar om skrotbilar i naturen så är den ändå av intressse: https://lagen.nu/dom/ra/1993:41

"Enligt 23 § naturvårdslagen (1964:822), NVL, skall envar tillse att han inte skräpar ned utomhus, vare sig i naturen eller inom bebyggda områden, med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat. Av 24 § NVL framgår att om en viss plats i naturen är nedskräpad eller annars osnyggad den eller de nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet får förelägga den som har vållat eller som av något annat skäl är ansvarig för nedskräpningen eller osnyggandet att ställa platsen i ordning samt genomföra de förebyggande åtgärder som behövs för framtiden."

Har för mig att åtminstone åren 1969 och 1970 åkte en person runt som kallades för "Miljö-Pelle" i hela Sveriges land, och försökte få fatt på så många skrotbilar som möjligt som stod ute i naturen och skräpade ner.

Det behöver inte ligga något brott bakom "din" bil. Ägaren kanske bara ville bli av med den så enkelt och billigt sätt som möjligt? Många gjorde faktiskt på detta sätt.

Skulle den midnattsblå ha slutat sina dagar som en skrotbil stående i t. ex. en skog, så är jag övertygad om att då hade man verkligen sett till att det inte skulle kunna gå att spåra den. Fast å andra sidan sett, så tror jag inte att den försvann på det här sättet. I detta fall fanns det säkert helt andra möjligheter att få den att försvinna för gott.

Tack skall du ha för det förslaget. Inte omöjligt att jag kanske tar dig på orden och går igenom några årgångar från 1960-talet på sikt av Borås-tidning.

Efter att ha studerat stillbilderna, filmen och din egen bild, så tror jag att du har rätt i att denna bil inte hade kromlister runt bakrutan.

Den bilden har jag också lagt ut i ett inlägg nyligen därför att jag också tyckte att gummilisterna runt bakrutan blänkte något.

Detta "vita", som syns i bakrutans nederkant, skulle ev. kunna vara något som ligger på hyllan inne i bilen. Kanske ett klädesplagg? Kanske en påse?

Det har konstaterats flera gånger i denna tråd, men det kan inte sägas nog många gånger: det är lätt och kanske oundvikligt att inte drabbas av denna historia när man väl kommit i beröring med den.
Före AB:s Plusartikel var dessa försvinnanden helt okända för mig... ändå växte jag upp och hade min barndomsvardag på Västkusten, med återkommande utflykter till Torekov, Göteborg... Jag minns E6:an genom Halland, alla dödsfällorna med vänsterstyrda bilar i vänstertrafiken, västkustbanans gamla sträckning genom stadskärnorna.
Göteborg på 60-talet: Liseberg, Nya Ullevi, Trädgårdsföreningen och Slottskogen... Paddanturer som gjorde en sväng ut på älven och genom hamnen: larmet, de jättelika båtarna och de gapande tomma torrdockorna. Allt främmande. Och egentligen fruktansvärt skrämmande. Först i mycket mogen ålder har jag lärt mig hantera känslan av obehag i Göteborg. De goa gubbarna med Sten-Åke Cederhök i spetsen har för mig alltid varit ett falskt vykort.
Hm.. Allvar Larsson var min barndoms stora försvinnande. Det var ändå något trösterikt och lugnande när han slutligen återfanns.
Men Hagapojkarna och Hybbe lämnar mig ingen ro, lika lite som de australienska syskonen Beaumont, som på andra sidan jorden bara ett halvår senare bara försvann från dess yta.
Min herre, Jesus Kristus, lovar att inget av det fördolda inte en dag ska komma fram i ljuset - och jag vilar i det.
The truth is out there.

I dag är det precis på dagen 49 år sedan de tre unga männen Dahlsjö, Johansson och Karlsson som tillsammans med bilen försvann för alltid.

På morgonen denna dag var ingen av dem eller bilen försvunna. På kvällen däremot samma dag var de alla tre försvunna + bilen.

I vilken sinnesstämning befann de sig i den här regniga och blåsiga morgonen när de lämnade sina respektive bostäder? Glada? Nervösa? Fyllda med förhoppning? Såg med tillsikt på framtiden? Ja, det vet vi förstås inte. Man kan bara gissa sig till deras sinnestämning.

Vart rullade O18920 den 29 juli 1965? Ja, det vet vi förstås inte heller med säkerhet men knappast ner till Åsa. Här får vi återigen gissa oss till i vilken riktning bilen kom att köras.

I vilket fall som helst, så kan ingen av dem ha trott på morgonen denna dag, att det skulle bli på detta sätt!

Inser att detta också är årsdagen av händelserna. Måste som många tacka för en mycket intressant och välskött tråd som fascinerat mycket. Och vilket fantastiskt arbete som lagts ner. Tankarna går också till anhöriga som levt i ovisshet.

Har inte hört om fallet tidigare trots att jag föddes strax efteråt och tillbringat större delen av livet i och kring Göteborg. Bland annat några år på Risåsgatan. Är dessutom mycket intresserad av Göteborgshistoria som jag studerat en del.

Känns lite som en oavslutad deckare där man bara kan spekulera om upplösningen och tankarna och idéerna på möjliga händelseförlopp är många. Nedan är en av sakerna jag funderat på och och som jag inte hittade i tråden efter en veckas läsning. Detta är också mitt första inlägg på Flashback. Är det något jag missat?

Om jag frivilligt eller ofrivilligt skulle vilja göra mig av med en bil relativt centralt i Göteborg vid denna tidpunkt skulle jag ha haft bygget av Tingstadstunneln i tankarna. Detta var ju på sin tid ett av Sveriges största infrastrukturprojekt. Den började byggas 1961 och stod klar 1968 så 1965 så måste bygget ha varit mer än halvvägs. Har bara hittat ett par bilder från 1964 men kan tänka mig att det kunnat finnas många shakt med eller utan vatten i, högar med fyllnads- eller muddermassor etc där en bil skulle kunna gömmas eller försvinna. Där måste ha varit mycket lerigt och halt den 29 juli 1965 med tanke på allt regn. Platsen har ju också koppling till grodmansrånet då jag läste någonstans att man dragit kopparttråden över älven vid bygget av "älvtunneln". Dessutom låg området kanske innanför den "järnring" som polisen slagit kring Göteborg efter grodmansrånet. Jag tror inte heller att säkerheten kring en byggarbetsplats var då på samma sätt som den är idag.

Är det någon som har en bild på hur det såg ut kring bygget sommaren 1965?

Tack Skaraborg2 för infon om O18920!

Nu har jag också studerat både filmen och stillbilderna av PV:n från youtubefilmen och håller nog med FritzDaCat och Skaraborg2 att det är frågan om det verkligen är en kromlist runt bakrutan. Synd att man inte kan se var bakljusen eller blinkersen sitter.

Är det någon som har en bild på hur det såg ut kring bygget sommaren 1965?[/quote]


http://www.lantmateriet.se/Global/Kartor%20och%20geografisk%20information/Flyg-%20och%20satellitbilder/Demodata/hist_orto/gbg/index.html

Visserligen inte från 1965, men det ger en bild på hur det såg ut innan bygget kom igång.
För övrig en bra sida som man kan bli sittandes länge på.

// BHB

Nu blir jag konfunderad!

För två år sedan skrev Expressen om detta fall, där denna gamla artikel fanns avfotograferad:

http://y.cdn-expressen.se/images/2013/6/20/8a2ed736-c83d-47dd-9a8b-47df6ec9579f/645@70.jpg

Jag försökte nyss urskilja delar av texten, vilket faktiskt gick! Jag upptäckte då till min förvåning att Gays syster nämns i denna till synes gamla artikel. Och här finns ju det numera klassiska fotot på Kjell-Åke. Men enligt denna tråds historia ska ju systern inte ha fått se bilden på KÅ förrän hon fått den sig tillsänd av Skara år 2009. Kan detta verkligen stämma? Brydde sig inte systern om att läsa en veckotidning där hon själv fanns intervjuad?