Citat:
Ursprungligen postat av
BleAivano
Dr. Spin, som det stod i en av artiklarna jag länkade till i mitt förra inlägg, så är nog
den största orsaken att Lockheed Martin försökte ta en för stor tugga då de försökte
utveckla F22 och F35 samtidigt.
Mja. Det är väl inte riktigt något man kan skylla på. LM är trots allt världens största tillverkare av militära jaktflyg. Vill man så kan man jämföra det med att SAAB parallellt med Gripen tog fram JA37 med helt ny avionik vilket även underlättade arbetet för Gripen.
F35 (inte X-35) flög första gången 2006, dvs ett år efter att F22 nått IOC. Perioden 2000-2005 bestod till största delen av att kunna få skiten att fungera och diskutera avionik samt budget och förhandla med samarbetspartners. Under samma period var F22 inne i slutfasen av IOC-testningen.
Så tidslinjerna krockar inte (vilket de gjorde för det betydligt mindre SAAB).
Problemet som de fått tampas med är ett arv från JAST-tiden. JAST hade funkat som projekt eftersom kraven på räckvidd och intern last inte var monstruösa. (Då var bara USMC och USAF involverade). Såhär såg Lockheeds projekt ut där.
http://www.jsf.mil/images/gallery/cddr/lockheed/cddr_loc_006.jpg
http://sitelife.aviationweek.com/ver1.0/Content/images/store/13/2/6d32b19e-528c-4378-a249-4240e74ab8b5.Full.jpg
http://www.stormclimb.com/wp-content/uploads/2011/08/Lockheed-CALF-Fort-Worth.jpg
Detta projekt om något krockade med både F117 och F22. Men där skyllde man inte ifrån sig, utan det gör man nu med F35.
Problemen kommer av att i princip allt är nytt. Det som funkar är just det som kommer från F22-projektet. Dvs datalänken, radarn, styrsystemet och erfarenheterna kring smygdesignen. Det som inte funkar är alla nya saker (TV-hjälmen som de iofs har fått pli på nu, motorn, materialen, APUn osv) samt de extrema kraven som ställs på flygplanet (dvs JAST-arvet tillammans med USNs önskedrömmar och övriga partners specialönskemål med t.ex Norges unika krav på abs-bromsar + vinteranpassning).
F22 hade en kund, en uppgift och väldigt få begränsningar.
F35 har 5 kravställare med unika önskemål (USA + UK & Norge) med begränsningar för storlek från USMC, krav på stor intern last och extrem räckvidd från USN, krav på (då) framtidens avionik från USAF + UK, krav på specialanpassning från t.ex Norge (och Kanada).
I fallet räckvidd och intern last för USN hade lösningen varit enkel, gör planet längre. Men pga formkravet från USMC så går inte det att genomföra eftersom om USN ska ha ett längre flygplan så måste massa delar flyttas och då är skroven i princip helt olika. Och detta strider mot hela idén med JSF. Detta leder till prestandaproblem och extremt tight intolerans för övervikt samt nolltolerans gällande storleksöverskridningar. (Vilket vi sett gott om exempel på med kylning som inte får plats och prestandakrav som aldrig uppnås. Dessa brister har inte direkt med LM att göra mer än att projektledningen/säljarna inte sa "no can do".)
Utöver detta har de krävt att flygplanet (som nu väger som en F15) ska ha en motor. Dessvärre så finns ingen motor som är stark nog idag så denna måste utvecklas med samma intolerans för snedsteg. Resultatet blir... barnsjukdomar! (Vilket vi också ser nu. Dessa problem kommer från (P&W) tillverkaren av motorn + projektledningen som inte sa att det kunde bli problematiskt att ta fram en så extrem motor på kort tid)
Ska man vara petig så är det faktiskt Lockheed som har sina saker i ordning. Avioniken funkar som den ska nu (piloter blir inte groggy, datalänken följer schema, vapenintegrationen funkar osv). Klagomål finns dock på ALIS och där har väl LM strulat till det lite. EWSen klarar de gamla kraven, men kraven ändras pga förseningarna och då får LM backning på det.
Så nej, de kan inte skylla på F22. De har alltid haft flera bollar i luften, F22 kanske krockade med X35 men bevisligen så lyckades de hålla den deadlinen...