Isbjörnarna uppstod som art för bara omkring 120 000 år sedan, alltså i slutet av Eamianepoken. Eamian var dock kortvarig och - mycket riktigt - en period av interglacialt klimat. Slutet av Pleistocenepoken var snarare den period då isbjörnarna utvecklades till vad dem är idag, en period kännetecknad av upprepade nedisningar. Isutbredningen var betydligt större då än vad den är nu, framför allt på den norra hemisfären. Sedan vår nuvarande interglaciala epok inleddes för drygt 11 000 år sedan - Holocenepoken - har isbjörnarna minskat med minst 20% (en subjektiv siffra då jakt och tillgång på föda också spelar in). De finns i nuläget 19 isbjörnspopulationer, någon enstaka av dem ökar men tyvärr går det stora flertalet ner.
Sedan kvanetärperioden har glaciala och interglaciala cykler haft en frekvens på cirka 100 000 år.
Jag hittar olika uppgifter på isbjörnarnas ålder, från 500.000 år till 150.000 år.
Den moderna isbjörnen är c.a 75.000 år.
Det är uppenbart att isbjörnen klarat både den förra mellanistidsperioden och den varmaste delen av vår interglacialperiod, trots att Arktis troligtvis var isfritt sommartid under dessa perioder.
Arktis blir ju dock inte isfritt året om, den viktigaste perioden för björnen är våren då sälarna föder upp sina ungar på packisen. Det är då isbjörnarna skaffar sig sitt fettlager.
Det är nog inte isbjörnarna bland topp-predatorerna som vi ska oroa oss för, de konkurrerar inte om utrymmet med människan, till skillnad mot tigrarna.
"Pre-industrial CO2 level was not lower than current levels and both are low in the entire geologic record. Climate models assume pre-industrial levels were lower and CO2 increase causes temperature increase. IPCC predictions are consistently wrong because falsified data and incorrect assumptions produce inaccurate results, but that was their goal."
Jag hittar olika uppgifter på isbjörnarnas ålder, från 500.000 år till 150.000 år.
Den moderna isbjörnen är c.a 75.000 år.
Det är uppenbart att isbjörnen klarat både den förra mellanistidsperioden och den varmaste delen av vår interglacialperiod, trots att Arktis troligtvis var isfritt sommartid under dessa perioder.
Arktis blir ju dock inte isfritt året om, den viktigaste perioden för björnen är våren då sälarna föder upp sina ungar på packisen. Det är då isbjörnarna skaffar sig sitt fettlager.
Under HCO för runt 5000 - 8000 år sedan var isutbredningen mycket riktigt mindre än vad den är idag. Norra Grönlands istäcke var 50% mindre då än i början på 2000-talet, men när isen smälte av lokalt, ackumulerade den sig på ett annan plats. Samtidigt som isen smälte av på Grönland växte den i norra Kanada till exempel. Det här berodde dock förmodligen på variationer i det rådande vindsystemet.
Nåväl, du har helt rätt i att den totala isutbredningen på den norra hemisfären har varit mindre än vad den är idag, och temperaturen högre - och isbjörnarna klarade sig. Men i vilket fall som helst är isbjörnarna trots allt anpassade till att leva på isen, och om den försvinner, försvinner också deras naturliga levnadsmiljö. Arten utvecklades som sagt under en period utmärkt av upprepade nedisningar, hade det inte varit för det hade kanske inte isbjörnen utvecklats som art. Sedan är det precis som du säger - isbjörnen verkar inte vara något nödfall i sammanhanget och hotas inte primärt av global uppvärmning, men ur ett långsiktigt och en aning spekulativt perspektiv kommer även isbjörnen, liksom allt på ett eller annat sätt, att påverkas av ökade växthusutsläpp.
Citat:
Ursprungligen postat av teflonpannan69
Enligt en forskare som jag träffade på tåget i Österrike så råder det förvisso en global uppvärmning, men den balanseras ut av att jordens magnetfält minskar i styrka. Dvs, temperaturökningen blir minimal.
Det stämmer. Rymden utanför atmosfären är dynamisk och reagerar på förändringar i solvinden, interaktionen mellan solvinden och den magnetosfäriska plasman skapar elektromagnetiska fält. Dessa fält ger upphov till en spridning av plasman inom magnetosfären och påskyndar vissa elektroner och joner till att nå högre energier. Även om solinstrålningen ökar väldigt svagt, interagerar solvinden med jordens magnetosfär - vilket kan utlösa förändringar i de elektriska och kemiska atmosfäregenskaperna.
Obalansen i energin som det här fenomenet ger upphov till kan utgöra en bra grund för framtida prognoser om klimatförändringar. Om obalansen är positiv, och mer energi tillkommer, blir klimatet varmare. Är den negativ, blir klimatet kallare. I princip.
Det faktum att vi fortfarande ser en positiv obalans trots ett långvarigt solminimum är inte en överraskning med tanke på vad vet om klimatsystemet, dock är det värt att notera eftersom det bevisar att solen inte är den dominerande drivkraften för den globala uppvärmningen.
__________________
Senast redigerad av eternaIgrind 2014-07-13 kl. 20:25.
Det faktum att vi fortfarande ser en positiv obalans trots ett långvarigt solminimum är inte en överraskning med tanke på vad vet om klimatsystemet, dock är det värt att notera eftersom det bevisar att solen inte är den dominerande drivkraften för den globala uppvärmningen.
Hur definierar Du "faktum"?
Hur ser man en obalans?
Nåja. Begreppet försurning ska inte tolkas bokstavligt förstås. Det handlar så klart inte om att vattnet kommer bli surt - i ordets rätta bemärkelse. Väldigt små variationer i pH kan räcka för att påverka en art, som i sin tur påverkar en annan osv.
Den ökade koldioxidhalten i atmosfären ger upphov till kemiska förändringar i havet. Eftersom koldioxid absorberas från atmosfären binder den sig med havsvattnet och bildar kolsyra. Kolsyran frigör sedan en bikarbonatjon och en vätejon. Vätejonen binder sig till den fria bikarbonatjonen vilket i sin tur bildar en ny bikarbonatjon. Utan detta koldioxidrelaterade fenomen hade karbonatet annars varit tillgängligt för marina djur att bilda kalciumkarbonatskal och skelett av. Detta beräknas ha orsakat en minskning i oceaniska pH-värden på 0,1.
Mycket riktigt, koraller har funnits längre. En nolla räcker inte, tre nollor är rimligare - de uppträdde redan under kambrium. Nu är det dock inte enbart koraller vi måste ta hänsyn till, utan ett av värdens mest komplexa ekosystem i sin helhet.
Man har utfört ett test på en korallart, en bordskorall om jag inte minns fel. Man utsatte denna för en temperaturökning och den visade sig kunna anpassa sig fint. Utifrån detta försöker somliga måla upp bilden om att allt är frid och fröjd. Problemet är bara att man måste ta hänsyn till de övriga tiotusentals arter som Barriärrevet hushåller för, allt från fåglar till sköldpaddor. Att förlita sig på ett test utfört på endast en art i ett ekosystem där allting samspelar är förstås inte hållbart.
Sorry för sidospåret.
Här är en artikel av Gösta Walin, professor i oceanografi, om frågan om hur havet påverkas av högre koldioxidhalt. http://www.klimatupplysningen.se/2014/05/12/om-ph-haven/
Det program från SVT som jag tror är det som det refereras till i artikeln sänds i repris idag.
I påannonseringen av programmet skriver man:
”Havet tvingas svälja allt mer av den koldioxid vi släpper ut. Det leder till ett surare hav och ett hot mot allt liv i havet”.
Sådana alarmistiska påståenden kan man se, och invändningen utifrån frågan som man måste ställa sig är;"vad hände när just det man befarar hände med koldioxidhalten i atmosfären förr i tiden?" Vi har ju facit.
Man behöver inte spekulera.
__________________
Senast redigerad av Bjorn-Ola 2014-07-14 kl. 11:02.
Under HCO för runt 5000 - 8000 år sedan var isutbredningen mycket riktigt mindre än vad den är idag. Norra Grönlands istäcke var 50% mindre då än i början på 2000-talet, men när isen smälte av lokalt, ackumulerade den sig på ett annan plats. Samtidigt som isen smälte av på Grönland växte den i norra Kanada till exempel. Det här berodde dock förmodligen på variationer i det rådande vindsystemet.
Nåväl, du har helt rätt i att den totala isutbredningen på den norra hemisfären har varit mindre än vad den är idag, och temperaturen högre - och isbjörnarna klarade sig. Men i vilket fall som helst är isbjörnarna trots allt anpassade till att leva på isen, och om den försvinner, försvinner också deras naturliga levnadsmiljö. Arten utvecklades som sagt under en period utmärkt av upprepade nedisningar, hade det inte varit för det hade kanske inte isbjörnen utvecklats som art. Sedan är det precis som du säger - isbjörnen verkar inte vara något nödfall i sammanhanget och hotas inte primärt av global uppvärmning, men ur ett långsiktigt och en aning spekulativt perspektiv kommer även isbjörnen, liksom allt på ett eller annat sätt, att påverkas av ökade växthusutsläpp.
Isen riskerar inte att försvinna. Det är endast under några månader under sommaren som isen kan dra sig tillbaka och kanske, (man spekulerar i att det kanske hände under den varmaste delen av vår interglacialperiod), försvinna helt under dessa månader. Vintertid är utbredningen stor och isbjörnarnas viktigaste period för att bygga upp fettreserver är vårmånaderna då sälarna föder upp sina ungar på packisen. Det är inte isbjörnarna vi ska oroa oss för utan de djur som trängs undan av människan, inte av klimatförändringar, men av en politik formad utifrån klimathotet.
Tar vi bort möjligheten till att använda fossilt bränsle återstår bara biobränsle för många länder, vilket kommer att få en förödande inverkan på biotopen och den biologiska mångfalden.
Vi själva ska inte kasta sten i glashus. Vi gör just det fullt ut som vi befarar ska öka i andra länder med känslig natur, ersätter naturlig skog med en industriskog av granplantage och kalhyggen.
Här är ett intressant TV-klipp där paleontologen Lars Werdelin interjuvas om den nyligen upptäckta jättealbatrossem som levde för 25 milj år sedan.
På frågan om varför det inte finns lika atora fåglar idag svarar han att de då var varmare och högre koldioxidalt vilket ledde till högre produktivitet i havet.
Sådana alarmistiska påståenden kan man se, och invändningen utifrån frågan som man måste ställa sig är;"vad hände när just det man befarar hände med koldioxidhalten i atmosfären förr i tiden?" Vi har ju facit.
Man behöver inte spekulera.
Att blicka bakåt för att försöka dra slutsatser om just Det stora Barriärrevet är delvis att lura sig själv. På vissa sätt är det bra, till exempel när det gäller att plocka fram proxydata, men för att försöka påvisa konsekvenser av nutida global uppvärmning är det ingen säker källa. Varför? Jo, därför att den enda tid av högre temperatur vi kan relatera till när det gäller Barriärrevet är under HCO. Problemet med det ligger i att temperaturökningen var snudd på obefintlig eller minimal på de längre latituderna revet är beläget på under den tiden. HCO påverkade nästan enbart Arktis ifråga om temperaturökning. För det andra var inte Det stora Barriärrevet lika komplext då som det är idag, vilket i praktiken betyder att vi inte kan jämföra de nutida/framtida konsekvenserna av antropogen uppvärmning med de under HCO.
Till exempel har jag redan förklarat vad försurning ger upphov till:
Den ökade koldioxidhalten i atmosfären ger upphov till kemiska förändringar i havet. Eftersom koldioxid absorberas från atmosfären binder den sig med havsvattnet och bildar kolsyra. Kolsyran frigör sedan en bikarbonatjon och en vätejon. Vätejonen binder sig till den fria bikarbonatjonen vilket i sin tur bildar en ny bikarbonatjon → pH-värdet sjunker som en funktion av kalknedbrytning. Utan detta koldioxidrelaterade fenomen hade karbonatet i högre utsträckning varit tillgängligt för marina djur att bilda kalciumkarbonatskal och skelett av. Detta beräknas ha orsakat en minskning i oceaniska pH-värden på 0,1 fram tills idag.
Korallreven upplevde den värsta korallblekningen, och tillbakagången i respons på stress, någonsin under 1998, då utsträckningen i vissa områden uppnådde 70%. Experter menar att den här typen av företeelser kommer öka i både frekvens och intensitet under de kommande 50 åren, i takt med att temperaturen förväntas stiga (som en funktion av exponentiellt ökande koldioxidutsläpp).
En annan väsentlig sida av det hela är att temperaturen stiger på konstgjorda grunder idag, vilket det råder en nittiofemprocentig vetenskaplig konsensus om - det gjorde den inte för 7000 år sedan. Problemet idag är att nettotillskottet av växthusgaser kontinuerligt växer och temperaturen tvingas fortsatt uppåt, vilket inte var fallet längre tillbaka i tiden eftersom något nettotillskott i praktiken aldrig uppstod. Därför att:
När halten av andra växthusgaser ökar, ökar också vattenångan i atmosfären genom en hävstångseffekt. Nettotillskottet av till exempel koldioxid växer innan hävstångseffekten jämnar ut förhållandet mellan gaserna. Temperaturen stiger således fram tills en ny jämviktstemperatur uppstår. Nettotillskottet uppstår på nytt i takt med att fler växthusgaser släpps ut → mer värme absorberas → temperaturen stiger → hävstångseffekten tar vid och jämnar ut förhållandet → jämviktstemperatur uppnås → temperaturökningen avstannar tillfälligt. Repeat.
I atmosfären finns en naturlig balans mellan diverse växthusgaser - vattenånga, koldioxid, dikväveoxid, metan, ozon osv. Den naturliga balansen beskriver hur atmosfärförhållandena skulle se ut utan något nettotillskott (läs utan några mänskliga faktorer inräknade). Nettotillskottet uppstår när växthusgaser släpps ut i högre grad än de absorberas, vilket sker idag. När balansen mellan dessa rubbas bidrar det till den globala uppvärmningen, vilket också ger upphov till fenomenet inversion. Inversion är det tillstånd i atmosfären då varm luft inte längre kan stiga obehindrat vilket medför att luftföroreningar blir kvar i de nedre luftskikten. I praktiken innebär det att luft som befinner sig på en given höjd är kallare än luften ovan vilket medför att cirkulationen upphör eller blir delvis hämmad. En bieffekt av detta är smog - en dimma bestående av luftföroreningar som uppkommer genom utsläpp av olika kolväten. I samband med detta riskerar även ozon att bildas i de nedre luftskikten, och med hänsyn till att smog vanligtvis förekommer i storstäder bidrar det bland annat till en hälsorisk (fotokemisk smog - kväveoxider och kolväten värms upp av solljus).
Smog och inversion hänger således ihop med växthuseffekten och den globala uppvärmningen. När nettotillskottet av växthusgaser växer hejdas solljuset och dess värme från att reflekteras tillbaka ut i rymden. Strålningen absorberas istället av växthusgaserna vilket gör att den blir kvar i atmosfären. Värmen som har återreflekterats en gång studsar sedan mot jordytan igen, och fenomenet upprepas. Värmen lämnar således inte atmosfären, utan blir kvar.
Det är det här som är växthuseffekten och orsaken till den antropogena globala uppvärmning.
Att hävda att global uppvärmning enbart är en produkt av naturliga variationer i jordens omloppsbana stämmer inte. Att jorden har upplevt cykler av uppvärmning och nedkylning på grund av orbitala skiftningar råder det ingen tvivel om. Detta har dock skett inom ramen av hundratusenåriga cykler. Dagens förändringar har ett spann över bara det senaste århundradet.
Jordens magnetfält, solintrålningen och global uppvärmning:
Rymden utanför atmosfären är dynamisk och reagerar på förändringar i solvinden, interaktionen mellan solvinden och den magnetosfäriska plasman skapar elektromagnetiska fält. Dessa fält ger upphov till en spridning av plasman inom magnetosfären och påskyndar vissa elektroner och joner till att nå högre energier. Även om solinstrålningen ökar väldigt svagt, interagerar solvinden med jordens magnetosfär - vilket kan utlösa förändringar i de elektriska och kemiska atmosfäregenskaperna.
Obalansen i energin som det här fenomenet ger upphov till kan utgöra en bra grund för framtida prognoser om klimatförändringar. Om obalansen är positiv, och mer energi tillkommer, blir klimatet varmare. Är den negativ, blir klimatet kallare. I princip.
Det faktum att vi fortfarande ser en positiv obalans trots ett långvarigt solminimum är inte en överraskning med tanke på vad vet om klimatsystemet, dock är det värt att notera eftersom det bevisar att solen inte är den dominerande drivkraften för den globala uppvärmningen.
Klimatet varierar dock utan extern påverkan från till exempel solen. I ett system av komponenter med väldigt olika responstid och icke-linjär växelverkan hamnar komponenterna praktiskt taget aldrig i stabilitet, och varierar därmed konstant mer eller mindre. Sedan vet vi som sagt inte exakt hur stor del av detta, respektive antropogena orsaker, som påverkar. Dock vet vi vilka samband som finns, främst gällande de antropogena.
Citat:
Ursprungligen postat av Bjorn-Ola
Isen riskerar inte att försvinna. Det är endast under några månader under sommaren som isen kan dra sig tillbaka och kanske, (man spekulerar i att det kanske hände under den varmaste delen av vår interglacialperiod), försvinna helt under dessa månader. Vintertid är utbredningen stor och isbjörnarnas viktigaste period för att bygga upp fettreserver är vårmånaderna då sälarna föder upp sina ungar på packisen. Det är inte isbjörnarna vi ska oroa oss för utan de djur som trängs undan av människan, inte av klimatförändringar, men av en politik formad utifrån klimathotet.
Tar vi bort möjligheten till att använda fossilt bränsle återstår bara biobränsle för många länder, vilket kommer att få en förödande inverkan på biotopen och den biologiska mångfalden.
Vi själva ska inte kasta sten i glashus. Vi gör just det fullt ut som vi befarar ska öka i andra länder med känslig natur, ersätter naturlig skog med en industriskog av granplantage och kalhyggen.
Det stämmer. Dock försvinner isen i relativt hög takt globalt sett. Till exempel återstår bara 27 av 150 glaciärer i Montana's Glacier National Park räknat från år 1910. År 2040 är det beräknat att Arktis kommer ha sin första isfria sommar - åtminstone under de senaste årtusendena. Mycket tyder på att den globala medeltemperaturen under de senaste 50 åren är ovanlig hög, åtminstone jämfört med de föregående 1000 - 1500 åren.
Du har helt rätt i att biobränslen inte är lösningen inför framtiden, men det är inte en ökad fossilbränslekonsumtion heller.
Edit. Spoilers från tidigare inlägg inflikade.
__________________
Senast redigerad av eternaIgrind 2014-07-14 kl. 17:32.
En annan väsentlig sida av det hela är att temperaturen stiger på konstgjorda grunder idag, vilket det råder en nittiofemprocentig vetenskaplig konsensus om
Vad har du for kallor pa att det skulle vara sa?
Om 95% av alla som ar intresserade av X tycker exakt likasdant, sa ar det en dod vetenskap. Menar du att klimatvetenskapen ar dod och att alla redan vet hur allt med det dar fungerar? Hur forklarar du i sa fall att ALLA IPCC-modeller har kunnat avfardas bortsom 2 standardsavvikelser for att de ALLA varit sa grovt felaktiga att de saknat relation till verkligehten? Hur ska vi hantera ditt inbillade "konsensus" nu nar de sjalva har bevisat sig sjalva ha fel?
Stiger temperaturen idag, "pa konstgjorda grunder", eller stiger temperaturen INTE sedan 1998???
"The scientific opinion on climate change is that the Earth's climate system is unequivocally warming, and it is extremely likely (at least 95% probability) that humans are causing most of it through activities that increase concentrations of greenhouse gases in the atmosphere, such as deforestation and burning fossil fuels." http://en.wikipedia.org/wiki/Scientific_consensus_on_global_warming
Att IPCC:s resultat har visat sig felaktiga är givetvis förkastligt, men det motbevisar inte att det finns fenomen förknippade med växthusgaser som onekligen leder till temperaturökning. Det finns ingen vetenskapligt trovärdig skepticism som motbevisar den underliggande teorin om klimatförändringar.
Citat:
Ursprungligen postat av Fri
Stiger temperaturen idag, "pa konstgjorda grunder", eller stiger temperaturen INTE sedan 1998???
Du har nog inte förstått hur klimatsystemet fungerar i praktiken.
