Den stora tråden om global uppvärmning/växthuseffekten

Inte nödvändigtvis. Kan man lita på att bubblorna i isen är en perfekt tidskapsel?
Koldioxidhalten i bubblorna påverkas kemiskt av omgivningen över tid samt att det kan ske en viss diffusion. En sak vet man, det är att koldioxidhalten inte stämmer tidsmässigt med då bubblorna bildades utan de påverkas direkt av atmosfären ytterligare c.a 100 år. Man måste förskjuta kurvan man får fram från isborrkärnorna för att få den att stämma med dagens nivåer.

Vi har tre olika metoder för att få fram data på koldioxidhalten från förr.
-Dokument från direkta mätningar sedan början av 1800-talet.
-Analyser av antal klyvöppningar från bevarade växtdelar från förr.
-Analyser av koldioxidhalt i bubblor från borrkärnor i isar.

Allt hade varit frid och fröjd om dessa givit ett samstämmigt resultat.
Tyvärr är det inte så. De två första metoderna ger betydligt större variationer än den tredje.
Variationerna beror troligtvis på termisk avgasning och upptagning av koldioxid i haven vid temperaturvariationer, data från klyvöppningar visar att koldioxidhalten stiger när temperaturen stiger och tvärtom. Det är fullt rimligt att anta att det är så och om isborrkärnorna inte visar några variationer beror det troligtvis på att det sker en utjämning av skillnader mellan bubblorna över tiden.
Det gör att man bara kan lita på data från isbubblor över längre tidsspann.

Det gäller både alarmister och klimatförnekare.
Däremot inte skeptiker som angriper alltför långt gångna slutsatser baserat på ett mycket svagt och rangligt underlag.
Har inget att anmärka. Det verkar du veta bättre än jag. När man talar om försurning så måste man förstå att havet är basiskt med ett PH på ungefär 8.2, jag minns inte exakt. Det är ju inte precis så att havet håller på att förvandlas till en syra som löser upp kalk.
Javisst, den förra interglacialperioden som startade för 120.000 år sedan var betydligt varmare än vår interglacialperiod.
Sedan är koraller en mycket gammal djurart, betydligt äldre än 500.000 år. Lägg på en nolla ungefär. Under denna tidsperiod har klimatet tidsvis varit betydligt varmare än idag och koldioxidnivån betydligt högre.
De som larmar är ofta så historielösa. Frågan man måste ställa sig är att om man tror att det kan vara ett problem idag, hur var det när det var samma förutsättningar förr i tiden?
Hur klarade isbjörnarna sig när arktis var isfritt sommartid under den varmaste delen av vår interglacialperiod?

Det kan förklara istiderna men inte den tusenåriga cykel vi pratar om, om jag förstått det rätt.
Det var bra skrivet tycker jag.
Vi kanske anar vissa samband, men vi kan inte kvantifiera.

Gällande pH och koraller är det viktigt att veta att problemet handlar om att en minskning av pH, även om det fortsatt ligger över 7, gör det svårare för den typer av organismer att bygga upp sina strukturer. Så det är alltså inte så att allt är frid och fröjd bara pH inte går under 7.

Självfallet så begränsas upplösningen och noggrannheten i mätvärdena av mätutrustningen (och tillgänglig mätmetodologi) samt de preparat man mäter på.
Tilläggas bör att det finns även andra indikatorer på CO2-halten t.ex tjockleken på årsringar, samt variationen av karbonater från inlöst C02 i havet.
Så visst finns det en väl etablerat vetenskap för att mäta och skapa modeller för hur CO2 halten har varierat över tiden.

Den termiska avgasning ökar med temperaturen, men hur menar du att man kan med säkerhet kan bestämma vad som är "höna eller ägg"?
D.v.s vad specifikt i skeptikernas resonemang avgör att det är en temperaturökning som medför en ökning av CO2-halten och inte vise versa?
Om man nu hänvisar till klyvöppningar hos växter så borde en ökad CO2-halt gynna växter med färre klyvöppningar snarare än att variation i temperatur skulle vara den primärt bidragande orsaken.
Många menar ju att växthusgaser och temperatur växelverkar tills dess att ett nytt jämviktsläge uppstår (som tidigare inlägg berört) vid någon tidpunkt förutsatt att halten av växthusgaser i atmosfären stabiliseras och solinstrålningen är någorlunda "konstant".

Finns det (genuint) vetenskapligt belägg för den jämviktshypotesen?

(Eller är det endast en av alla skrämsel-propaganda-hittepå..?)

Det är inte märutrustningen utan bubblornas förmåga att fungera som en tillsluten tidskapsel som är problemet. Att bubblorna skulle visa hur atmosfären ser ut c.a 80 år efter att de bildas visar att det sker ett utbyte mellan atmosfären och bubblorna i isen. Då kan det naturligtvis fortsätta att ske ett utbyte mellan bubblor i olika lager vilket jämnar ut skillnader. Det skulle förklara varför metoden indikerar en mycket liten variation över tiden, tvärtemot direkta mätningar och proxydata från växter.
De andra metoderna du hänvisar till känner jag inte till. Årsringar används ju som proxydata för temperatur, vilket måste göras med försiktighet, eftersom fuktighet och annat spelar in. Varför inte också koldioxidhalt?
Karbonater i sediment bör också gå att använda, men jag känner inte till något om det, du kanske vet mer?

Det jag pratar om är förändringar av koldioxidhalt under kortare perioder, exempelvis hur koldioxidhalten varierat upp och ned under 1600-talet. För att ta reda på detta försöker man använda proxydata från gamla växter bevarade i mossar. Jag vet inte vad som skulle orsaka snabba förändringar av koldioxidhalten i atmosfären under denna period annat än temperaturförändringar.
Om vi pratar om förändringar i längre tidsperspektiv så kan ju förändringar i biomassa också spela in, som ju i sin tur också beror på temperaturförändringar. Istider bör innebära minskad biomassa med kallare och torrare klimat och en minskad produktiv havsyta.
I det tidsperspektivet verkar temperaturförändringar också ligga före förändringar i koldioxidhalt.
Det är väl först nu som koldioxid släpps ut i atmosfären helt frånkopplat temperaturförändringar.


Samma växtsort anpassar mängden klyvöppningar efter koldioxidhalt. Det är därför man anser att man kan använda det som proxydata.
Det sista du skriver har jag inget att anmärka på. Det vi kan vara oense om är storleken på klimatkänsligheten där IPCC fortfarande anger ett stort spann. Kritiken från skeptiker är att det inte finns något empiriskt som stöder en hög klimatkänslighet utan att det enda stöd för hög klimatkänslighet är klimatmodeller konstruerade utifrån felaktiga antaganden.

Nåja. Begreppet försurning ska inte tolkas bokstavligt förstås. Det handlar så klart inte om att vattnet kommer bli surt - i ordets rätta bemärkelse. Väldigt små variationer i pH kan räcka för att påverka en art, som i sin tur påverkar en annan osv.

Den ökade koldioxidhalten i atmosfären ger upphov till kemiska förändringar i havet. Eftersom koldioxid absorberas från atmosfären binder den sig med havsvattnet och bildar kolsyra. Kolsyran frigör sedan en bikarbonatjon och en vätejon. Vätejonen binder sig till den fria bikarbonatjonen vilket i sin tur bildar en ny bikarbonatjon. Utan detta koldioxidrelaterade fenomen hade karbonatet annars varit tillgängligt för marina djur att bilda kalciumkarbonatskal och skelett av. Detta beräknas ha orsakat en minskning i oceaniska pH-värden på 0,1.

Mycket riktigt, koraller har funnits längre. En nolla räcker inte, tre nollor är rimligare - de uppträdde redan under kambrium. Nu är det dock inte enbart koraller vi måste ta hänsyn till, utan ett av värdens mest komplexa ekosystem i sin helhet.

Isbjörnarna uppstod som art för bara omkring 120 000 år sedan, alltså i slutet av Eamianepoken. Eamian var dock kortvarig och - mycket riktigt - en period av interglacialt klimat. Slutet av Pleistocenepoken var snarare den period då isbjörnarna utvecklades till vad dem är idag, en period kännetecknad av upprepade nedisningar. Isutbredningen var betydligt större då än vad den är nu, framför allt på den norra hemisfären. Sedan vår nuvarande interglaciala epok inleddes för drygt 11 000 år sedan - Holocenepoken - har isbjörnarna minskat med minst 20% (en subjektiv siffra då jakt och tillgång på föda också spelar in). De finns i nuläget 19 isbjörnspopulationer, någon enstaka av dem ökar men tyvärr går det stora flertalet ner.

Sedan kvanetärperioden har glaciala och interglaciala cykler haft en frekvens på cirka 100 000 år.

Du har förstått det rätt.

Man har utfört ett test på en korallart, en bordskorall om jag inte minns fel. Man utsatte denna för en temperaturökning och den visade sig kunna anpassa sig fint. Utifrån detta försöker somliga måla upp bilden om att allt är frid och fröjd. Problemet är bara att man måste ta hänsyn till de övriga tiotusentals arter som Barriärrevet hushåller för, allt från fåglar till sköldpaddor. Att förlita sig på ett test utfört på endast en art i ett ekosystem där allting samspelar är förstås inte hållbart.
Sorry för sidospåret.

Nix. Växthusgaser och alla övriga komponenter växelverkar inte speciellt regelbundet, på grund av deras olika responstid. Solinstrålningen har ingenting med just jämviktstemperaturen att göra, det är bara en naturligt bidragande variation. Att atmosfärförhållandena stabiliseras är inte heller riktigt sant, på grund av det nyss nämnda. De varierar konstant men ger inte omedelbara klimatförändringar, delvis på grund av havens roll i klimatsystemet (trögheten) som jag nämnt tidigare.

De perioder av stillastående uppvärmning är en indikator på att det förekommer. En enkel jämförelse med en gungbräda kan förklara det, lastar du lika mycket vikter på båda sidor hamnar gungbrädan i jämvikt, fram tills att det spiller över åt ena eller andra hållet. Du kan läsa mitt inlägg #10873, där förklarade jag en del. För övrigt finns det ingen alternativ vetenskaplig hypotes som anses sannolikare på grund av saknade belägg, om inte du har någon på lager.

Det är alltså bara ett hittepå.
Tack för upplysningen.

Jaså, det är på den här nivån diskussionen ligger. Då slutar vi här.

Jag börjar misstänka att du är allergisk mot verkliga fakta.
Då har du nog råkat hamna i helt fel forum...
Här kryllar av naturvetare, och annat konstigt, med Fakta som favorithobby.

Hehehe..javisst, hur tänkte jag där egentligen?

Enligt en forskare som jag träffade på tåget i Österrike så råder det förvisso en global uppvärmning, men den balanseras ut av att jordens magnetfält minskar i styrka. Dvs, temperaturökningen blir minimal.