21-årig praktikant misstänkt för 16 sexövergrepp, bl a i förskola, Högsby april -14

Ingen fara! Nu förstår vi ju varandra.

Nog kan man säga att både polis och domstol berett sig tillgång till bilderna alltid(i varje fall polisen). Ordalydelsen träffar nog deras agerande, men enligt min uppfattning så är det inte brottsligt på grund av den försvarlighetsbedömning som ska göras enligt BrB 16:10 b 3 stycket, utan just därför att deras agerande inte är gärningsculpöst. Deras agerande faller helt och hållet utanför det som BrB 16:10 a-b försöker reglera.

Där är vi helt eniga. Både polis och domstol har ju inte bara berett sig tillgång till bilderna för att titta på dem, utan också innehaft dem, vilket har ett väsentligt högre straffvärde.
Men försvarlighetsprincipen gäller så uppenbart i detta fall att jag misstänker att det ligger något mer bakom som vi inte känner till.

Fast helt eniga är vi inte, då jag menar på att en försvarlighetsbedömning inte ens behöver göras., d v s brist på gärningsculpa utesluter brott.

Jag trodde att rekvisitet för barnporr var uppfyllt om du innehade eller skapade filmer och att det enda som kan ge straffrihet var försvarlighetsprincipen. Gärningsculpa för att se på bilderna saknas visst, men formalistiskt är det väl så att domaren, om han filmar av rikskrims barnporr med egen kamera bryter mot BrB 16:10 punkt 1; "Den som skildrar barn i pornografisk bild"?
Då är det försvarlighetsbedömningen kvar.

Man kan ju tycka att det av mig förfäktade synsättet är onödigt teknokratiskt och formalistiskt i och med en i paragrafen medtagen säkerhetsventil (försvarlighetsbedömningen), men jag menar på att man även i sådana situationer alltid först måste checka av gärningsculpa och först när gärningen bedömts vara gärningsculpös gå vidare och fråga om gärningen ändå ska anses OK mot bakgrund av försvarlighetsbedömningen. Vän av ordning kan väl tänkas anföra att gärningsculpabedömningen flyter in i försvarlighetsbedömningen p g a existensen av en säkerhetsventil, men då jag menar på att lagstiftaren hade helt andra situationer i åtanke än den nu aktuella när säkerhetsventilen infördes så är det rimligt att hålla isär de två prövningarna.

Men om domaren med vett och vilje, för övrigt mot rikskrims inrådan, spelar in en film som är barnporr - kan det då någonsin bli ett culpöst (oaktsamhets-)brott. Jag hävdar att det här är fråga om ett solklart dolöst brott, alltså ett uppsåtligt handlande. Och då behövs säkerhetsventilen om inte domaren ska fällas.

Verkar som Leionhufvud inte håller med dig, utan det är försvarlighetsregleringen som gör att poliser mfl får befatta sig med materialet under utredning:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19211421.ab

Jag förstår inte vad du skriver om påståenden som ska tas med en nypa salt etc. Jag antar att du skriver mer precist när du skriver för tidningar etc.
Jag skulle också vilja veta vilken sekretess du menar föreligger för polisen som gör att de inte kan förklara sig. Självklart kan de inte dela ut filmerna för att visa vad det är för något som domaren har dokumenterat, men det är ju knappast behövligt. Jag utgår från att det är ett motbjudande material som visats för rätten, och där en polis förklarar vad det är man ser. Samt att detta nu finns på film som spelats in av domstolen. Det som diskuteras är en rättsfråga:
Får en domstol ta upp kopior av barnporr som redovisats i ett åtal, eller ska detta ligga kvar hos polisen - och är det tjänstefel alt. barnporrbrott av en domare att spela in sådant material.

Polisen har knappast någon sekretess som täcker vilken bedömning man gjort av rättsfrågan.

Rikskrim är säkert också medvetna och uppsåtliga med att det är barnporr de hanterar, men eftersom de gör det för att utreda och behandla själva brottet så blir detta OK. Ingen skillnad kan rimligen göras mellan de olika myndigheterna som båda måste hantera skiten för att gärningsmannen ska kunna lagföras.

Du förknippar culpa med oaktsamhet och så används termen också men egentligen betyder culpa skuld. När det talas om gärningsculpa så är det således inget som har med enbart culpösa brott att göra utan även dolösa, men jag tror att jag måste förklara begreppet gärningsculpa lite närmare. Man måste hålla isär gärningsculpa och personliga culpa. Det första begreppet tar sin utgångspunkt i gärningen, medan det andra begreppet avser vad som pågår i huvudet på gärningsmannen.
Ett exempel: I BrB 3:1, fritt från minnet, står det att den som berövar annan livet döms för mord. Mord är som bekant ett uppsåtligt brott så givetvis krävs också ett uppsåtligt agerande. Antag nu att jag bjuder dig på cigaretter under 20 års tid eftersom jag vill att du ska utveckla lungcancer och avlida. Låt oss säga att jag lyckas. Personlig culpa är uppfyllt, då jag agerade med uppsåt, vilket är ett krav för att fällas för mord. Frågan är dock om kravet på gärningsculpa är uppfyllt. Mitt agerande träffas av straffbudets ordalydelse, som bara kort och gott säger att "den som berövar annan livet...", för jag har uppenbarligen berövat dig livet genom mitt agerande. Begreppet gärningsculpa syftar därför till att avgränsa det straffbara området. Att bjuda någon på cigaretter anses inte gärningsculpöst, d v s det är inget otillåtet risktagande. Jag kan därför inte fällas för mord, trots att jag agerat uppsåtligt.

Jag kan verkligen inte förstå varför domstolen ska behöva inneha barnporren efter rättegången avslutats.

Räcker med en hänvisning i domen till vilket material i rikskrims arkiv som avses, så kan det tas fram vid behov.

Men om domaren gör det som explicit är ett rekvisit, hur kan det då inte vara gärningsculpa?
Då blir väl resultatet att för gärningsculpa krävs att exakt det som hänt är uttryckligen och detaljerat förbjudet i lag? Lite som våra gamla landskapslagar.