Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Ute och dummar dig igen som vanligt ser jag. Du har läst på tillräckligt för att veta, att typer av den norellska terapin är väldigt suggestiv. Att det påstås att terapeuten kan inplantera minnen i patienten, särskilt genom de hämningslösande droger som SB fick.

Nu verkar det dock som att SB var på det klara med att han ljög. Man behövde inte hitta på några övergrepp åt honom, vilket flera fall från USA visat har hänt. (Jo, jag har tidigare påpekat att dt sambandet behöver bevisas.)

Att SB gick omkring under hela 90-talet som ett neddrogat vrak tvivlar väl inte ens du på? Att det är avgiftningen så att han blev kvitt drogberoendet som gör att han mår bättre, är väl i så fall endast du som inte tror på?

Jag tror att det är så här:
Det finns väldigt mycket inom psykvården som kan kritiseras, anmälas, föranleda skadestånd osv. Det är tveksamt om fallet Quick/Bergwall är ett sådant. Nu tycker jag att den syn på sinnessjukdom som kommer fram hos vissa i tråden, är ganska obehaglig (och "sinnessjuk" är det väl inte någon kliniskt korrekt beskrivning av SB? Personlighetsstörningar, i kombination med en missbrukshistoria, är väl ungefär vad det handlar om? Han gestaltade några multipla personligheter och när han var drogad kan han ha hamnat i ett psykosliknande tillstånd, men han har ju ingen diagnos i stil med schizofreni?). Samtidigt är det rätt konstigt att Råstam tonar ner hans brottshistoria (och beslaget av barnporr m.m) så mycket som han gör.
Det förekommer för mycket tung medicinering inom psykvården. Exakt hur mycket det egentligen var frågan om i fallet SB är nog diskutabelt (uppgifterna låter såpass spektakulära att man ev. kan få för sig att de är överdrivna, å andra sidan finns det tillvänjning).

Hur terapin gick till rent konkret vet vi inte så mycket om, SB själv brukar beskriva det som att han hade en vurm för psykoanalys, läste en jädra massa böcker och att han pratade och terapeuten/terapeuterna lyssnade, utan att fördöma de otäcka sakerna han berättade ("det fick vara där", som han uttryckt det). Så långt är det korrekt, icke tjänstefel. Terapeuters huvudsakliga uppgift är inte att ta reda på vad som är sant respektive falskt, utan att tolka det patienten säger som uttryck för hans psykiska verklighet, i första hand. Inplanterade minnen och suggesion i egentlig bemärkelse tror jag inte att det handlade om. Det oproffsiga i sammanhanget är nog framförallt att de inte lyckades genomskåda honom, och inte vände sig till polisen och sa: nej, det här tror vi är fantasier (det kan vi i och för sig inte veta om de gjorde - Ståhles/Norells eventuella bok, finns det inte saker som tyder på att de pausade den för att de inte trodde på Quick?).
Nu får man trots allt minnas att det händer skitläskiga saker på riktigt. Simonhändelsen är dock lite over the top.
Det Josefsson framförallt hävdar i sin bok, är att det handlade om två saker: en dominant och manipulativ personlighet (Norell) och en farlig lära (en norellsk vantolkning av psykoanalysen). Och att det var den miljön som producerade en massmördare. Jag tror att det är en ganska tveksam beskrivning. Skadestånd tror jag SB har svårt att få (det finns andra som verkligen borde få skadestånd för vad de blivit utsatta för).

Ja just det, hur var det med Ståhles protester när drogerna sattes ut, finns det citat, källor? Skulle vara intressant att se exakt hur hon formulerar sig (det behöver som sagt inte nödvändigtvis ha varit illvilja eller girighet, om det var så att hon protesterade. Men kommer uppgiften från SB, eller finns det belagt från annat håll?).

Jag med (men det kanske redan hänvisats till en källa i tråden?).

SB beskriver det som att terapeuterna förväntade sig fler berättelser om mord. Kan man inte lika gärna säga (och kanske mer så) att det var journalisterna som förväntade sig det?

Jag tror att Råstam och Josefsson tonar ner SB's brottslighet för att fokus inte ska ligga på den. Jag tror att det var ett misstag. Sen har som sagt SB aldrig varit sinnessjuk, utan hade och fortfarande har personlighetsstörningar. Framför allt har han narcissistiska drag enligt det senaste utlåtandet, vilket man också märker i en del av hans utspel. Däremot kan drogerna enligt Dåderman kunnat försätta honom i psykosliknande tillstånd.

Enligt Dåderman har doserna varit extrema. Eftersom ingen har skrikit om att så inte alls varit fallet, utan att hon fått stå oemotsagd, så får vi anta att så är fallet.

Visserligen ska inte terapeuten sitta och ifrågasätta. Samtidigt undrar man när historierna berättas, om de inte kunde använda någon sorts sunt förnuft. Tyvärr kom ju van der Kwast och Penttiten tillbaka till Stråhle och hela tiden bekräftade dessa osannolika historier, så det kanske var lite svårt för henne. Jag menar att det var polisens/åklagarens uppgift att meddela den bittra sanningen att SB låg där på sängen och ljög.
Men vad är det för jävla terapi som inte klarar av att genomskåda ens de simplaste av lögner? När nu alla vet att patienter, och särskilt ifall de har motiv, ofta sitter och hittar på?

Nu är psykoanalysen i sig en kvasivetenskap, så Norell hade i och för sig inte så mycket att utgå från. Men visst gjorde hon sitt bästa att göra det värsta. Samtidigt tycker jag att Josefsson gör det lite lätt för sig att enbart peka på Norell och idioter som följde henne. Jag tror att det är mer komplicerat än så, vilket förhoppningsvis andra forskar vidare på.

Samtidigt är det väldigt intressant att Norell ändå var såpass klok att hon höll på boken tills konkreta bevis för att SB var seriemördare kommit fram. Var hon kanske lite misstänksam i alla fall? Eller trodde hon bara att boken skulle få mer genomslagskraft? Hon hade ganska dåliga erfarenheter av att försöka publicera sig tidigare, vilket Josefsson går igenom i sin bok. Det var väl mest obevisbart dravel hon försökte publicera. Något som refuserades med något finare formuleringar, även om innebörden var densamma.


Håller med. Vore mycket intressant att veta vad som faktiskt sades. Antagligen finns det en del i journalerna, men det är förstås inte samma sak.

Det tror jag också. Och det bottnar nog i ett missförstånd: att det skulle vara absolut nödvändigt att väcka publikens/allmänhetens sympati för Bergwall/Quick. Det borde egentligen vara sekundärt. Det viktiga är ju att granska hur det gick till och inte att till varje pris beskriva SB som ett offer. Men det bygger nog på något som mer eller mindre är standard inom journalistiken - att ta den lilla människans parti mot institutionerna. Javisst, det är ju bra. Och jag hade inte velat se ett demoniserande porträtt av SB. Men både Råstam och Josefsson tippar över för mycket åt det andra hållet.

Ja och det är ju honom diskussionen handlar om. Därav mitt svar på letsdoits inlägg. Du får helt enkelt hitta någon annan att diskutera amerikanska, hämningslösa knarkare med inplanterade minnen med.

Javisst! Det blir ett ytterligt stort problem för SB att driva en skadeståndsprocess med tesen att terapin är farlig. Att terapin, tydligen bevisligen, kan inplantera falska minnen i den som utsätts för terapin.

Men terapin bet ju inte på SB!

Det framgår av DJ:s bok ”Mannen som slutade ljuga” – och det finns ett antal ögonbrynshöjande fakta:

SB antecknar i juni 2001: Enligt förre chefsöverläkaren GK:s hustru V försökte terapeuten BS övertala avgiftaren GK att ge tillbaka SB hans droger. En annan av sektledaren MN:s vapendragare; terapeuten CL, skrev t.o.m. ett brev (citerat i boken) till SB och sökte övertala honom att fortsätta den terapeutiska processen. CL skrev också brev till GK i vilket hon försökte övertala denne att ge SB hans mediciner åter; ett brev V minns hade upprört GK eftersom han förstod att det var MN som låg bakom. – Det är samma CL som medverkar här:
http://www.youtube.com/watch?v=L7EDbtdRGVw (30:00)
…och här:
http://www.youtube.com/watch?v=EJmCli9lyAc (16:30)

Enligt en journalanteckning 010807 meddelade SB att han inte tänkte delta i mordutredningarna så länge han inte fick sin medicin, och han ska ha förhållit sig "avvaktande" i terapin. Detta tolkades av terapeuten BS som att han använde sig av "gamla försvarsstrategier", dvs SB hade ingen chans att bli frisk utan sina droger (!).

Utan droger ingen seriemördare – och inget slutbevis/bekräftelse på terapins förträfflighet i form av ett litet framspånat benfragment (eller åtminstone en del av en slutmuskel) från något av kannibalens oräkneliga offer.

Jo, det är ju svårt att veta i och med att man inte har förhören med honom.

Det fanns ju saker som pedofilen sa i samband med målet som gjorde att man kanske tyckte att han skulle fällas ändå, som t ex det här med det tidigare nämnda eksemet:

"En alldeles speciell omständighet är dock hans uppgift om Thereses böjveckseksem. Detta hade inte ens varit känt för polisen, och Thereses mor hade inte lämnat uppgifter härom förrän polisen tillfrågade henne efter det att Thomas Quick omtalat detta."

Man nämner en del andra saker och avslutar med:

"Att Thomas Quick berättat att en annan person skulle ha varit med vid tillfället föranleder inte till en annan bedömning."

Är inte terapin farlig; rentav livsfarlig!? - Under inflytande av denna terapiform "erkände" SB 39 mord. Men terapin fungerade inte utan tillförsel av stora mängder narkotikaklassade preparat.

Utan droger, inga terapeutiska resultat som skulle gå till historien. Först när SB avgiftats slutade han att erkänna mord på löpande band - men då hade fällan redan klappat igen - tills den rättrådige journalisten HR började fingranska fallet.

Nej, det är enkel matematik:

SB före Säter: Drogfri i 11 års tid (1977-88) – Söker vid flera tillfällen hjälp för den svårartade ångest han lidit av sedan tidiga tonåren. Ingen sätter hans sedan 1973 oavbrutna Sobril-förskrivning i samband med fortsatt ångest; ej heller görs någon koppling till hans stigmatiserande sexuella avvikelse (homosexualitet ansågs av många som så skamligt att många homosexuella män begick självmord) – Återfall i droger (bankrån) - 0 mord

SB under vårdtiden på Säter: Drogmissbrukare (narkotikaklassade läkemedel ges även intravenöst), svårartade ångestattacker, depressioner, flera självmordsförsök, psykoser, hallucinationer, kan inte skilja på sanning och lögn, hämningslös, minnesblottor, kramper, mardrömmar, bältesläggningar – 39 ”erkända” mord – Ingen kontakt med anhöriga

SB efter avgiftning och utebliven terapi: Inga fler polisutredningar – Läkande tystnad

SB efter resningsprocesserna: Frisk och på bettet – God kontakt med anhöriga

Ja, klåparna på Säter försökte ”bota” SB med narkotikaklassade preparat i kombination med en experimentellt betingad terapeutisk hjärntvätt (som för att kunna genomföras och uppnå maximalt resultat fordrade att droger tillfördes) – men det lyckades inte. Priset betalades av SB – som nu behöver kompenseras för 20 förlorade år. Kompenseras bör också offrens anhöriga (som kan driva civilprocesser) och SB:s närmaste som måste anses ha lidit svårt.

Jo, det vet vi. Ståhle har berättat inför sittande rätt hur terapin gick till med den sinnessjuka pedofilen.

"Birgitta Ståhle, som varit Thomas Quicks terapeut sedan april 1994, har bekräftat att denne gradvis närmat sig händelserna, en process som enligt henne kräver stort mod och styrka; vissa detaljer har en sådan "laddning" att det kan vara svårt att berätta om dem. Hon har vidare berättat att terapin inte styrts av henne; Thomas Quick har berättat fritt utan att detaljfrågor ställts. Birgitta Ståhle har sagt sig inte veta vad som framkommit under polisutredningen; Under denna huvudförhandling - hon har varit närvarande alla förhandlingsdagarna - har hon bättre förstått vad som hänt."