Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Jaha? Du menar alltså att Ståhle skulle göra det som polisväsendet och rättsväsendet inte klarade av? Du kanske tycker att det var hennes jobb att gå ut och förhöra vittnen samla ledtrådar och samla bevis också?

Jag tycker att det här är både vagt och rörigt. Anekdotiskt. Chefsöverläkarens hustru, har du några konkreta hänvisningar till hur intervjun med henne gick till, och varför den gjordes? "Chefsöverläkarens hustru minns" - eh, jaha? (Jag vet inte om det kan spela roll att Josefssons pappa var chefsöverläkare, men han går ju hårdare åt terapeuterna än läkarna i största allmänhet).
"Han förstod att det var Norell som låg bakom" - hur kunde han veta det, mer exakt?
Varför var det fel att försöka övertala SB att fortsätta med terapin, och använder du dig inte av cirkelbevis här?
Vad är det som säger att det som diskuterades i terapin inte också handlade en hel del om hans läggning?

Det finns ingen enkel matematik. Och vad är det egentligen som tyder på att SB är homosexuell? Pedofili och hebefili är inte yttringar av bortträngd homosexualitet.

Allt har utspelat sig under en tid då en redan missbrukande och psykiskt mycket ömtålig och utlämnad SB varit föremål för statlig tvångsvård.

De våldsbrott SB i sin ungdom gjort sig skyldig till har ägt rum efter alkoholintag, sniffning av lösningsmedel eller bruk av andra droger. När han efter det misslyckade bankrånet återigen hamnar på Säter utsätts han för en rent omänsklig ”behandling”: Han får inte bara så mycket droger han vill och orkar dra i sig; han blir också utsatt för en terapi som helt kan jämföras med en otäck hjärntvätt med inbyggda utpressningsinslag i form av ett sofistikerat belöningssystem: ju fler motbjudande skräckhistorier han kan fiska upp ur sitt inres djup, desto fler privilegier kommer han att åtnjuta.

Med tiden hamnar SB i en beroendeställning till terapeuten som snart berett sig tillgång till hans drogfantasier och innersta tankar. Det uppstår ett i sanning sjukt växelspel där SB blir mån om att göra terapeuten till lags. I vårdande syfte får han så mycket droger att han hallucinerar och drabbas av svårartade ångestanfall varpå man emellanåt tvingas lägga honom i bälte eller ge honom ännu mer narkotikaklassade preparat; ibland även intravenöst.

”Vid behovs-medicinering” innebär att han får särskilt stor tilldelning under vallningarna; det har bl.a. minnesexperten rekommenderat. Här ska inte sparas några ansträngningar i jakten på benbitarna. Gråtande ses han ragla omkring med ett stort koppel efter sig; som om Gökboets patienter befann sig på en obevakad utflykt.

Hans monsterbefrämjande barndom kommer så småningom att slå rot på Säter och planteras bokstavligen också på rastgården i form av ett litet knotigt äppelträd tillägnat Simon alias Nomis, och som synes ha burit den ena ruttna frukten efter den andra.

I stället för ökad verklighetskontakt ledde terapin till att en svårt sjuk, ångestriden och neddrogad mentalpatient erkände 39 mord och – fortfarande rejält groggy under rättegångarna – fälldes till ansvar för att under de mest groteska former ha tagit livet av och sedan delvis ätit upp – 8 människor. På vägen dit hade han också hunnit förvandla sina föräldrar till sadistiska odjur och sina bröder till medhjälpare vid flera av de mord han efter summariska och regelvidriga rättegångar fälldes för.

Ja, fast när drogerna diskuteras, så handlar det ofta om att han också har köpt själv i kiosken och sen dessutom av andra patienter, och summan blir ju större än dem han tilldelades, och rent dödlig - man kan också ställa frågan om det ansvaret mer exakt, vad som var läkarens och vad som var terapeuternas - och om han köpte själv svart dessutom så kan man väl säga att felet var att dem inte hade större koll, mer kontroller, strängare övervakning, men det direkta ansvaret för det han skaffade själv kan man nog inte lasta dem för, om dem inte visste om det.

Ja det är ju inte det intrycket man får, alls. Jag tror det behöver tittas närmare på droghistorien.

Det där vill jag kalla en skitformulering och ett exempel på hur Kwast trixar sig fram, hur man hoppar över problemet, som sagt.



Vad är hönan och vad är ägget? Det är inte så enkelt. Det finns fler än två komponenter i detta.

Anhöriga hade väl Bergwall successivt dragit sig undan redan efter 1986 när Sten-Ove fick Stures skulder på halsen?

Det är absolut inte "enkel matematik". Hur förskrivningen såg ut efter att Erik Kall tog över vet vi inte riktigt ännu. Hur den såg ut under första halvan av 90-talet, innan Erik Kall tog över vet vi inte heller, men det verkar som att den var mkt lägre än senare, och att den hade perioder med låg medicinering. Att erkännandena växte fram under första halvan av 90-talet vet vi däremot.

Absolut inte, nej. Och det är faktiskt rätt svårt att säga vad hon borde ha gjort. Det är väldigt enkelt att sitta med facit i hand (om vi nu utgår ifrån att SB är oskyldig till alla morden). Jag tycker att han är en skicklig manipulatör, han har affärssinne och vill ha pengar av journalister, han uttrycker sig elaborerat i skrift, han läste på både i tidningar och böcker: permissionerna som ska ha skett medan han fortfarande var misstänkt för att vara seriemördare, tillhör ju det obegripliga (jag vet inte vilken Ståhles roll var där). Vi vet inte exakt hur diskussionerna gick i varje sekund, så Ståhle kan mycket väl ha tvivlat och rentav luftat sina tvivel med Kwasten eller någon annan. Eller så tvivlade hon inte (det gjorde t.ex inte Mattson heller, och inte media). Det är inte alltid lätt att avgöra vad som är fantasier och vad som är minnen. Jag tror inte att hon planterade in minnen eller suggererade, inte att hon ställde ledande frågor (på det sätt som det har visats att Pentinen gjorde). Jag tycker inte att fakta tyder på det. Hur det än är, menar jag att huvudansvaret vilar på polisutredningen. Men alla som jobbar med sådana här saker, vet att patienter fantiserar. Jag tycker att hon borde ha varit mer skeptisk, men samtidigt var Quick ofta mycket detaljerad. Så jag har egentligen inga svar. Att hon slänger på luren när Råstam ringer tycker jag egentligen inte är särskilt märkligt. Hon kanske känner sig lurad, till exempel.

SB säger själv att han är homosexuell, och att preferensen är killar i 20-årsåldern. - Sedan ogillar jag starkt alla dylika etiketter på människor; allt är inte svart eller vitt; det finns en gråskala, och det finns olika perioder i en människas liv samt att man med ålder och visdom också kan tillskansa sig en förmåga att inte alltid behöva följa minsta motståndets lag, eller ge vika för första bästa impuls.

Jag ogillar också att en del i tråden upprepar "den kriminelle pedofilen" om och om igen. Men oviljan att nämna detta (t.ex barnporren) tror jag beror på att man inte riktigt vill erkänna det som ett problem. "Olika perioder i en människas liv" - hm, det är väl inte så vanligt att man genomgår en period av pedofili. "Äsch, han var ung och full". Nja.
Jag vet inte om jag tycker att det är visdom av en man i hans ålder att vilja ha en tjugoåring... att han måste lämna prover och ha kontakt med vården hjälper säkert till att få honom att kontrollera sig.
Jag gillar inte stigmatisering men inte heller bagatellisering.

Tröttnar du aldrig på att ljuga?

Det framgår klart av rmv:s utredning att han gick i terapi fram till 2004 efter det hade han kontakt med sin terapeut fram till 2008, men då handlade det om glesa samtal av stödjande karaktär. Det han vägrade delta i var den dagliga vården på Säter och riskbedömningar.

"I april 2004 beskrev Bergwall för sin terapeut att han i positiv bemärkelse haft tillgång till sitt psykiska inre, och att de destruktiva fantasierna och erfarenheterna var borta. Han föreslog en paus i terapisamtalen då han behövde vila. Bergwall hade sedan fram till avslutningen 2008 glesa kontakter med sin terapeut, där innehållet av samtalen var av stödjande karaktär."

Gör du det inte lite enkelt för dig nu? Det står alltså i domen, det är rättens bedömning.

Menar du att uppgiften om böjveckseksemet också handlar om trixande från Kwast sida?

"En alldeles speciell omständighet är dock hans uppgift om Thereses böjveckseksem. Detta hade inte ens varit känt för polisen, och Thereses mor hade inte lämnat uppgifter härom förrän polisen tillfrågade henne efter det att Thomas Quick omtalat detta."