Citat:
Ursprungligen postat av
euquero
Men fy så krångligt. Hur ska jag skriva ett testamente så att det blir rätt och riktigt om jag vill ha antingen alternativ 1 eller 2:
1. Maken ärver huset, barnen ärver övriga tillgångar.
2. Maken ärver 25%, barnen ärver 75% (av alla tillgångar).
Ett krav jag har vid båda alternativen är att barnen ska ha tillgång till arvet direkt utan att behöva vänta.
Kan se krångligt ut vid en första anblick kanske, men i grund och botten är det ganska logiskt och finns en bra tanke med alla reglerna. (framför allt att skydda arvingars rätt och efterlevande make)
Ditt krav tillfredsställs om särkullbarnen vill det. Särkullbarn får som huvudregel alltid ut sitt arv, de kan dock välja att frivillig avstå tillfälligt, vilket gör att pengarna går till make och att de får sina pengar när den efterlevande maken dör. Ärvdabalken 3:1 1 st.
Alternativ 1:
Då skriver du helt enkelt ett testamente där du ger huset med FULL äganderätt till maken. Barnen ärver resten automatiskt, men självklart kan man även poängtera detta i testamentet för sakens skull. Exakt hur man bör upprätta testamentet är individuellt, men det måste vara skriftligt.
Du kan kika på kapitel 10 - 11
här
Huvudsakligen skall det vara skriftligt och bevittnas av två vittnen som inte är jäviga (har ett egenintresse i testamentet), dvs, make eller barn får inte vara vittnen. Vittnena behöver bara veta att det är ett testamente de skriver på, inte vad det egentligen står i det. (bifoga gärna info hur och var man kan få tag på dessa eftersom det kan gå många år...)
Förtydliga gärna vilken fastighet det gäller också, för att det inte skall kunna feltolkas.
Alternativ 2:
Då gör du exakt som ovan, men skriver bara att make skall ärva 25 % av dina tillgångar och barn 75 %.
Det krävs inget jätteavancerat testamente egentligen. Men det skall gärna framgå tydligt vad målet med testamentet är. Det räcker att uttrycka sig ordentligt.
I nödfall kan man även upprätta testamente på ett papper utan vittnen, eller berätta för två vittnen vad man vill utan att skriva ner det. ÄB 10:3