Citat:
letsdoit skrev
Att det finns många, mer eller mindre sinnessjuka, historier - men få med otvetydiga bevis.
Jo, mysfarbrorn är ju egentligen en stor barn och djurvän.
Läkarna och psykologerna på Säter tvingade i han "rent dödliga doser" av medicin och inplanterade minnen och sedan kände sig pedofilen tvungen att berätta sina sinnessjuka historier för Janne Mattson.
Han kände sig tvungen skriva andra obevisade historier om djur i "Kvarblivelse" också, den här gången om en liten näbbmus, det är så otroligt synd om offret Sture Bergwall:
"Jag sa till denna pojke att det fanns en igelkott i bersån och han följde med mig för att se den. Jag var tio år och AD måste alltså ha varit omkring sju. När vi kom in i bersån, gömda för andras ögon, sa jag med arg röst till pojken att han skulle ta av sig sina byxor. Han gjorde det och jag drog ned mina och sa till honom att hålla i min hårda snopp. När han gjorde det tog jag hans i min hand. När AD:s snopp blev hård kände jag mig plötsligt jättekissnödig. Jag kunde inte hålla emot och kiss kom på honom. Jag blev mycket rädd.
Jag minns inte vad jag sa men jag minns att jag blev arg på riktigt och att pojken sprang iväg. Själv gick jag ut på åkern bakom skolan och med mig hade jag en tändsticksask. Om jag hade den med mig redan när jag lurade AD till bersån minns jag inte.
Jag satt mig ned i det torra "gräset". En näbbmus pilade en liten bit ifrån mig och jag tog av mig min träsko och "dunkade" till den. Jag tog den i mina händer; först trodde jag att den var död men så började den "sprattla". Det kändes otäckt och spännande. Jag höll den hårt i min ena hand, med den andra skalade jag bort gräs så att det blev en kal jordfläck. Jag plockade torrt "gräs" (gult stubb efter det att Albin hade skördat) och lade på jordplätten. Musen rörde sig hela tiden på ett mycket obehagligt sätt i min hand. Jag satte tändsticksasken mellan mina knän och tog ut en tändsticka som jag drog mot askens plån. Den brinnande stickan satte jag till gräshögen jag gjort i ordning och den brann och jag lade på ännu mera gräs. Så höll jag näbbmusens (det måste ha varit en dvärgnäbbmus, jag minns hur liten den var) huvud och stack den långa svansen in i eldslågorna.
Om musen skrek eller inte vet jag inte, men jag tyckte i alla fall att den gjorde det. Jag tog in musen i min hand igen och den rörde sig fortfarande. Jag lade på mera gräs samtidigt som jag gjorde jordplätten större, jag tänkte på att elden inte fick sprida sig. Åter höll jag i musens huvud och sträckte svansen och bakkroppen in i de öppna lågorna. Elden brände mina fingrar lite så jag släppte ned musen rakt in i elden. Det brinnande gräset slocknade snabbt. Det luktade otäckt om det brända djuret, som nu var dött. Jag lyfte musen försiktigt, lade mera gräs på plätten och djuret på gräset och sedan gräs över det. Jag tände på igen och tittade noga på hur pälsen brändes upp och hur lite det blev kvar av musen. Med träskon petade jag det åt sidan och så satt jag med magont en stund innan jag reste mig upp. Jag trampade på askan och så makade jag in musen i den ena träskon med den andra och gick iväg till skolans pannrum. Intill pannrumsdörren fanns en stengrund, gjord för att hålla jordmassor tillbaka. Jag plockade fram ett par stenar och stoppade in den förkolnade djurkroppen i grunden och lade sedan tillbaka stenarna. På den yttersta stenen ristade jag med ett vasst grus några streck -som om jag ville veta vad jag hade lagt djuret.
Efter detta gick jag hem och jag kände mig lugn. Magontet hade gått över och jag var säker på att AD inte skulle berätta om pinket. Det kändes lugnt och på något vis skönt och jag vet att jag tänkte på att jag kunde fånga en annan näbbmus och göra på samma vis fast att jag då kunde köra in en pinne i kroppen på den för att kunna hålla den längre tid i elden.
et var väl inte för rånets skull han satt där i alla år utan för att han dömts till mord han inte begått. Finns det någon som får 20 års straff för ett rån. jag ursäktar inga brott men straffsatsen verkar märklig på något vis..........
