Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Nej, det är sant.

Det som den kriminella pedofilen själv skriver i sin artikel i DN från 20011115 angående "mytomaner" är ju rätt intressant:

"Aftonbladet ropar högt över två sidor den 12 november: "Thomas Quick är en mytoman". Artikeln under den för mig tunga rubriken handlar om vad Leif G W Persson och hans goda vän advokaten Kerstin Koorti vill få människor och domstolar att tro: Thomas Quick ljuger. Syftet: Att själva få synas, att få massmedial uppmärksamhet och den vägen påverka domstolar.

Det regionala nyhetsprogrammet hos SVT, Gävle-Dala-nytt, basunerar samma dag ut som första "nyhet" att "ännu ett tungt namn har sällat sig till tvivlarnas skara". Så upprepar man okritiskt de osanningar som Kerstin Koorti anfört som skäl för hovrätten att pröva Sundsvalls tingsrätts fällande dom mot mig angående mordet på Johan Asplund.

Samma dag som Aftonbladet och Gävle-Dala-nytt vidarebefordrar Koortis propaganda anmäler överåklagare Christer van der Kwast Kerstin Koorti till Advokatsamfundets disciplinnämnd. På vilka grunder anmälde överåklagaren Kerstin Koorti? Om detta tiger Aftonbladet, Gävle-Dala-nytt och andra medier.

Christer van der Kwasts skäl för att anmäla advokaten var och är att hon i sitt överklagande till hovrätten oblygt ljög på en rad punkter. I en 29 sidor lång inlaga till Advokatsamfundet finns detta nogsamt dokumenterat. För den seriöst undersökande journalisten finns här mycket att ta på och vidarebefordra till allmänheten.

Leif G W Persson upprepar, ekar, Kerstin Koortis osanningar.

Det är mer än tragiskt att Johan Asplunds föräldrar företräds av en, i ordets riktiga och historiska betydelse, framhävare av rättshaveri.

Jag tar time-out. Jag har vägrat att försvara mig skyldig, men jag har slagits för det riktiga i att berätta om de brott jag begått.

Jag tar time-out för min egen skull, för att om möjligt behålla min vilja att leva. Jag är faktiskt människa och som sådan har jag naturligtvis ett behov av bekräftelse på det moraliskt riktiga och det rättsligt viktiga mitt berättande är. Att år efter år mötas av helt ogrundade påståenden från en trojka av falska sanningssägare att jag är mytoman, och att denna lilla grupp får ett sådant okritiskt bemötande massmedialt, är och blir för jobbigt."

"Jag känner mig sviken, men det största sveket drabbar alla namnlösa tragedier som mina erkännanden handlar om.

Thomas Quick"
(Tack Knivur för artikeln )

Jo, Dan Larsson verkar precis som en del andra ha varit rätt tyst under dom första rättegångarna, GW hävdar i en artikel från 2009 att han redan 1993???? "Persson har ända sedan 1993 hävdat att domarna mot Thomas Quick var felaktiga" https://www.aftonbladet.se/nyheter/article12200872.ab Vad jag förstår så polisanmäldes han först i mars 1993 och den första fällande domen kom 16 november 1994....

Patrik Thorneus slutkommentar är ju rätt talande

"Ja, det är dags att avrunda.
Du kan inte besvara mina frågor och vi vet båda varför.
Mvh
Patrik Thornéus"


Vem vill ha en bror som påstår att han blivit sexuellt utnyttjad av halva familjen?


Jo, det är en intressant fråga.

Psykologer har ju inte någon förskrivningsrätt, så det kunde han nog glömma.

Men han verkar ju ha försett sig själv med vad han behövde: (från rmv:s utlåtande)

"I slutet av mars 1993 intoxikerade sig Bergwall med sömnmedel och han observerades och behandlades på sjukhus. Vid genomsökning av hans rum påträffades ytterligare tabletter och kanyler."


Jag är ju otroligt skeptiskt till att något sådant belöningssystem skulle existera inom svensk sjukvård, uppgifterna om den "obegränsade tilldelningen av mediciner" kommer alltså från SB. Läser man rmv:s utlåtande så framkommer det faktiskt i stora drag hur han medicinerades.


Det är ju intressant att många anser att det var terapeutens uppgift att göra det som rättsväsende och massmedia tydligen inte klarade av. Skall terapeuten också gå ut och säkra spår och höra vittnen mm? Gäller detta typ också övrig sjukvårdspersonal? Skall läkare typ gå omkring med ett stetoskop i ena fickan och ett förstoringsglas i andra fickan och ständigt kunna bevisa att deras patienter inte är mytomaner?

Detta är ju något barnknullaren återkommer till gång efter gång. I samband med Alvar Larsson säger han:

"”När Thomas Quick till utkanten av Alvesta, upptäcker han en pojke vid en gavel till en fiskarbod eller vedbod. Pojken håller på med något, men riktigt vad har Quick glömt idag.
- Jag parkerar bilen och går fram till honom. Frågar honom om vägen till en ort. Ber honom följa med till bilen och peka ut orten på ett kartblad som jag har tagit med mig. Framme vid bilen så drar jag in honom eller, rättare sagt, knuffar in honom. Så går jag runt bilen, sätter mig i förarsätet och kör iväg.

Hur kunde detta hända? Varför satt Alvar kvar i bilen? Varför sprang han inte sin väg, när Thomas Quick gick runt bilen för att komma till förarsätet? Varför skrek han inte högt? Eller gjorde han det?
- Många har svårt att förstå det förlamande tillstånd som offer hamnar i när man träffar på en människa som utstrålar dödlig farlighet. Då protesterar man inte, kan inte protestera. Det är ju så dom här situationerna ser ut och som jag själv skapar och utnyttjar. Men det finns tillfällen där den här taktiken misslyckats. Det finns en man i Jokkmokk som slet sig loss när jag skulle strypa honom. Och han klarade sig. Han polisanmälde aldrig händelsen men har berättat om den långt senare.
- Ganska snart kommer de fram till en liten halvö. Där vid stranden ligger en träbåt. Thomas Quick minns än idag trälisten och botten på båten, träkänslan, men har svårt att beskriva hur stor båten var.

Han parkerade bilen och tvingade ner Alvar i båten som inte var fastlåst. Så hoppade han själv i och rodde iväg.
- Alvar var panikslagen, förlamad. Han verkade vara helt uppfylld av att göra precis som jag sa. Hans medgörlighet var nog en kombination av rädsla och det budskap som jag förmedlade till honom: gör som jag säger så kommer du inte att råka illa ut.”"

Mannen från Jokkmokk säger:

”Christer berättar att, Sture blev som helt ”förbytt” och tog ett strypgrepp på honom. Christer lyckades dock slita sig loss från Stures grepp, och han säger vidare, att vid det här tillfället blev Sture som ett djur. Rösten blev grov och kraftfull och hela hans ansiktsuttryck blev groteskt.

Vidare säger Christer att man kanske skall uttrycka det som om att Sture blev som en ”vålnad” och rösten kan man inte heller glömma.”

Varför förnekas att en livstidsdiagnos som pedofili sadismus lätt kan bli självuppfyllande eller såsom falsk anklagelse skapa ett verkligt monster av vilken människa som helst?
När auktoriteter och rättsansvariga på detta vis tagit sig tolkningsföreträde om utpekades innersta avsikter, tro eller lust blir ju bevisbördan plötsligt omvänd.
Mentaliteten och hemliga polisens metoder som i gamla Sovjet verkar gå igen även här. Precis som i fallet Tjikatilo avrättad på samma grund -92 hade SB knappast något annat val för sitt självförsvar.

Jag kan inte låta bli att undra om det här med bokbål, Christianson som portas från universitetet, ja häxjakten som någon skrev. Vad är det som säger att Bergwalls böcker är sannare än Christiansons? OK han intervjuade Quick i tron att han var en seriemördare. Det var det många som trodde. Och han förklarade de motsägelsefulla uppgifterna med att Quick hade svårt att närma sig sina handlingar i det förflutna och minnas dem i detalj. OK: här får man ju i första hand jämföra med hur andra seriemördare avlägger vittnesmål (för att se om Christiansons teori håller, trots att Quick ljög. Så skulle det nämligen också kunna vara). Går de mer rakt på sak? Får de en blackout eller inte? Kan de redogöra för detaljer på ett korrekt sätt eller inte?
Att Christianson och många andra lät sig luras av Quick tycker inte jag är det minsta konstigt, eftersom han var extremt utstuderad. Då är det lättare att peka på bristerna i polisutredningen: till exempel den där manipulerade filmen.

Drogrelaterade erkännanden har polisen känt till i alla tider. Med lock eller hot kan en övermakt få fram vad den vill. Kombinat med Stockholmssyndromet och särskilda förhörsmetoder dvs psykisk tortyr är inte heller främmande för svensk myndighet.
TQ framkallades med eller utan droger från båda håll då SB inte hade någon annan möjlighet att försvara sig mot annars evigt falska misstankar. SB kunde nu själv avliva TQ så snart han fått hopp om att själv överleva med sitt verkliga jag. Vilka behöver fortfarande en TQ?

Det här är ju väldigt långt dragna spekulationer, även om de är intressanta. Du gör verkligen en hjälte av Bergwall, han överlistade alltså Nurse Ratched (Gökboets sjuksköterska, inte trådens) och samtidens fördömande syn på homosexualitet, genom att göra sig till en fiktiv seriemördare. Där fick ni!
Nu tror jag väl att du har helt fel om hans brottsliga handlingar på 60-talet, du påstår att pojkarna "var med på det" och annat i den vägen. Hur du kan påstå det, fattar inte jag. Ganska fräckt mot dem.

Ingen har kunnat förklara hurpass allvarligt utfört eller menat övergreppet egentligen var. För att bli utdömd som pedofil sadist på livstid borde åtminstone klös och strypmärken ha dokumenterats. Enligt artikeln verkar styvpappan vara den som inte vill ha något uppklarat.

Han var sönderriven på ryggen, hade blåmärken och strypmärken på halsen, säger han.
Jag litar på pappan och inte på en sadistisk pedofil.
Du kanske påstår att pojken var med på det?

Men varför skulle styvpappan vilja prata med Quick/Bergwall? Varför skulle han vilja "klara upp" något med honom?

Bergwall är en överlevare trots sämre odds än sin ryske motsvarighet som avrättades till både kropp och karaktär i ett liknande fall. Där man kan misstänka att polisens hemliga gärningsmän och falska metoder aldrig får avslöjas framtvingas falska erkännanden hur som helst.
Hur pojkarna lurats med och inte kunnat försvara sig är inte utrett. Rättssäkerheten i sådant fall är det enda jag påstår något om.

Du är bra idiotisk. Pojken låg på sjukhus