Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Och du har inte haft kontakt med dom efter detta?

Ska dit i augusti igen. Är ju semestertider och en brutal kö nu tydligen så jag får vänta ett tag till tills nästa besök
Sen besöket har man ju grubblat mycket och tänkt mycket på hur man fungerar/inte fungerar, hur livet skulle kunnat se ut om man tog kontakt tidigare, sina brister med mera.
Tyvärr är det ju de negativa sakerna man tänker mest på. Det finns ju en hel del positiva saker med de symtom jag har. Jag är ju kreativ och skapande. Ritar mycket, mycket musikskapande. Jag är snabbtänkt och ser ibland väldigt snabbt lösningar. Har ett mycket stort ordförråd och har lätt att formulera mig verbalt. Men tyvärr är det ju inte dom jag reflekterar över när det gäller utredning i framtiden. Och det är knappast positiva saker folk runt omkring mig lär tänka heller om man skulle berätta hur man är rent psykiskt. Nästan ingen i min omgivning vet hur kaos jag har i huvudet.

Många ser mig säkert som lite knepig och egen då jag väldigt sällan har ögonkontakt med folk och ogillar nära kontakt. Men jag har inga problem att ha det med folk jag klickar med. Då känns det bra. Men har jag minsta negativa vibb så är det som att den personen inte existerar för mig

Blev du manipulerad av dom? Umgicks mycket med min kusin i tonåren och även i lågstadiet och han manipulerade mig en hel del, men med honom kände jag att jag hade en samhörighet, vilket jag tror jag behövde då jag knappt hade nå vänner i min klass eller skolan.

Rasterna och idrottslektionerna gav mig alltid extrem ångest.

Men det finns ingen forskning eller nå kring det vad du vet?

Hände mig med, en som jag umgicks med var en riktigt skitstövel och körde en del med mig för att hävda sig själv och att han troligtvis själv mådde dåligt, och den andra försökte få mig att bli nynazist.


Det finns det nog men har aldrig kommit över det själv.

Låter jobbigt, men satte det nå spår? Jag har fortfarande extremt svårt att lita på folk och tro att dom har goda avsikter.

Jag fick samma resultat som du av att umgås med dom, tur är så har jag ingen kontakt med dom längre.

Har inte kontakt med min kusin heller, var ungefär 4år sedan jag pratade med honom. Kontakten avslutades inte vidare bra, vilket var tråkigt.

Hur ser din kontakt ut med resten av släkten, har du kontakt med någon annan i din kusins familj?

Som du säkert läst tidigare återfinns upprepade tillfällen (både långt innan och långt efter jag börjat skolan) som jag varit i stånd till att kasta ut stolar genom det stängda fönstret om jag inte blivit hindrad) helt enkom baserat på att jag var tvungen att följa med till mataffären och sålunda avbryta mina dåvarande aktiviteter.

Även som bebis (och barn) kunde jag grina förfärligt helt utan anledning och syrran som höll uppe dem på nätterna till ungefär de utsträckningar som en normal bebis gör var chockerade och ett paradis för dem eftersom det var först då de insåg exakt hur extrem jag var.

Intressant! Jag hade också en kusin som jag såg upp till när jag var barn fram till 12-årsåldern till den grad att jag var väldigt öppen när han ville inviga mig i sin livsstil som skejtare och lät han lära mig en del på brädan till den grad som gick med mina motoriska obstruktioner och även klädseln. Mössan var kvar länge men på senare år berodde det helt på ren praktisk funktion utomhus när jag hade långt hippiehår som utan mössa kunde hamna i ansiktet.

Träffar han inte så mycket numera eftersom han är en s.k. slacker som spelar på nätterna och sover dagstid. Träffar hans familj till högre utsträckningar som t.ex. hans finska farsa som är min gudfar. En rolig prick! När han fyllde 50 förra sommaren och hans bror sommaren innan hör klart till de bättre festerna jag varit på.

Asperger/AST i allmämhet och alkohol finns centrerad i flertals omfångsrika studier (ex. böcker som Drinking to Cope och alternativa droger återfinns begränsad vetenskap kring som påvisar en högst negativ korrelation. D.v.s. att till skillnad från alkohol så är autisten mindre probabel att digerera alternativa droger än normalbefolkningen.

Givetvis får man också beakta om det rör sig om en högintelligent autist eftersom den statistiska vetenskapen bevisat att sannolikheten för att personer intar excessiva mängder alkohol och andra droger ökar med högre IQ. Givetvis fortsätter autister vara (dock i klart mindre utsträckning här) underrepresenterade här med alternativa droger men ifrågavarande de många undantag så handlar det kanske rent övligt om intelligensen i sig och inte de autistiska komponenterna.

Vi ser även att oavsett intelligens är ADHD/ADD:are, till skillnad från Aspergare, klart överrepresenterade än normalbefolkningen och har man en basal förståelse och kunskap inom den fysiologiska strukturen hos en urtypisk Aspergare kontra ADHD-persons kognition och hjärna ter sig så blir det ganska enkelt att se hur t.ex. alkohol ger så olika resultat.

Av egen erfarenhet kan jag bifoga att sensationen i sig har alltid varit primärt och essentiellt och har i högre ålder sällan någonting med den klassiska förklaringsmodellen om stress och ångest.

Jag är utan tvekan missbrukare och beroende men jag kan aldrig sluta frapperas över hur bra kontroll jag ändå alltid haft. Det förefaller sig vara så att man i praktiskt mening alltid pokulerat så exorbitant bara för man kan, inte för man inte klarar av att låta bli. Ett exempel är att av ren tillfällighet så sista halvåret kan p.g.a. jobb och annat som orsakar tidsbrist eller andra hinder har jag varit spiknykter genom veckorna men druckit från det att jag kommer hem på fredagen (eller torsdagen när fredagen varit röd) och till söndag kväll.

När jag varit hemma jämt kan det ha pågått i veckor och månader i sträck men jag har konstigt nog alltid haft lätt för att sluta i långa perioder när externa faktorer tarvat det eller av ren nyck.

Någon annan som känner igen det här med grovt missbruk men ändå stark impulskontroll?