Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Ja jo, man skulle döpa om det till högfungerande autism i och med DSM-V.

Nej, jag vill påstå att det är en medial myt att AS skulle vara någon slags mördardiagnos. Däremot får man ha i åtanke att man kan ha (och det är inte särskilt ovanligt om jag förstått det rätt) fler diagnoser utöver Asperger.

Alla minns väl Ondska på TV3 med Hasse Aro och deras avsnitt om mördare med AS?

Min gissning är att frågan ställdes för att det i nuläget är på tapeten att klistra AS-diagnos på Elliot Rodger. Hans släktingar har väl beskrivit honom som att uppvisa drag, men samtidigt blev han aldrig officiellt diagnostiserad.

Visst kan det vara fullt möjligt att han faktiskt hade AS, men samtidigt var hans beteende knappast autistiskt av naturen. Autister trivs allra oftast i ensamhet och kräver knappast uppmärksamhet från kvinnor på det viset, utan tycker snarare att interagerande med kvinnor är ett väldigt jobbigt psykologiskt spel där man måste spela någon helt annan människa än sig själv. Är det någon diagnos vilken passar honom som handsken så är det väl BDD och möjligtvis narcissism.

Nej! Någon form inom autimspektrat förevarar endast i komorbiditet, men som mest övligt allra högst subsidiärt, d.v.s. kompletterande, andra sorters tillstånd. Skolexemplet är givetvis Robert Napper.

Angående autism/Asperger och kriminalitet är vi faktiskt underrepresenterade men de få som ändå är kriminella (helt utan någon form av samsjuklighet) domineras nästintill totalt av olika former av organiserad brottslighet.

Med andra ord lär du få ännu svårare att finna mördare, våldtäktsmän, snattare m.m. hos Aspergare än normalbefolkningen.

Det är samma med schizofreni, fler är harmlösa jämfört med normalbefolkningen men de som löper amok kan göra stor skada.

Det finns en möjlighet att antisocialp/psykopater inte vanligtvis utför vansinnesdåd som skolskjutningar och massmord och att dessa aktiviteter faktiskt är reserverade för autism, narcissism och psykotiska personer etc. Har inte statistik på detta, endast en reflektion.

Precis som du skriver tidigare i ditt inlägg så tenderar ju folk att dra för snabbt i bromsen då det kommer till vansinnesdåd oavsett psykisk diagnos och dömer alla med diagnosen som farliga, det är tyvärr väldigt vanligt känner jag rent spontant.

Har lite funderingar om jag har tendenser till Asperger och även ADHD

Jag har sjukt svårt för förändringar på olika sätt. Om något ser lite annolunda ut på en plats jag är van vid blir jag stressad

Jag ogillar beröringar av andra människor

Hatar ljud som prassel, gnissel, klockor som tickar och andra saker och blir riktigt förbannad

Har ett helvetes temprament

Är förbannat värdelös att hålla koll på saker

Inget som helst sifferminne utan måste skriva upp allt på lappar. Men det är döfött det också eftersom jag alltid tappar bort mina lappar

Är rastlös deluxe och blir galet uttråkad på några minuter

Kan inte sitta still utan trummar mycket med fötterna och händerna

Kan bli SJUKT fixerad vid ett intresse någon vecka sen pang så skiter jag i det fullständigt

Har svårt att sätta mig in i folks känslor och kan nästan aldrig relatera till någonting och har nästan inget som helst medlidande. Vilket ibland faktiskt kan vara bra

De positiva sakerna är däremot att jag har extremt lätt att lära mig saker om jag bara har intresse för det. Är jag minsta skeptisk så ger jag blanka fan i det

Dessa saker kan ju krocka väldigt mycket med varandra vilket kan skapa rätt mycket kaos i skallen på mig så jag funderar att ta kontakt med psykvården

Jag har diagnosen asperger med drag av ADD. Det enda jag kan säga att jag har problem med är det sociala. Svårt som fan att prata med någon om ingenting. Samtal arbetskamrater emellan. Det måste finnas ett syfte. Ogillar att tala med främlingar i telefon. Har även svårt med ögonkontakt. Kan framstå som oförskämd. Lyssnar men kollar kanske inte. Sen jag har blivit medveten om det försöker jag tänka på det. Ogillar även kroppskontakt. Avskyr att kramas. Har även problem med känslor. Känner inte något för någon närstående. Är inte helt utan känslor. Berörs som alla andra när man läser om barn som far illa, djurplågeri, svält och offer i konflikter.

Tror jag är feldiagnotiserad. Känner mer igen mig i ADD än asperger. Drag av asperger. Har rätt grova symtom av ADD. Jag är också less på sjukvård. Prövat en hel del mediciner. Aldrig någon uppkoll. Kan gå på en medicin i något år. Blir att jag själv bokar tid. Brukar dröja innan jag får en tid. Ingen som kollar om den fungerar Tog upp tanken om feldiagnos och den medicin jag går på nu (Cymbalta). Med överläkaren jag hade tid hos nyligen. Hon avhyste mig och gav mig en foliehatt Blev också utskriven från psykiatrin. Nu är det vårdcentralen som gäller.

Ja, hade jag varit du hade jag tagit kontakt med psykiatrin, det skadar ju inte att göra en utredning och få rätt behandling!

Hej!

Vad är era erfarenheter ang. praktik/studier under aktivitetsersättning (det från FK).

Blev beviljad hel aktivitetsersättning i 2 år framåt, detta i början av året.


I papperna har jag inte läst något om tvång att behöva plugga eller praktisera? Det enda som står i blanketten om beviljad aktivitetersättning är: "du KAN delta i aktiviteter under perioden med aktivitetersättning" (typ).

Grejen är att min psykolog har börjat tjata på mig om att börja plugga eller praktisera efter sommaren. Det vill inte jag, orka jobba eller plugga. Spelar hellre datorspel, kollar film och styrketränar.

Hade väl kunnat tänka mig prova någon dag i veckan och se hur jag mår av det, mår jag sämre och det drabbar mina rutiner skiter jag i det. Vad händer då? Alltså totalvägrar att gå dit. Jag går hellre på socialbidrag (ca hälften av pengarna/mån vs FK) än praktik, även om det är 1 gång i veckan.

Har inte direkt sagt detta till psykologen men hen lär väl se att jag inte är sugen på det. De är ju utbildade. Hen har t.o.m bestämt, att nästa gång vi ses ska någon som har hand om praktikplatser osv vara med på mötet lol.

Kan tillägga att detta är genom habiliteringen/sjukhuset/kommunen - vet inte vad man säger.


Kanske drar lite förhastade slutsatser nu; kan ju vara så att jag hittar något bra ställe som jag trivs skitbra på...

Jag praktiserade på ett bibliotek i grannkommunen i ungefär ett halvår men det störde mina rutiner och trivdes inte riktigt där då det enbart var äldre kvinnor som jobbade där, hade ingenting gemensamt med dom och försöket till att prata i fikarummet gick inte alls. Dock var jag uppskattad hörde jag av min arbetsteraupeut som fick in mig på den banan, jag har läst väldigt mycket böcker genom åren och så, men det gick inte i slutändan helt enkelt.