Den stora tråden om att studera till sjuksköterska

Eftersom det är två olika yrken så måste du "läsa om". Du kan möjligen få möjlighet till andra uppgifter på din första praktik och du har absolut en grund att stå på, men inte speciellt mycket mer än någon som läst på naturkunskap b på gymnasiet.

Ja, du kan inte tillgodoräkna dig din undersköterskeutbildning (gymnasial) på högskolan, som tur är. Har träffat många undersköterskor som tjatar om att de bara borde få läsa en halv sjuksköterskeutbildning eftersom de ändå har läst 1, 5 år till undersköterska.

Skillnaden mellan undersköterska och sjuksköterska är stor om man ser till ansvar osv.. Kunskapsmässigt vette sjutton. En undersköterska med mångårig erfarenhet är jag övertygad har samma kunskap som sjuksköterskan....

Däremot tror jag att det skiljer sig åt beroende på var du jobbar som usk:a. En undersköterska med specialistkompetens inom något område som har jobbat många år på en avdelning på ett sjukhus kan säkert vara nästan (eller lika) kompetent som en sjuksköterska på samma avdelning. En undersköterska inom äldrevården eller hemtjänsten får sällan bekanta sig med den medicinska biten eller utvecklas särskilt mycket rent kunskapsmässigt och där fungerar USK-utbildningen oftast som en rent formell sak för att kunna säkra en fast anställning (som oftast är krav för fast tjänst numera).

Hej!
Jag har läst tre terminer på ssk utbildningen nu, och jobbar som uska i min hemkommun. Min fråga är om ni vet om jag har behörighet att söka en vidareutbildning som uska tex. inom palliativvård. Hur funkar det? Måste jag ha en examen som uska eller räcker det med tre terminer av ssk utbildningen?

Är det någon här som pluggar till sköterska i skövde? Vad tycker ni i så fall om utbildningen? Vad är bra, mindre bra?

Många arbetgivare inom behandling och misbruk har iofs en 5 års gräns; var det mer än 5 år sen domen så är det lungt. Har jag varit med om iallafall.

Och nu Har jag pratat med en inom kommunen och jag får lön som uska men får inte kalla mig det. Vad menar dom med det egentlgen?

Det är kommunerna själva, eller rättare sagt arbetsgivaren som bestämmer huruvida du kvalificerar dig för att bli uska eller ej. Det är ingen skyddad titel. Vissa arbetsgivare kan kalla dig uska efter 3 terminer, andra efter fyra-fem. Jag fick titeln uska efter att ha gjort värnplikten som sjukvårdare inom en kommun, och efter att ha läst fyra terminer på ssk-prog.

Du får göra precis samma saker, och borde därmed ha samma lön, oavsett titel. Vissa kommuner använder dock titeln vårdbiträde till anställda som ej uppfyller deras krav för uska, och pressar därmed lönerna. Angående kraven för att gå vidareutbildningen får du vända dig till kommunen, då varje kommun bestämmer själv.

Hej!

Jag är en man på 24 år som på senaste tiden börjat luta mig emot att studera vidare. Jag sade upp mig för drygt 3 veckor och ska nu satsa på studier istället.

Jag har länge velat bli polis, men då jag har ett hinder med mina fötter måste jag genomgå en operation m.m. för att kunna ens ha chans att söka. Så den drömmen sprack.
Jag har också kunnat tänka mig bli lärare, men kan dock inte tänka mig bli det i dagens skolsystem.

Men har blivit mer och mer lockad av att bli sjuksköterska då jag inte är smart nog till att bli läkare.
Att få hjälpa människor är något jag vill göra. Sedan att man kan få det rätt gött som man inom det yrket är ett plus (lätt att få jobb, lätt att få högre lön m.m.).

Jag vet att som person kommer jag vara en bra sjuksköterska. Men jag vet inte om jag klarar av att göra allt som krävs om ni förstår vad jag menar? Jag har aldrig varit i en situation där det varit mycket blod eller liknande.

Jag har varit på praktik vid ett demensboende och allt var okej förutom bajset. Det hatade jag.

Så just nu börjar jag få lite kalla fötter. Tänk om jag spenderar 4 år till att utbilda mig som det men det visar sig att jag inte klarar av större mängder blod eller liknande?

Finns det någon som varit i liknande situation eller som bara kan ge mig lite råd?

Den genomsnittliga sjuksköterskan får nog inte se några större mängder blod bortsett från om den praktiserar på ett sådant ställe.

Jobbar du på akuten, operation eller ett väldigt fåtal vårdavdelningar (t.ex. vissa postopavdelningar) kan det hända att du får möta blod, men det är som sagt bara att välja något annat. Har t.ex. aldrig någonsin stött på större blödningar när jag jobbat på medicinavdelningar. Sen är jag en sådan som gärna ser att det händer lite saker så det roligaste jobbet var på en akutkirurgisk avdelning...

Avföring kommer du dock aldrig komma undan. Troligtvis kommer du ha undersköterskor som till 95% tar hand om det åt dig, men ibland måste du själv hjälpa till, oavsett om du vill eller ej. Men man vänjer sig snabbt

Däremot vänjer man sig inte vid att torka melena (den doften kommer jag aldrig glömma) samtidigt som patienten börjar spy vilket i sin tur leder till att stygnen släpper...
Men det är inte heller något man får uppleva på medicinavdelningar.

Tror bestämt att det inte är så. Du säger ju t.ex. brandman även om det är en kvinna.
Vet att vissa menar att underskötare/sjukskötare är någon som arbetar på psykavdelningarna. Tvivlar dock på att det är allmänt vedertaget.

"En sjuksköterska (svensk förkortning SSK), historisk benämning sjuksyster, eller sjukskötare" får jag upp, så jag antar att det är okej ordval?

Läser inte till sjuksyster men kan garantera att om du har rätt inställning så kommer dessa typer av fobier inte vara ett problem. Det lättaste sättet att bli av med det är genom att konfrontera sig själv. Antag att du såg en filmsnutt som inkluderar massa blod varje dag, visst säger det sig självt att det inte skulle vara jobbigt efter x antal dagar?

Såg att någon nämner att du inte ens behöver komma i kontakt med blod efter denna utbildning, men jag tycker nog alltid att det är positivt att försöka vänja sig av med dessa "fobier" som vi har då de sällan fyller en funktion idag.