Den stora tråden om att studera till sjuksköterska

Under en tur i Affe stötte jag ihop med sjuksköterskor från FRT (Forward Resuscitation Team)

Krävs förvisso en viss standard fysisk och lite andra färdigheter men (#¤"?#Ä) va de tjänar pengar på en sådant tur.

Men det tar ett tag, 4 år högskolestudier, samt minst några års erfarenhet innan man blir aktuell för Affe. Frågade du vad läkarna tjänade där?


I alla fall där jag pluggar ni, Rumänien, så är det "status" att plugga på KI, men också Uppsala. Det antas ha en väldigt hög akademisk nivå, när forskningen är så framträdande.

Nja, inte år det hållet. När män hade blivit prioriterade i folkhögskolekvoten på Lunds psykologprogram fick universitetet betala skadestånd. Hade du varit kvinna däremot som sökt till en mans dominerad utbildning hade det nog gått bättre dock.

Hej, jag vet att ämnet är diffust och att många säkert anser att man kan söka och finna information på egen hand. Men då jag gjort detta så har jag kommit fram till att den information man hittar oftast är väldigt förlegad och gammal, eller främst inriktad på huruvida man har bra liggodds eller inte. Det sista ämnet är kanske visserligen intressant ur en rent akademisk vinkel, men då jag är gift så är det ingen avgörande faktor..

Men, åter till frågan, jag söker erfarenheter från er som är män och har pluggat till ssk. Eller alla andra med en åsikt i frågan som är hyggligt relevant. Hur är det i skolan, på praktiken, hur funkar vardagen osv?

Jag är även nyfiken på tankar från er som pluggat efter att ni redan skaffat er en karriär, kanske runt 30 och har den inte så lättsamma plikten att faktiskt dra in deg till familjen samtidigt. KAnske inte behöver vara plugg just i mitt skrå, det kan vara intressant i alla fall.

Tacksam för alla era åsikter.

Har inte själv pluggat som sjuksköterska men har träffat en man som arbetat som sjuksköterska. Den killen klarade av att extrajobba inom vården samtidigt som han pluggade och använde sig inte av CSN överhuvudtaget. Har varken hört att arbetsmarknaden eller arbetsmiljön skulle vara särskilt annorlunda eftersom han var man.
Edit nu antar jag att killen enkom försörjde sig själv.

Under utbildningstiden och universitetet var det inget konstigt för mig. Det kommer alltid bli grupperingar i "klassen" och där spelar kön ingen roll. Jag arbetade samtidigt och tog inget lån. Däremot var det säkert mycket enklare för mig att få arbete inom vården, både innan, under och efter utbildningen.

När jag läser min tråd nu så märker jag att den nog är klantigt formulerad, det borde inte vara fokus på att jag är just man. Kanske mer relevant hur studierna i sig fungerar och är. Och hur det är i allmänhet att plugga till ssk.

Framförallt så fiskar jag efter erfarenheter från er som hoppar av era jobb och karriärer och väljer att sadla om, det är en skrämmande tanke för mig. Inte allt för bekvämt. Fast lön och en väl fungerande tillvara byts mot lån, extrajobb, och ny oprövad mark..

Förmodligen jävligt nice eftersom majoriteten av klasskamraterna är mer eller mindre attraktiva fruntimmer i sina bästa år.

Min uppfattning är att de som sadlat om är i regel nöjdare än "ungdomarna" som började. Den erfarenheten bygger jag mest på Facebook och ytlig kontakt med gamla kurskamrater. Om du känner att det är detta du vill göra, så kör på! Tre år går väldigt fort och i värsta fall kan du väl alltid återvända till ett arbete du tydligen inte uppskattar så mycket?

Vet inte vad du är ute efter att höra. Men har läst till ssk har varit klar ett antal år nu, ja vad säger man om utb suck. 80 % är trams och leds av lärare som inte varit ute i verkligheten på många år, känsla av att det är rätt lika bland alla skolar i grundutbildningen.

De ämnen som var kul var det medicinska samt praktiken var väl stundtals lärorik, om man fick turen att gå med en bra handledare som kunde sina saker då. Själv läste jag vid 30 typ, och det var bra enlig mig, att ha arbetserfarenhet innan. Yrket kräver tycker jag i alla fall att man landat lite i sig själv och är mogen för rollen som ledare och för vad man kommer ställas inför. För mig var även utb rätt lätt att ta mig igenom eftersom jag har jobbat i vården innan i många år, kunde ta människor, var bekant med kroppens delar och sjukdomar osv. Men annars är utb rätt lätt att fixa, var stundtals tung med hemtentor till 1000 och omvårdnadsteorier som man inte ens fattat idag och så vetenskapliga metoder och forskning. Men ha extrajobb samtidigt det fixar man helt klart, själv plugga jag heltid och jobba heltid, Men hade ett jobb som det funka med också

Sen att jag var kille, ja upplevde väl inte att jag blev behandlad på annat sett direkt. Fast visst, man märkte väl att på praktiken tyckte tjejerna att det var kul med en man på arbetsplatsen, vart väl en del flörtande med. Men var kul att plugga med tjejer faktiskt, kan ju säga att det är att föredra att var singel om man ska börja plugga till ssk som man

Det är ju brist på ssk i överlag o är du kille kommer du nästan alltid gå före tjejer när det gäller jobb (du grejar bättre tunga lyft). Tkr i överlag killar är utmärkta sskor av dom jag träffat. Generellt bra anspråkslösa människor utan hävdelsebehov.

Jobbet finns ju kvar som trygghet, jag trivs väldigt bra med det med. Konstigt nog så tycker jag i alla fall att jag är skyldig mig själv att gå vidare. Det handlar väl snarare om att ge sig själv möjligheten att fortsätta att utvecklas för min egen del.


Vad jag är ute efter att höra vet jag knappt själv, men det är väl historier som dina jag är intresserad av. Tack för din input.