8-åriga Yara Alnajjar mördad i Karlskrona (2014-05-01)

Redan förra våren började han förstå att något var fel - -- men det var ju viktigare med uppehållstillstånd än barnets väl och ve...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18998725.ab


Och om nu något var fel - hur mycket kan hon då ha "älskat Sverige"

Men uppehållstillståndet var ju viktigare..

Ok. Tack Nantale.

Teoretiskt kan alltså Rami ha vetat och familjen varit ovetande. Samtidigt bör ju familjen vid det laget ha varit oroade och legat på ombudet om hur det gick med asylen med tanke på att det gått relativt lång tid sedan deras ansökan. Om R insett att ingen återförening var i sikte så kan det ha påverkat Ys situation till det sämre. Samtidigt började som sagt misshandeln tidigt efter Ys ankomst.

Det finns ju ofta ett formellt inslag mellan släktingar just för att så mycket av det som vi lägger på instutioner sköts inom familjen. Den "orespekt" R visar för Ys far och övrig släkt är helt enkelt märklig. Meningen var ju återföreningen och då skulle R alltså lämna över en blåslagen flicka som med all sannolikhet berättat om hur det varit hos paret.

Håller med dig i det sista. Och palestinier är värdekonservativa familjen betyder allt. 17 åriga pojkar räknas inte som barn i Gaza. Men det gör 8 åringar och jag tror fallet är mycket ovanligt iaf med barn från Palestina.

Det tror jag också!

Samtidigt hade jag önskat att han slutade skuldbelägga myndigheterna när han själv misslyckats så kapitalt att se efter sin flicka. Hela historien är märklig. Och dubbel.

Utan att ta till överord tror jag inte att palestinakonflikten är din starka sida. Fråga vilken Israel som helst om Hamas och Fatah är samma sak! Israel ser Fatah som en garant för att de inte ska utplånas. Får Hamas hela makten så kommer Gaza i princip att bli en p-plats. Det stämmer att det för närvarande är vapenvila mellan Hamas och Fatah, men såta vänner är de inte. I Hamasläger är Yaras pappa en förrädare, inte en fellow terrorist. Det är viktigt att förstå det för att förstå pappans agerande.

En redogörelse för händelseförloppet på arabiska, som vanligt knackig översättning, men vissa avsnitt går att förstå. Jag upptäckte inget nytt utöver den info vi har samlat ihop här, men det kanske någon annan kan upptäcka.
http://www.alwatanvoice.com/arabic/news/2014/06/03/547428.html

Hur i hela världen kunde de behandla flickan på detta sätt de visste ju att Y:s föräldrar var på väg hit och självklart skulle hon då berätta om sin situation eller var det så att Ma. och Ram. förstod att de inte skulle få komma hit och därmed fått Y på halsen........................................Läse r idag om Alna**ar kommit till Blekinge han säger åter att frun inte vet att brodern och hans fru sitter anhållna för mordet! Blir mer o mer förundrad över mannens uttal ....skulle han fått fruns bröder o systrar att inte tala med henne. Hon borde ju försökt få tag i sin bror Ram där Y. bodde!..... .Sända flickan till Sverige för att hennes skola bombades hon är ju född med bomber, runt omkring sig,vidare bild på någon som inte är Y. vid en ruinhög.Varför agerar han som han gör!!Ankarbarn fick hon agera och kommer så att göra.

Klart att han vill veta sanningen om hur dottern dog. Hur beräknande familjen än kan ha varit angående att dottern skickades till Sverige så är det inte särskilt troligt att de struntade i hennes väl och ve. I klippet som det länkas till här ser vi en sörjande far. Det ska inte glömmas bort när hans uttalanden bedöms.

Men visst väcker uttalanden från honom vissa frågor.

Han orerar ganska mycket om hur lycklig Yara var här i Sverige. Han räknar upp sådant hon gillade; fungerande trafikljus, blommor, snö, åka tåg osv. Han menar att hon var lycklig mesta delen av sin tid här. Det kan tyckas märkligt med tanke på att han säger sig under en längre tid ha varit orolig för henne, men å andra sidan nämner han att grannar vid huset ska ha sagt att hon såg glad ut osv.

Det kan också vara ett sorts försvar för sig själv. Att tänka att hon var mestadels lycklig bör vara en mer uthärdlig tanke än att hon kanske levde i misär och skräck mesta delen av tiden.

Han säger att hon inte ville komma och hälsa på dem i Gaza. Att hon hellre ville att de skulle komma och hälsa på henne i Sverige.
Där blir det lite ögonbrynshöjande. Har tanken funnits att hon skulle hälsa på dem (var det inte väldigt svårt att resa dit och därifrån), eller är det mer ett uttryck för hur hon ogillade Gaza och gillade Sverige?

Och så säger han att han inte vill bo här. Om familjen skulle bo här skulle det alltid vara familjemedlemmar som hängde vid gravplatsen. Lite dramatiskt sagt. Så är det väl i så fall för alla vars familjemedlemmar dör "på plats" och begravs på hemorten?

Min fundering kring denna intervju är att han vill framhålla hur lycklig Yara var här; han vill inte gnälla på landet som sådant. Detta väcker tankar om att han visst ämnar försöka se till så att familjen kan bo här. Att gnälla för mycket är ju inte så bra om det ska ansökas om uppehållstillstånd.

Men det ena behöver alltså inte utesluta det andra. Han är fortfarande en sörjande förälder som har mist sitt barn på ett grymt sätt.

Jag har varken tid eller lust att djuploda i palestinakonflikten. För mig räcker det att veta att Hamas oc Fatah är stämplade som terrorister i EU och andra delar av världen.
Ordet terror går att slå upp i uppslagsbok (även ordet religionsfrihet) och terror betyder: rädsla, fruktan. En terrorist vill skapa skräck och fruktan hos den civila befolkningen för att uppnå sitt ideologiska mål.

Terrorister finns över hela världen och jag hoppas att jag slipper uppleva hur det är att leva i denna skräck.

Men nu handlar det om ett barn som kom till Sverige, som fick PUT, och som vi då har förpliktat oss att ta hand om.
Att detta fall räknas som unikt i Sverige beror på att flickan dog. Jag har inga svårigheter att föreställa mig fler barn i detta land som lever i misär, men som överlever och blir vuxen, och som ingen vågar se.

Någon i tråden tycker att det är självklart att vi ska hjälpa och stötta Yaras pappa.
Varför ska vi hjälpa honom? Mer än att polis och åklagare arbetar för fullt med att sätta dit MGM. Och om vi dessutom betalar flygbiljetter och begravning, då ska pappan vara tacksam över att slippa åtminstone det ekonomiska bekymret, i sin sorg.

När jag säger vi så menar jag alla som bor i Sverige och som betalar skatt till vår välfärd.
Det kan kanske vara lätt att bli fartblind och ta allt för givet. Och då tänker jag så här: om inte vi alla betalade ett par tusenlappar i skatt varje månad, så skulle det inte finnas något Migrationsverk (som det ser ut idag) eller socialtjänst (som den ser ut idag). Dvs den tatuerade socialkäringen får sin lön från skattebetalarna. Då har hon ett extra ansvar och förbannad skyldighet att sköta sitt jobb. Detsamma gäller politiker som är ute på fylleresor i tjänsten, som någon nämnde...

Jag tror att dom flesta skriver under på att om vi, i vårt fantastikt vackra land, hade obegränsat med tillgångar och pengar så skulle vi hjälpa alla i hela världen som har det svårt.
Men nu har vi inte alla dessa pengar och då måste vi prioritera.

Så för att runda av denna uppsats så menar jag att prioriteringen hade varit att hjälpa Yara när hon levde.
Inte som nu. Att döva sitt dåliga samvete med att hjälpa Yaras släkt, med pengar som uppenbarligen inte finns eftersom dom "går på knäna"?

Angående klippet på Yaras fader.

Jag tror att han fortfarande befinner sig i förnekelsestadium som följd av ett chocktillstånd och att hans uttalanden därför kan synas en aning märkliga för oss utomstående. Eftersom han sände henne till Sverige och därigenom på något sätt säkert känner sig ansvarig för hennes död så försöker han se till det fina stunderna hon hade i Sverige för att minska sin egen skuld.

Han gör också märkliga uttalanden om att "hon hann med att göra allt hon ville göra här i livet" (ungefärlig översättning), vilket känns konstigt att säga med tanke på att hon bara var 8 år. Jag tror även detta uttalande talar för att han fortfarande är i ett slags chocktillstånd och inte kan eller vill se det hela ur ett rationellt perspektiv.

Naturligtvis är han helt förkrossad och sörjer, en del av hans uttalanden måste ses i det perspektivet, precis som du säger. Och i Gaza finns den säkerligen lika djupt sörjande mamman, och åtminstone ett syskon som är stor nog att förstå vad som har hänt, Y*ras lillasyster som är 6-7 år.

Men det är inte utpressning när Migrationsverket kräver att han avstår från sin asylansökan för att kunna få ett besöksvisum. Det är normal rutin som följer regelverket. Han säger att frun vägrade ta tillbaka sin ansökan, och därför inte kunde få besöksvisum för begravningen. Men efter vad vi hittills har sett, så verkar det vara han som styr och ställer i familjen, så jag tror att han tyckte det var bäst att åka ensam, och att det är bra att hennes ursprungliga ansökan om anhöriginvandring ligger kvar för fortsatt handläggning på Migrationsverket. Inget konstigt i det, var och en av oss skulle säkert göra allt för att försöka skydda våra familjer om vi levde under sådana förhållanden.

Jag har svårt att förstå hans passivitet när det gäller att skydda Y*ra. Han säger ju själv att han såg oroande tecken, och att han försökte kontakta skolan, men inte att han ställde frågor direkt till de släktingar hon bodde hos. Nu, i samband med begravningen, ser vi en handlingskraftig man, som trots sorgen uttrycker känslor och vilja, så varför ingrep han inte när han blev orolig för dottern?
Jag önskar att (den avstängda) rektorn på Y*ras skola skulle bekräfta att de verkligen hade kontakt.
Nu vet vi att samhällets skydd brast på många punkter, men det är i första hand föräldrarna som ska skydda sina barn. Det är plågsamt att tänka på hur utsatt flickan var hos morbroderns familj.

Vad talar då för din "teori"? På vilket sätt anser åklagaren att Amani är den mest sannolika GM?

Jag säger inte att Amani är oskyldig men Rami är den av de två som tidigare anmälts för just misshandel. Och här har vi nu ett barn som man misstänker har misshandlats till döds. Borde inte Ramis anmälan för misshandel (flera stycken var det väl om jag inte minns fel) väga betydligt tyngre än rent blaj som att Amani inte hade bilder av Yara på sin Facebook?

Om det stämmer som biopappan säger så var ju R tveksam till att Y skulle få komma hit. Jag tror att A varit drivande och har fattat det som att hon var nere och hämtade flickan. Tror hon från början såg en chans i att genom Y få hjälp med sina egna barn och hushållet. I en del kulturer är det vanligt att småflickor hjälper till, det är helt självklart, samtidigt som småpojkar inte behöver göra någonting mer än att bli uppassade av systrar och kvinnliga släktingar. Sedan tror jag att R tagit ut sin frustration över misslyckade livet på A, och A i sin tur på Y.