Anglicismhatartråden (sammanfogad tråd)

En webbyrå skriver så här:


Två "g" i tagg ger väl pluspoäng, men vems riktlinjer släppte de?

Säger verkligen någon "Jag gör det" (vilket blir "jag gör de")? Tycker att det låter lite konstigt, åtminstone i det där sammanhanget.

Säger man inte "jag gör det" så säger man bara "jag". "Jag gör" har jag aldrig hört, och är uppenbarligen en mycket ful anglicism i den mån det förekommer.

Den gamle Egon har redan svarat på det 4 år gamla inlägget från en användare som inte postat på 3 år:

(FB) Anglicismhatartråden

Det var nog inte så att jag förväntade mig svar av just ts, utan snarare att jag ville kommentera hans påstående. För övrigt hade jag inte sett Egons inlägg, men jag tycker, nu när jag har sett det, att hans alternativ inte passade in i situationen. Det naturliga i en sådan situation måste helt enkelt vara "Jag", som Tor-Ulf var inne på. Det är i vilket fall som helst bra att du är uppmärksam.

Jag tror visserligen att det vanligaste svaret är mer korthugget, men nu var väl frågan kopplad till ett längre svar. Då vill jag nog ändå påstå att "Det gör jag" passar in mycket bättre i den svenska satsläran än vad som är fallet för "Jag gör det".

I de flesta översättningarna som görs av father figure resulterar de i "fadersfigur". Det gamla hederliga fadersgestalt har ersatts av en fånig anglicism.

Förväxlar du möjligen fadersfigur (1958) med patriark (1300-tal)? Enligt SO/SASO (2009) och NE Svensk ordbok (online) så är ordet fadersfigur belagt ett år före en hederlig men inte så gammal fadersgestalt (1959).

På Språkbanken Korp är frekvensen ganska lika för fadersfigur och fadersgestalt – som genom en ödets skickelse med första träffen på fadersfigur i Ålandstidningen (2012).

Som psykologisk fackterm (http://en.wikipedia.org/wiki/Father_figure#Definition) tycker jag gott vi kan ta fadersfigur. Fadersgestalt är farligt nära konceptet landsfader.

Som korsordslösare roas jag av den norska artikeln: http://no.wikipedia.org/wiki/Farsfigur
I korsord brukar nyckeln farsgubbe ge lösningen FO eller DARIO.

Frågor i övrigt om patriarkatet, modersgestalter och föräldraarketyper är utanför ämnet.

Jag tänker på betydelsen "faderlig förebild". Jag ser dock att den fåniga "figuren" förekommer". Det låter mest som "filur" på svenska och saknar den känsla av trygg tyngd som en gestalt innehar. Under åren från 1960 och fram till nyligen är min upplevelse att fadersgestalt varit allena förhärskande i litterära sammanhang.

"Är du på riktigt?" har jag börjat höra/se tämligen ofta nyligen. Eller är det bara i mina öron det låter helknasigt?

Du menar att det är en rak översättning av "Are you for real"? Jag har åtminstone hört det för 20 år sedan.

I en svensk tidning kan man läsa om en person som får åka till Brasilien och bevaka fotbolls-VM.

Han säger: "Jag visste ju att det var många sökande, så det var svårt att ta in."

To take something in betyder att man förstår någonting.