Anglicismhatartråden (sammanfogad tråd)

Genom en lycklig omständighet kan man söka på Språkbanken Korp med signifikant versal. Ordet »Olikt« (med versal) ger 200+ träffar. Ett tidens tecken är att Wikipedia svarar för 30+ av dessa.¹

Ref: http://spraakbanken.gu.se/korp/#page=7&search=word|Olikt

Samtidigt, när jag gör ett par stickprov på Wikipedia-Olikt så är det inte direktöversättning av “Unlike” som spökar.

¹ Ett 40-tal träffar på »Olikt« (med versal) finns under Strindberg och titeln »Likt och Olikt«. Det var profetiskt av Strindberg, med hänsyn till modern spridning av “Like”. Ibland önskar jag att man kunde dra tillbaka ett “Like” genom funktionen “Unlike” – efter modell av “Undo”. Jag kräver inte att få ogilla det jag aldrig har gillat.

Redan 1891 hade Gustaf Fröding gjort sig skyldig till anglicismen »Likt och olikt« som är ett avsnitt i Gitarr och dragharmonika. Med hänvisning till att verbet »lika« ’gilla’ var levande i min gamla dialekt och säkert i värmländska, så tolkar jag Frödings titel som brett syftande på skalan ’Ett och annat’ ... ’Passande och opassande’ ... ’Gillat och ogillat’.

Samtidigt är avsnittets titel »Likt och olikt« en rungande anglicism: “Like and Unlike”.

År 1913 gav August Strindberg ut skriften »Likt och Olikt« (två volymer). Genom överskriften till inledningen visade Strindberg att han fokuserade på ogillandet:

Om det allmänna missnöjet, dess orsaker och botemedel.

Som om inte bokens titel hade varit nog, så visar redan sidan 8 i första delen upp en presens particip som i dag skulle klassas som en ganska grov anglicism (min markering):

... Därpå hördes skott. Troende att elden var lös sökte jag komma till visshet härom, men erhöll den upplysningen, att bullret härledde sig av de om dagen hållna »valen» till kantonalrådet [i Schweiz] ...

Missnöjets botemedel söka vi ännu, den dag som i dag är, like it or not. Närmsta SIFO talar sitt tydliga språk.

Det är nog meningsfullt att väga in begreppet "ålderdomligt" i sammanhanget och se det som att anglicismer är ett relativt modernt begrepp. Att söka efter anglicismer i språket före 1960 känns ointressant.

Precis, man måste skilja på färska inlån via film, mode, sport och chat å ena sidan, och kvardröjande germanska ord och fraser å andra sidan. Åter igen ville jag med anteckningarna kring verbet »lika« påminna om att – inte minst dialekter i anslutning till Nordsjön – kan uttryckssätt ha dröjt sig kvar ett halvt millennium.

Utanför trådens ämne kan man också upprepa en allmän regel: sammansatta ord och idiomatiska fraser verkar konserverande. (Orolig kontra rolig.) Den reflexiva konstruktionen »förlika sig med sitt öde« har en betydelse som svävar mellan att gilla läget (!) och att försonas med nämnda Öde. Etymologiskt sett är “Like”-knappen närmre släkt med verbet »förlika« än med »Gilla«-knappen. Lika barn leker bäst, även på föregivet sociala medier.

Jag stötte faktiskt på "i de nedre fyrtioåren" häromdagen, men det var första gången.

Det jag hört, men inte så ofta är: De tidiga/sena x-åren.

Häromdagen anordnade svenska riksdagen (Sveriges Riksdag) en jubileumskonsert med anledning av att Statschefen »Karl Gustaf XVI Gustaf« (sic!) tronat i 40 år. Talmannens felsägning i inledningen (SVT Play 03:10) kan förstås tolkas som en ödets ironi med Arbogas örebroare som bakgrund.

Thomas Nordegren i SR-P1 hade i dag en kärnfull karakteristik på eländet, om än inte med språkfrågan i fokus. Louise Epstein vittnade att hon varit tvungen att byta till en annan kanal. Thomas hade mest retat sig på konferencieren med framtoning som ... ja lyssna själv på SR-P1 15:03.

Att diverse svenska pop-artister skulle bräka på engelska i Sveriges Konserthus, det var förstås väntat. Den nyetablerade engelsk-amerikanske gravören var närvarande och det kräver att Sveriges Riksdag anpassar sig. Andelen engelska texter var visserligen något mindre än mina personliga farhågor. Nu uppgick andelen engelska texter till ca 33 procent, vilket i sig är helt beklämmande med hänsyn till att svenska folket bjuder sin svenske monark på jubileumskonsert. Något motsvarande är otänkbart i tysk eller fransk miljö, såvitt jag förstår. Säg att man skulle fira en eller annan förbundskansler eller fransk folkvald president.

Särskilt uppseendeväckande på 40-års-konserten var att Svenska Folket inte valde någon fransk text som hyllning till den monark som har sin anfaders rötter i Pau – uttalas {på}. Där kunde Piaf, Brel eller Mathieux ha passat som en handske. Nähä, det skulle vara Eric Sting på engelska – helt utan sting.

Först ut på engelska var alltså en helsvensk sångare med en söt liten axelväska. Sara Gryning Grann har förstås halvt alibi. Bland svenska texter återfanns Peps Persson, men naturligtvis hade Sveriges Riksdag valt låten »Oh boy« för att få in lite engelska den vägen också.

Mot slutet tog det sig. Povel Ramel fick utgöra tema för ett av slutnumren och för utgångsmusiken.¹ Men var var våra svenska tonsättare som Alfvén? Swedish Rhapsody(!) hade suttit som en smäck i den kontexten. Eller för den delen Grieg med Anitras dans. Kanske “Flowers of Frösö” av Wilhelm Peterson-Berger?

¹ Språkmässigt levererades kronan på verket av den überdevote luftmassören, när den annonserade “playout”. Ja, naturligtvis måste det engelska till för att celebra gäster ska förstå att nu är det slut. Ett tillrest finansgeni ska inte behöva bry sin hjärna med svenska ord.

Under nationaldagsfirandets final vid Trocadéro i Paris i år ackompanjerades fyrverkerierna av idel pop- och rockhits från i första hand anglosaxisk tradition och med tillhörande språkdräkt. Det tyckte jag var väldigt märkligt, men kan väl ses som ett parallellfall.

Nåja. Nog är det väl statschefen man skulle fira även i Tyskland.

Vi har ett svenskt ord som skulle passa, i varje fall i ett västkustskt konserthus:

– Strax följer orkesterns utspel.

Vi får väl se när Dr. Merkel suttit (stått) i 40 år. Den som lever får CDU.

Hon har förstås möjlighet att sitta längre än statschefen.

Allt oftare hör jag journalister i radio och TV avsluta en fråga med: "Vad tänker du om det?" Är det verkligen bra svenska? Jag tycker mig minnas att denna formulering inte användes för ca ett decennium sedan. Man sa då i stället: "Vad anser du om det?" eller "Vad tycker du om det?".

Är "tänker-varianten" en anglicism som spridit sig i journalistiska kretsar? Och som sagt är det verkligen korrekt svenska?