Egots död

Saker skapas och dör hela tiden. Att det sker i "en rörelse" ändrar inte på det.

Utan medvetande = inget jag. Det föds, det dör.

Säg något som skapats.

Något som inte har en början har inte heller något slut. Den vi alla i essensen är, har alltid varit och kommer alltid att vara. Du kan aldrig bli av med något som du är, du kan bara bli av med något som du har. Din kropp har du och den blir du av med, men, den du är kan du aldrig bli av med. ( Läs det där några gånger så kanske det sjunker in )

Medvetandet föds och dör inte, precis på samma sätt som en våg på havet inte föds och dör.

Enda anledning att en våg kan sägas uppstå är för att vi kallar en viss rörelse för våg.

När vi inser det så skapas ingen våg, det är bara en rörelse som pågår och vid ett visst tillfälle i tiden kallar vi rörelsen för våg. Men ingen våg existerar i sig.

Samma sak med medvetandet.

En människa?

1.Vad är det som börjar men inte slutar? Lite mer konkret.

2. Varför blir jag upplyst om jag får reda på det?

1) Det var inte det jag skrev, jag skrev att den vi alla i essensen är, har aldrig börjat och kommer heller aldrig att sluta. Vi >är<, inga andra definitioner behövs.

2) Din analytiska hjärna (egot) tror att den blir upplyst när du försöker dig på att förstå. Grejen är den, det finns inget att förstå. Du hittar essensen av dig själv när du förstår att du inte behöver hitta essensen av dig själv.

Nej, det vi menar med en människa är bara en massa atomer som hänger ihop just nu, och dessa atomer skapades inte när människan "skapades".

Skapas något när jag ställer tre klossar på varandra, skapas ett torn då? Dör tornet när klossarna ramlar omkull?

För då har ju inget egentligen skapats, bara vår benämning av tre klossar på varandra. Inget torn existerar i sig.

Dig själv.

Det du beskriver är bara en lek med former, varken mer eller mindre. Medvetandet skapade världen av form. Medvetandet är formlöst. Medvetandet vill uttrycka sig i form, syftet är oklart, kanske för att det vill upptäcka sig självt i form.

Ur det formlösa blev form till, kanaler för det formlösa att äntra världen av form skapades. Den vi i essensen är, är formlöst, vi äntrar världen av form via den mänskliga kroppen.

Precis, allt vi upplever är form.