Meningen med livet - samlingstråd

En observation av verkligheten är mitt bevis. I denna fråga så menar du att dom kemiska processer i hjärnan som utgör en persons minnen och upplevelser skulle på något sett ha transfereras till denna ande som nu hållit hus på den svenska landsbygden över 3000 tusen år som kommer fram då denna bonde(?) tillkallar anden.

Det är inte bara korkat utan även urlöjligt dumt.

Spelar det någon roll om det är sant eller falskt att personen upplever att han har kontakt med en som dött för ett par tusen årsedan? Det viktiga är att han upplever och trivs, hittar mening i sitt liv. Vad jag kan höra har han kommit ganska långt i sin egen livsfilosofi om att möta de känslor han bär inom sig.

Sedan är det inte ett helt orimligt antagande att man kan höra och föra dialog med de döda.
Tänker man att man är energi och är ett instrument och har förmåga att bearbeta information,
dvs att kroppen med hjärnan är en portal eller del av något större mer levande, ja då faller det sig inte orimligt att man drar dom slutsatserna. Det finns oändligt med berättelser om dessa upplevelser där man mött på de som dött, inte minst i NDE sammanhang.

Minnet vet vi inte var det sitter, inte heller vad känslor är. Så det är rent felaktigt att påstå att det sitter i huvudet. Det finns inga belägg i vetenskap att det ska vara på det viset.

Objektiv meningen med livet finns inte, för vi hittar inga konkreta objektivta meningar.
Däremot hittar vi känslor som skapar mening. När vi gör saker och har stängt av känslan,
då tappar vi meningen. Tar vi fram känslor och upplevelser i det vi gör, då skapar vi samtidigt meningar och betydelser.

Så ser jag på det just nu. Det viktiga är att uppleva och det skapar meningsfullhet.

Finns lite clues i andra inlagg



Kanske. Men jag tycker att du letar efter nagot som (fortfarande ar till mig) obaserat: vad far dig att tro att det maste finnas nagot vi ska forsta? Maste allt som finns finnas av mening?

Tidigare an den dar primordialla soppan vi kommer ifran hande den Stora Smallen - vederligt taget av just slump.


Pyttsan! (har vantat att fa anvanda det ordet!)

Ar det inte vart att leva sa ger man sitt liv mening.

...vilket ar annorlunda an meningen med livet.
(som jag f.o. tycker borde namnas om till "poangen med livet")

mycket intressant inlägg tack

Pyttsan! (har vantat att fa anvanda det ordet!)

Ar det inte vart att leva sa ger man sitt liv mening.

...vilket ar annorlunda an meningen med livet.
(som jag f.o. tycker borde namnas om till "poangen med livet")[/quote]


Men vad är poängen om det inte finns en poäng?

Vad är poängen med ditt liv?

Meningen med livet är väl evolutionen.

Edit: läste fel men sak samma

Slump har ju ingen poang. Varfor krava en poang av nagot som inte har nagon poang?

Evolutionen av livet på jorden ger ingen mening i sig, det är bara en kedjereaktion startad av en slumpartad händelse för länge sedan.

Evolutionen ger livet mening. Till exempel, meningen med ett rovdjur är att jaga och äta andra djur. etc.

Det där är ju bara en beskrivning av vad ett rovdjur gör.

Livet skulle ha en mening om t ex kristendomen eller islam hade rätt om Paradiset som en belöning för de goda efter döden. Nu har de inte det, utan allt som finns är olika konstellationer av energi - utan gudar och utan "högre" syften.

En del vetenskapsmän verkar bli lite panteistiska i sin tro.
Det har väl mening om något att vara en del av något annat, naturen.

Vilka seriösa vetenskapsmän är panteistiska?

Varför skulle det vara någon mening i att vara en del av ständigt föränderliga energikonstellationer? Tillvaron går ju fortfarande inte ut på något.