Citat:
Ursprungligen postat av
cheeseforeskin
Har börjat o läsa denna tråd precis (sidan 4) och den är väldigt intressant.
Om två veckor ska jag träffa läkare och påbörja min kamp mot alkoholberoendet. Jag kommer använda denna tråd för uppmuntran och för att hitta styrka.
Bottnar ens beroende alltid i någon upplevelse man haft, hur ens vardag ser ut eller kan man bara vara beroende av att vara i ständigt rus?
Jag anser inte att jag har en ursäkt till o dricka som t.ex. ett jobbigt liv eller en jobbig uppväxt. Jag vill bara vara berusad/full.
Nästan varje dag efter jobbet så går det en 35cl sprit och 2-3st 7% öl. En en helg består av vin och 2x70cl sprit. Jag känner verkligen att det är vad mitt liv kretsar kring fast jag har så mycket annat i mitt liv o lägga kraft och energi på.
Jag tycker att jag har en ganska hög alkoholkonsumtion, men måste det nödvändigtvis vara svårare o sluta än en som bara kanske dricker några öl varje dag? Kan abstinensen vara lika svår/kraftig för någon med lägre men regelbunden alkoholkonsumtion?
Jag får lättare minnesluckor än förr trots att jag kanske nästan precis börjat dricka är det fler som upplever det så?
Ni som kämpar ska ha stor cred! Lycka till med erat nya liv!
Många har väl haft en taskig barndom osv. Jag kan inte spåra något sådant, jag blev alkis iaf. Tror att vissa människor har det i kroppen, det börjar lite harmlöst för att bli en vana och sedan ett missbruk.
Ditt drickande som du beskriver är absolut ett missbruk, bra att du söker hjälp. Med alkohol är det en förhållandevis "lätt" abstinens, men du kan behöva läkar-hjälp på vägen. Det värsta rent kroppsliga bruka vara över på någon vecka. Sedan börjar man må som en prins igen.
Sedan börjar den stora utmaningen:
förbli nykter.
Edit: Hittade denna på nätet, kanske lite gammal men läsvärd:
http://denandrachansen.wordpress.com/2012/12/15/hej-droger-beroende-heter-jag/