Diskussioner om The Sopranos

Klockrent! "You're so high on scag, you wouldn't know if he had your mother's muff on his head".

Vilken utstrålning Gandolfini har! En sexuell karisma som inte har något att göra med fysiskt utseende.

Snacka om att födas för att spela en specifik roll, samma som t ex Richards som Kramer i Seinfeld.

Jag gillar skarpt hur serien inte alls skäms för att dra alla möjliga referenser till kända maffiafilmer. Vanligtvis är maffia-genren krystad i sin strävan att undvika tex Gudfadern-referenser (vilket egentligen är omöjligt), men Sopranos omfamnar genrens historia och utvecklar den på sitt eget sätt. Serien kommer ju för evigt ligga till grund för alla framtida maffiaserier.

Jag läste förresten nånstans att en av skådespelarna (Paulie?) är mafioso på riktigt, är det sant?

Jag har för mig att Tony Sirico (Paulie) var en så kallad hangaround på 70-talet.

Ralph var riktigt irriterande och jobbig. Samtidigt ska man inte glömma att det är precis så karaktären ska uppfattas, vi som tittare ska, precis som Tony och resten av hans crew, uppfatta Ralph som en jobbig djävel. Skådespelaren Joe Pantoliano är enormt skicklig på att gestalta olika karaktärer och han ändrar sitt utseende konstant vilket gör att man ofta inte känner igen honom när han dyker upp i andra filmer, vare sig det är i The Matrix, Sopranos, The Fugitive,
Jag tycker inte att Gandolfini är född att spela Tony Soprano eftersom det implicerar att det är endast maffiaroller han skulle vara bra på. Snarare är det så att Gandolfini var en skicklig skådis som gjorde alla möjliga roller lika bra som Tony Soprano, vare sig han spelade militär, familjefar osv. Kolla på Welcome To The Rileys där han spelar en sorgsen försäljare som förlorat sin dotter och sedan får sympatier för en tonårig strippa. Han gjorde alla de rollerna med trovärdighet.

För övrigt var Gandolfini andrahandsvalet att spela Tony Soprano, rollen gick först till Ray Liotta som tackade nej. Lustigt är förresten att Ray Liotta såvitt känt inte har något italienskt blod i sig alls.

Själv tycker jag att Carmela, spelad av Edie Falco, är lite av en miscast, hon är ingen dålig skådis men hon känns inte så trovärdig som Carmela.
I sin ungdom hade Sirico gripits 28 gånger och är bland annat dömd för rån mot en nattklubb och dömd för vapenbrott. Han ska ha haft kopplingar till en av New York-familjerna och var under åtal inför en grand jury i samband med de stora maffiautredningarna tidigt 80-tal, något åtal väcktes dock aldrig och han var på sin höjd troligen en associate. Det finns en rolig referens till Siricos tidigare liv i Sopranos i ett av de sista avsnitten när bråket med New York-familjen är på gång och hans karaktär Paule Walnuts säger "I lived through the seventies by the skin of my nuts when the Colombos were goin' at it." Meningen syftar på det stora maffiakriget i New York där bland annat familjen Colombo var inblandade.

En svaghet i serien tycker jag är att man inte får ett helhetsgrepp om Tonys maffiafamilj, dvs hur många den består av, inte ens i början får vi grepp om hur många crews det finns och hur stora dem är. Samma sak för New York-familjen, den är enormt mycket större, det sägs vid ett tillfälle att de har hundratals soldater men det är också allt.

Jag menade mest på att rollen passar hans utseende, hans "uppenbarelse", som handen i handsken, inget med hans efternamn att göra egentligen.

Han är en underbar skådespelare, så klart. Men vissa roller passar helt enkelt ihop med en persons utseende och karaktär, och jag tycker att T.S-rollen visar det med Gandolfini.

Jag gillar Edie Falco som Carmela, tycker att hon gör rollen övertygande. Dock kan jag i vissa avseenden tycka att hon känns för gammal för rollen.

Referenser till maffiaverk var något som FBI såg medlemmarna använda ofta under de tillfällena då de spanande på dem - och det var något som David Chase valde att använda sig av. Ett positivt val enligt mig, något som endast gör karaktärerna mer levande och kanske lite mer personliga.

Jag håller med dig. Ralph är en av de som tror att han genom sitt tidvis nonchalanta beteende ska kunna sätta en viss press på Tony och därigenom kunna bända regler och passera konsekvenser ostört, inte helt olikt både Richie och Tony B även om de gör detsamma fast av olika skäl. Under de första gångerna så gillade jag inte Ralph överhuvudtaget, det förändras dock om jag ser allt ifrån ett berättarperspektiv och tänker på hur han påverkade Tony - han är hursomhelst fortfarande ett svin likt många andra men också just för att han framställs som ett, som du skriver. Raplh är ett minst sagt underhållande svin.

Att se Gandolfinis andra verk är definitivt något som jag tycker man borde göra om man gillar honom för den insatsen han gjorde som Tony. Det är ju inte helt ovanligt att skådespelare blir kastade i fack efter deras största verk och skall sanningen fram så kommer jag alltid att associera Gandolfini med Tony. Jag kan också tänka mig att det är svårt för de som först såg The Sopranos att se Gandolfini i någon annan roll efteråt utan att ständigt tänka på just Tony-karaktären. Det i sig är och var givetvis en slags fotboja ur Gandolfinis perspektiv - men med verket och de övriga verken som han lämnade åt oss fans finns inget att sörja.

Jag vet inte om jag personligen ser det som en svaghet. Om vi endast utgår ifrån att DiMeo-/Soprano-familjen är baserad på New Jersey-familjen DeCavalcante även vad det gäller antalet medlemmar och samma gäller New York-familjen Lupertazzi som sägs vara skapad med lite inspiration av Gambino- och Lucchese-familjen så kan man ju enligt statistiken redan då se vem som har övertaget. Att en av New York-familjerna skulle vara mycket mer omfattande än New Jersey-familjen kanske är underförstått - att det inte är sagt rätt ut tycker jag dock framkallar lite spänning då diverse dispyter kommer upp till ytan. Jag håller med dig om att man från början inte får något vidare grepp om själva strukturen och vilka den består av, under serien så skulle jag dock påstå att det antal personer som man kan ta för att minst vara soldiers stämmer ganska bra överens med siffrorna som har uppgetts kring DeCavalcante-familjen. Jag hade gärna velat veta var enda detalj om serien men det skulle i så fall förinta de frågetecknen som jag föredrar över ren fakta i många av fallen och i just det fallet så känns mystiken befogad.

Jag är såpass van vid att se henne i sin roll som Tonys fru och har aldrig riktigt reflekterat över hennes insats så det är säkert därför jag ställer mig undrande till era påståenden. Har ni några fler exempel på något som kan vara värt att hålla utkik efter?

Jag håller med, absolut. Karaktärerna är väldigt egna, intressanta och nyskapande. Jag gillar de öppna diskussionerna och varierande ämnena maffiafamiljen emellan och de många skämten.


Det är många dödsfall i serien, och det är inte nödvändigtvis maffiamedlemmar som kolar. Tempot är snabbt och handlingen känns pulserande. Varje episod känns ändå lite fristående, med nya affärer som ska göras och nya konflikter att lösa. Fast jag kan tycka att det är rörigt ibland med familjebanden och släktträden som helhet, jag måste tänka till vissa gånger när de nämner namn och släktkopplingar. Fasligt massa människor som passerar.

Jävla skit

Adriana är i skogen med Sil, och nu kommer hon väl att dö. Jag vill inte titta vidare, tycker så synd om henne. Hon blev indragen mot sin vilja, jävla fucking FBI som utnyttjade henne.

Adriana var för naiv, vilket FBI utnyttjade. De spelade in när hon sa att hon och Chris har en bra knarkkontakt som ger rena produkter. Från det hotade FBI med 25 års fängelse. Knappast. Hon skulle ha dissat FBI direkt.

Livia Soprano Prank Call - Sears: https://www.youtube.com/watch?v=fSxk-mmlDAI

Livia Soprano Prank Call - Rent-A-Center: https://www.youtube.com/watch?v=hHXrf-YKxfc

Livia Soprano Prank Call - Janice?: https://www.youtube.com/watch?v=KrcsPcJNF0U

Alltså men nä.

Det är död, sjukdomar och ångest i varenda episod ju! Nån dör eller blir sjuk hela tiden, och begravningar hit eller dit. Nu ska jag se klart men det kommer dröja innan jag ser serien igen (trots att jag älskar den). För deprimerande, och nästan ingen karaktärsutveckling alls.

Jag tycker verkligen att Adriana borde fått leva av manusförfattarna, det känns lite onödigt att låta henne få magproblem och vara ledsen och stressad hela tiden när hon ändå skulle dö. Det hade ju kunnat bli en bra utveckling av Tonys person. De två hade precis haft sin lilla fling och fått kontakt, och hon blev sjuk av stressen av att hjälpa fbi, då fattar ju Tony och Chriss varför hon hade mått så dåligt, att hon verkligen inte gjorde det för att vara en "rat" eller sätta sig i en bättre position med polisen. Tony kunde då sagt till Chriss att han själv skulle fixa henne, och där i skogen sagt åt henne att bara dra, och aldrig komma tillbaka, att han skulle övertyga de andra om att hon blivit "taken care of". Adriana hade fått ge upp hela sitt liv, så även om hon fått leva hade hon fortfarande förlorat hela sitt liv och de som betydde nåt. Tony går i terapi och snackar om sin ilska men han fortsätter ju att vara arg och slå ner folk, han utvecklas egentligen ingenting. Men att hjälpa Adriana hade visat på någon personförbättring i alla fall.



--

Bråket med Johnny och den fucking lismande Leotardo trappas upp!

Samma för mig. Jag hade sett många av hans tidigare (och senare) filmer långt innan jag började med TS, men när jag nu ser serien är det verkligen DEN rollen, som jag kommer förknippa honom med. Även om han fortfarande hade levt och spelat in fler serier och filmer.