*** Matteuppgiftstråden [För de som inte vill skapa en egen tråd] ***

jag gjorde så här : n=(1,1,0) F(u)=(u-u,,n)
så f(e1)=(e1-1/2(e1*n)n) = e(1,0,0)-e(1,1,0) = e(0,-1,0)
sen f(e2) =e(0,1,0)+e(1,1,0)=e(1,2,0)
f(e3) = e(0,0,1) - e(1,1,0) =e(-1,-1,1)
stämmer det eller?

def är väl |F(u+v)|^2 = |U|^2 |V|^2 +2(u|v) eller?

Ekvationer har inte extrempunkter. Det är funktioner som kan ha det. Funktionen

f(x)=x²+3x-4

kan ha en extrempunkt då f'(x)=0

2x+3=0

x=-3/2

Funktionens symmetrlinje har x-värdet -3/2.

Jag trodde man kunde skriva om funktioner till ekvationer och vice versa så länge summan är noll, det är alltså helt fel?

x²+3x-4=0 kan alltså inte skrivas om till f(x)=x²+3x-4

Jag trodde man kunde skriva om funktioner till ekvationer och vice versa så länge summan är noll, det är alltså helt fel?

x²+3x-4=0 kan alltså inte skrivas om till f(x)=x²+3x-4

http://imagizer.imageshack.us/v2/640x480q90/843/ynhd.jpg

Nån som skulle kunna hjälpa mig med det här? är helt lost.

Du använder en hel del konstig notation, som inte introducerats innan:
f, e, n (som du använder den), u, U, V är samtliga obeskrivna. Vidare är F(u)=(u-u,,n) konstig notation.

Definitionen för en isometrisk avbildning är att den bevarar skalärprodukt; F(u)*F(v)=u*v om u,v är vektorer, F den linjära avbildningen och * betecknar skalärprodukt.

http://imagizer.imageshack.us/v2/640x480q90/843/ynhd.jpg

Nån som skulle kunna hjälpa mig med det här? är helt lost.

Funktioner kan användas för att skapa ekvationer och man kan ta delar av ekvationer och göra dem till funktioner. Men själva terminologin extrempunkt används bara på funktioner.


Du kan använda båda för att lösa problem, men det är inte rätt att säga att du skrivit om dem. Det är inte som att t ex skriva om en funktion på ett annat sätt så att det fortfarande är samma funktion, eller skriva om en ekvation så att den fortfarande har samma lösningsmängd.

Håller på med linjär algebra och har fastnat på en uppgift jag inte riktigt förstår.
Givet är matrisen A =
(1 0 0)
(1 5 -5)
(1 -5 5)
Man ska sedan beräkna en diagonalmatris D och en matris P så att A=PDP^-1.

Jag vet hur jag ska räkna ut egenvärderna mha. det(A -Ik)=0. Men sedan förstår jag inte riktigt, då ska jag räkna ut egenvektorerna för varje egenvärde, men det blir bara fel.
Jag har fått fram egenvärderna 1, 10 och 0.
Om vi börjar att räkna när k=1, hur gör jag det?
(0 0 0) (x) (0)
(0 4 -5) (y) = (0)
(1 -5 4) (z) (0)
Då får jag fram att z=t, y=t5/4, x=t9/4. Men vad hjälper det? Ska man skriva det som ett span, hur gör man det?

Du tar fram egenvektorerna vilket blir, om jag har räknat rätt, v=(0,1,1), v2=(0,-1,1) och v3=(1,1,1), dessa tre bildar basen till vektorrummet P, dvs
0 0 1
1 -1 1
1 1 1.
Resten kommer du nog kunna klura ut själv

jag tänkte så här eftersom x+y =0 är ett plan då är normalen i planet n=(1,1,0) alltså (x,y,z) sen försökte jag få ut tre stycken baser som bildar en ON-bas för planet e=[e_1,e_2,e_3] så jag använde de uträkningarna. Men om du tycker de ser konstiga ut hur hade du gjort då?

Antalet sittplatser på raderna i en konsertsal kan beskrivas med uttrycket 8+2n, där n är radens nummer. I konserthallen finns det 12 rader med sittplatser.

Det är en bild på konserthallen där antalet ökar med följande takt 10,12,14..
Det betyder är differensen är konstant 2.

Hur kommer jag fram till antalet sittplatser i salen?
8+2n, och det finns 12 sittplatser. Man kan ju räkna 10+12+14 till det 12:e talet och få ut svaret 252. Hur kan jag sätta en formel på det?