Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Några frågor till er som har Asperger, tycker ni det är ballt att ha diagnosen? Denna kompis som jag hade sa själv att han var smartare än många andra och att diagnosen bara var en fördel, han lät så äckligt narcissistisk när han sa sådana där grejer.

Slappnar ni med Asperger av någonting, kan ni slappna av?

Kul grej:

När jag bodde hemma hos mina föräldrar, trodde jag att alla mina problem skulle lösas vid flytt till egen lägenhet. Nu har jag bott själv i ca 4 månader och har aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv.

Orkar inte ta upp allt, men har extremt jobbigt med ljud...grannungar som spelar fotboll utanför min lägenhet 10-12 timmar om dagen, blir väckt varannan vecka 05:30 av grannens hund som skäller hysteriskt och ylar fram till klockan ~08:00 tiden.

Orkar som sagt inte ta upp allt, har provat alla möjliga lösningar. Vända på dygnet och försöka sova igenom alla jobbiga ljud, under dagen, har fungerat bäst...får dock lite lätt yrsel/overklighetskänslor när jag bryter mina rutiner hela jävla tiden.

Trodde också att jag skulle vänja mig vid att lämna lägenheten. Har nästan blivit värre, klarar knappt gå ut och lämna sopor för jag är rädd att träffa på folk i trappuppgången eller i soprummet.

Handla är ett helvete också. Får någon typ av mild panikattack varje gång jag står i kassan och har någon bakom mig som glor...


Funderar på medicin...vad tror ni jag hade fått utskrivet, samt vilka biverkningar? Hur blir man, mer "utåtriktad" och typ får attityden 'skiter i allt och bara kör' (lol) eller hur känns det?

Har atarax utskrivet, hjälper inte ett skit förutom att jag sover aningen djupare/tyngre.


Min far har pratat med mig om någon typ av asperger/autism-skola/internat, någon som har erfarenhet av det?

Problemet jag tror jag har med det abstrakta tänkandet är när man kommer till låttexter. Där ser jag alldeles för många tolkningar som är möjliga. Även att tolka folks intentioner utifrån vad de säger är svårt. Jag har blivit bättre dock. Slutat leta efter dem.

Jag har asperger, är det vanligt att man har problematik med att komma på vad man ska säga till andra människor? Det har nämligen jag svårt för.

Nej, jag tycker inte alls att det är roligt, häftigt, ballt eller glädjande att ha diagnosen, jag lider varje dag i stort sett för att jag inte är "normal" och som vanliga neurotypiska människor. Jag ser konstiga mönster i allting och min specialförmåga för att memorera årtal, filmregissörer och annat som har en anknytning till mina intressen kan vara väldigt jobbigt, min hjärna går konstant på högvarv av diverse intryck och slappnar aldrig riktigt av. Har grova sömnsvårigheter just för att jag inte kan lugna ned mig efter alla intryck under dagen, spänner hela kroppen då jag ska sova och måste ta höga doser av sömnmedicin för att överhuvudtaget kunna somna.

Nej, svaret de vill ha på frågan angående flugor och träd är att vingarna löv har en slående likhet på sättet det går ådror i. Jag har gjort WAIS och hon jag gjorde testet med sa att det inte var många som såg den likheten. Jag gjorde i alla fall det.

Problemet jag tror jag har med det abstrakta tänkandet är när man kommer till låttexter. Där ser jag alldeles för många tolkningar som är möjliga. Även att tolka folks intentioner utifrån vad de säger är svårt. Jag har blivit bättre dock. Slutat leta efter dem.

Att du tog miste mellan stället man köpte biljetter och på festlokalen var nog bara för att du inte läste noga. Jag gick till psyk en månad för tidigt för jag missade vilken månad det stod skrivit på pappret.

I övrigt så har jag ingen aning om ditt abstrakta tänkande. Det mesta som står på wikipedia beskriver hur asperger ter sig hos barn och inte hos vuxna.

Du KAN alltså inte ta en promenad på stan utan att analysera grejer hela tiden? Tråkigt att du verkar ha det så svårt. (Ser dig ofta i filmforumet förresten )

Jag är också en sådan där som tänker så jävla mycket. Analyserar människor så mycket att jag blir tråkig i konversationer men ibland när jag känner att det inte går att vara såhär så "stänger jag av" verksamheten och börjar istället gå på impuls och genast så går allting mycket bättre. Det kan dock vara krävande och ofta blir jag väldigt trött efter en utekväll med massa människor och känner efteråt att jag inte passar in.

Men som sagt, du kan alltså inte "bara vara"? Har du försökt, vad händer och hur svårt har du personligen med visa känslor osv?

Mjo då, visst kan jag ta promenader bland folk på stan och så, men behöver samtidigt musik i öronen för att kunna härda ut, det lättar en hel del och brukar alltid analysera sönder konversationer som jag har haft med människor i butiker och restauranger om jag betedde mig normalt eller på ett visst konstigt vis. Det är ju en ganska jobbig diagnos att ha, samtidigt som jag har tics i rätt står mån och lite OCD också, fast mild OCD. Jag försöker ofta sätta på mig en mask då jag är ute bland folk och försöka agera utifrån normens beteenden och vad jag har sett på film, just film hjälper mig mycket med att förstå sociala koder och beteenden, hur man ska vara och vad man ska säga i en del situationer men det är inte alltid som det hjälper.

Känslor har jag väldigt svårt för, man i princip bara visa det då jag är arg, glad eller ledsen.

Har också lärt mig mycket av sociala koder och sånt genom film. Brukar du ta efter sättet dom beter sig i film också?

Oftast så blir det ju så, lättast att utgå ifrån det perspektivet då man är ute bland folk.