Citat:
Ursprungligen postat av
en.svensk.niger
Det kan hända att du har rätt i frågan om Dunkerque, jag är inte särskilt inläst i det. Men RAF var sliten och att Hitler då började attackera civila mål istället för luftbaser åstadkom inte något alls förutom att ge engelsmännen hämndlystnad. Det jag menade med att han skulle väntat med Barbro var att han om han lyckades besegra England eller åtminstone fick vapenvila skulle attackera. Om han misslyckades tycker jag inte att det egentligen vore någon idé alls att attackera då Sovjet och Tyskland redan hade satt upp gränser och hade en pakt. Dessutom var ideologierna som Hitler och Stalin styrde utefter väldigt lika.
Ja, RAF:s frontförband blev slitna av striderna och roterades därför
mellan södra England och Skottland, för att återhämtas och trimma in nya piloter.
Luftwaffe blev även de slitna (sök t.ex. på Kanalenkrankheit), men förbanden roterades inte,
utan de stred vidare, tills dess att de mer eller mindre kollapsade och fick skickas hem till Tyskland.
D.v.s. britterna hade ett effektivare sätt att hantera stridsutmattning.
Vad gäller styrkeläget så förlorade britterna färre flygplan och färre piloter än tyskarna,
samtidigt som britterna producerade fler flygplan* och utbildade fler piloter än tyskarna.
Därtill så hade britterna redan från början en större pool av utbildade piloter
(många universitetsstudenter i Storbritannien,
fick under 1930-talet en pilotutbildning under studietiden)
och de hade redan 1940 och sedan kriget ut ett överskott på piloter,
som man utnyttjade till att rotera personalen mellan flygtjänst
och t.ex. stabstjänster och flygsamverkansgrupper.
Så summan av kardemumman är att för varje dag som gick
så slets de tyskar besättningarna ner lite mer mentalt än de brittiska,
samtidigt som britterna för varje dag fick några fler flygplan och några fler piloter,
medan tyskarna varje dag fick några färre piloter och några färre flygplan.
Därtill så förbrukade slaget om Storbritannien snabbt tyska bränslereserver,
som man behövde om man ville invadera Sovjetunionen 1941.
(*) Storbritannien hade världens största flygplansproduktion 1940-1941,
tills dess att USA gick om dem, och större produktion i absoluta tal än Tyskland, 1940-1943.
1944 så gick tyskarna om britterna, men britterna producerade då
generellt sett större flygplan (större andel 2 och 4-motoriga flygplan).
Citat:
Ursprungligen postat av
Sang
Ubåtar av en ny överlägsen ty stod färdiga vid krigsslutet. Dessa gick i undervattensläge snabbare än ytgående fartyg och kunde dessutom gå under vatten mycket, mycket längre än tidigare typer.
Mot dessa ansågs Storbritannien sakna effektiva försvarsmedel. Det är bland annat därför som en förlängning av kriget sannolikt skulle ha kunnat få England till förhandlingsbordet.
Typ XXI (varav ~98% var oanvändbara vid leverans) kunde göra 17 knop i u-läge.
Men då bara i kanske 1/2 till 1&1/2 timma innan batterierna var tömda.
Allierade eskortfartyg kunde i många fall göra mer än 30 knop.
Den höga hastigheten i u-läge var således, till skillnad
från stor räckvidd i låg hastighet i u-läge av mycket ringa nytta.
Vid ett typiskt uppdrag så skulle en typ gå upp till ytan varannan natt
för att ladda batterierna i ett par timmar, vilket totalt sett,
skulle innebära 10-20 laddningar per uppdrag.
Behovet av att genomföra nästan hela uppdraget i u-läge i ~5 knop,
till skillnad från 1940-41 då man genomförde nästan hela uppdragen i övervattenläge i ~10 knop,
skulle dock vara en mycket stor nackdel, då man skulle ha färre ubåtar som tillbringade
en större andel av tiden med att ta sig till och från målområdena och i hamn för underhåll,
jämfört med den andel av tiden som faktiskt användes för att patrullera fartygsrutterna.
Möjliga (redan existerande och redan använda) motmedel för de allierade
var dels strategiskt bombflyg som slog ut produktionen och ubåtsbaserna
(de tyska produktionsbunkrarna och basbunkrarna fick smaka på Tallboy och Grand Slam)
minläggning av basområdena från luften, bekämpande av ubåtarna till havs
med redan existerande flygfällda ljudbojar och redan existerande flygfällda målsökande torpeder,
samt bekämpande av ubåtarna med eskortfartygen när dessa försökte smyga sig nära konvojerna.
Typ XXI bli svårare att bekämpa än de ubåtar som Tyskland hade,
men å andra sidan så skulle typ XXI bli mycket dyrare
(särskilt som 98% inte gick att använda som levererade från tillverkaren)
och de allierade hade en mycket betryggande överlägsenhet till havs,
som tyskarna måste övervinna.
Citat:
Ursprungligen postat av
Sang
Även nytt slag av raketvapen fanns vid krigsslutet. Mot dessa raketer fanns det inget som helst försvar.
Å andra sidan så var dessa raketvapen mycket dyrare att tillverka
än den skada som de åstadkom.
Citat:
Ursprungligen postat av
Sang
Dessutom är det känt att Churchill före krigsslutet ville ha fred, men att han övertalades av Roosevelt att fortsätta.
Nej, Churchill ville inte "ha fred".
Han ville ha "fred via seger" och om närde även tankar
om att fortsätta kriget även mot Sovjet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Sang
2) Franco vägrade tyskarna genomfart för anfall mot Gibraltar. Hitler valde, inte minst av gammeldags hederskäl, att inte med våld eller hot om våld tilltvinga sig genomfart till Gibraltar.
Det hade annars varit en enkel sak för Tyskland att 1940 på det sättet stänga av denna infart till Medelhavet för britterna.
Hade så skett hade med all sannolikhet britterna tvingats till förhandlingsbordet.
Att Hitler inte invadera Spanien hade inte med hedersskäl, eller välvilja att göra.
Det handlade om att Tyskland inte hade råd att offra trupp
på att invadera, ockupera och försvara den Iberiska halvön.
Särskilt inte då detta skulle leda till att de spanska besättningarna i Nordafrika,
samt Kanarieöarna, Azorerna m.m. nu skulle tillfalla de allierade.
Vad gällde nyttan av Gibraltar så gick nästan alla allierade transporter
till Egypten och Malta redan hela vägen runt Afrika.
Gibraltars största värde var som marinbas, men britterna skulle lika gärna
kunna gruppera sina fartyg och flygplan i Spanska Marocko och Azorerna.
Särskilt Azorerna skulle ha varit viktig, då flygplan därifrån
skulle utgöra ett mycket viktigt bidrag till att tidigarelägga segern i slaget om Atlanten.
Allierad trupp i Spanska Marocko, skulle även öka sannolikheten,
för att även de franska besittningarna i Nordafrika gick över i allierade händer,
vilket i sin tur skulle ha gjort det mycket svårare för axelmakterna i Nordafrika,
då man nu skulle vara inklämd mellan allierade förband i både öster och väster.