30 297 besökare online
858 253 medlemmar • 45 870 543 inlägg
Användarnamn 
Lösenord
Flashback Forum > Samhälle > Juridik
Svara på ämne
Ämnesverktyg
Lijajn
Medlem
Det har påståtts att det är bedrägligt beteende och därmed brottsligt att åka i kollektivtrafiken utan biljett. Men om jag åker utan biljett i kollektivtrafiken, hur kan det bevisas bortom rimligt tvivel att jag gör det för att bedra någon? Bedrägeri förutsätter uppsåt att vilseleda. Kanske har jag inget som helst uppsåt att vilseleda någon. Jag vet att kollektivtrafikbolaget vet att en del av deras resenärer åker utan biljett, de vet bara inte vilka. Det behöver inte vara vilseledande av mig att, när jag åker i kollektivtrafiken utan biljett, inte meddela kollektivtrafikbolaget att jag är en av de som åker utan biljett. Anledningen till att jag inte meddelar dem kanske bara är att jag inte känner för att göra det, anledningen kanske inte alls är att jag vill att de ska tro att jag har biljett (även om det kanske i och för sig råkar vara sant att jag vill att de ska tro det, behöver det inte finnas något orsakssamband mellan detta och att jag inte berättar om mitt icke-biljettinnehav för dem). Jag ser inte hur jag ska kunna motbevisas på den punkten.

Att hoppa över spärren är inte heller det vilseledande; det är ju uppenbart för varje vittne vad den handlingen är för något och vad den har för syfte, inget vilseledande från gärningsmannens sida där inte. Att gå tätt efter någon genom spärren för att komma igenom utan kort, medan man låtsas som att man drar ett fungerande kort, men dra ett icke-fungerande kort, är naturligtvis vilseledande; där kan jag förstå brottsrubriceringen bedrägligt beteende. Men om man struntar i att låtsas dra något kort, kan det väl inte uteslutas bortom rimligt tvivel att enda anledningen till att man går tätt bakom någon genom spärren och på så sätt åker utan att betala är att man inte orkar köpa biljett? Då ser jag inte hur bedrägligt beteende skulle kunna bevisas bortom rimligt tvivel.

Men något jag inte förstår, om det nu ska vara äganderätt snarare än allemansrätt som ska råda inom kollektivtrafiken, är varför gratisåkande i kollektivtrafiken inte rubriceras som olaga intrång eller något sådant. Kollektivtrafikbolaget borde väl kunna hänvisa till sin rätt att bestämma - precis som vilken ägare av lokaler och fordon som helst - vilka människor som ska få vistas i deras lokaler och fordon? Om de bestämt att bara de människor som har biljett ska få vistas där, innebär inte det att övriga som vistas där - de som gratisåker - begår ett intrångsbrott i stil med om människor som avskedats från ett företag valde att utan tillstånd gå in i och under kanske flera timmar promenera runt i företagets styrelserum medan styrelsen försökte sammanträda?

Skulle förresten inte kollektivtrafikbolaget kunna definiera vart och ett av sina fordon (tunnelbanetåg, pendeltåg, bussar, spårvagnar) som dess delägarers kollektivt ägda privata fordon, som de bjuder in gäster till varje dag, men bara sådana gäster som betalar, och därmed kunna få gratisåkare dömda för hemfridsbrott? Vad avgör vilka lokaler och fordon som får definieras som privata hem och vilka som inte får det?
 
term
Medlem
terms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lijajn 
Det har påståtts att det är bedrägligt beteende och därmed brottsligt att åka i kollektivtrafiken utan biljett. Men om jag åker utan biljett i kollektivtrafiken, hur kan det bevisas bortom rimligt tvivel att jag gör det för att bedra någon? Bedrägeri förutsätter uppsåt att vilseleda. Kanske har jag inget som helst uppsåt att vilseleda någon. Jag vet att kollektivtrafikbolaget vet att en del av deras resenärer åker utan biljett, de vet bara inte vilka. Det behöver inte vara vilseledande av mig att, när jag åker i kollektivtrafiken utan biljett, inte meddela kollektivtrafikbolaget att jag är en av de som åker utan biljett. Anledningen till att jag inte meddelar dem kanske bara är att jag inte känner för att göra det, anledningen kanske inte alls är att jag vill att de ska tro att jag har biljett (även om det kanske i och för sig råkar vara sant att jag vill att de ska tro det, behöver det inte finnas något orsakssamband mellan detta och att jag inte berättar om mitt icke-biljettinnehav för dem). Jag ser inte hur jag ska kunna motbevisas på den punkten.

Att hoppa över spärren är inte heller det vilseledande; det är ju uppenbart för varje vittne vad den handlingen är för något och vad den har för syfte, inget vilseledande från gärningsmannens sida där inte. Att gå tätt efter någon genom spärren för att komma igenom utan kort, medan man låtsas som att man drar ett fungerande kort, men dra ett icke-fungerande kort, är naturligtvis vilseledande; där kan jag förstå brottsrubriceringen bedrägligt beteende. Men om man struntar i att låtsas dra något kort, kan det väl inte uteslutas bortom rimligt tvivel att enda anledningen till att man går tätt bakom någon genom spärren och på så sätt åker utan att betala är att man inte orkar köpa biljett? Då ser jag inte hur bedrägligt beteende skulle kunna bevisas bortom rimligt tvivel.

Det brukar inte bli bra när man tänker själv. Reglerna i brottsbalken säger:
Begagnar sig någon av husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat dylikt, som tillhandahålles under förutsättning av kontant betalning, och gör han ej rätt för sig, dömes, vare sig han vilseleder någon eller ej, för bedrägligt beteende.
Men det är alldeles riktigt, bedrägeri är det sällan att planka på kollektivtrafiken om man inte använder sig av falska biljetter.

Citat:
Ursprungligen postat av Lijajn 
Men något jag inte förstår, om det nu ska vara äganderätt snarare än allemansrätt som ska råda inom kollektivtrafiken, är varför gratisåkande i kollektivtrafiken inte rubriceras som olaga intrång eller något sådant. Kollektivtrafikbolaget borde väl kunna hänvisa till sin rätt att bestämma - precis som vilken ägare av lokaler och fordon som helst - vilka människor som ska få vistas i deras lokaler och fordon? Om de bestämt att bara de människor som har biljett ska få vistas där, innebär inte det att övriga som vistas där - de som gratisåker - begår ett intrångsbrott i stil med om människor som avskedats från ett företag valde att utan tillstånd gå in i och under kanske flera timmar promenera runt i företagets styrelserum medan styrelsen försökte sammanträda?

Skulle förresten inte kollektivtrafikbolaget kunna definiera vart och ett av sina fordon (tunnelbanetåg, pendeltåg, bussar, spårvagnar) som dess delägarers kollektivt ägda privata fordon, som de bjuder in gäster till varje dag, men bara sådana gäster som betalar, och därmed kunna få gratisåkare dömda för hemfridsbrott? Vad avgör vilka lokaler och fordon som får definieras som privata hem och vilka som inte får det?
Vad man själv väljer att definiera något som bryr sig domstolar sällan om. Om du knuffar mig och jag definierar mig som död, inte kommer väl du dömas för mord? Den relevanta bestämmelsen i brottsbalken lyder som följer.
Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter.
 
Lijajn
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av term 
Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter.

"På annat dylikt ställe" skulle väl kunna vara t.ex. kollektivtrafikens bussar och tågvagnar? Det betyder väl att plankare borde kunna dömas för olaga intrång till böter? De kvarstannar ju "obehörigen" i de utrymmena, obehörigen eftersom de inte har "gjort rätt för sig".
 
Lijajn
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av term 
Det brukar inte bli bra när man tänker själv.

Det är snarare när människor inte tänker själva som det kan gå riktigt illa. Hade ingen tänkt själv, hade det inte funnits någon lagstiftning alls, till exempel.

Citat:
Vad man själv väljer att definiera något som bryr sig domstolar sällan om.

Vad är lagstiftarens kriterier för vad som är privata fordon och vad som inte är det? Finns det någon antalsgräns för hur många som får åka med i ett privat fordon, eller vad är det som avgör vad som "är" ett privat fordon?
 
term
Medlem
terms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lijajn 
Vad är lagstiftarens kriterier för vad som är privata fordon och vad som inte är det? Finns det någon antalsgräns för hur många som får åka med i ett privat fordon, eller vad är det som avgör vad som "är" ett privat fordon?
Det mest avgörande är om allmänheten har tillträde. I övrigt får det avgöras från fall till fall.
 
Svara på ämne
Topp Dela »