Citat:
Ursprungligen postat av henrik21
Det handlar ju i båda fallen om brott där fängelse finns i straffskalan, och väktare/OV/envar får utföra gripanden av personer som antingen ses begå brottet på bar gärning, alternativt flyende fot. Vari ligger skillnaden mellan att envarsgripa snattaren på ICA eller bedragaren på bussen/tåget/spårvagnen?
Egentligen är det ju oväsentligt vad både polis eller SL säger. Det som är relevant är lag/förarbeten samt praxis och prejudikat.
På vilket sätt skulle det vara relevant för sakfrågan med det svar du har? Visar du inte upp giltigt färdbevis så följer ju bedrägligt beteende samt tilläggsavgiften och även rätten att envarsgripa dig.
Jämför med exemplet snatteri. På vilket sätt skulle ditt agerande fungera där, och sen byter du ut snatteri mot bedrägligt beteende och applicerar sedans samma tänk där.
Wikipedia: (ej bra källa)
"Den ringa formen av bedrägeri kallas bedrägligt beteende. Bedrägligt beteende kan föreligga enligt 2 § första stycket på grund av att bedrägeriet avsett ett förhållandevis ringa belopp att jämföra med snatteri. Snyltningsbrott där gärningsmannen levt på annans bekostnad regleras i 2 § andra stycket.
En person bytte i en skivaffär de ursprungliga prislapparna på tre CD- skivor till prislappar med lägre pris. Han kunde sedan köpa skivorna till de lägre prisen. Det bedömdes som bedrägligt beteeende av Svea hovrätt.
En person fäste ett tiokronorsmynt vid ett snöre och stoppade myntet i en parkeringsautomat, varvid han erhöll en parkeringsbiljett. Han drog därefter ut myntet. Gärningen har bedömts som bedrägligt beteende.
Om gärningsmannen bara glömmer att betala och därmed saknar uppsåt överhuvudtaget blir han betalningsskyldig men kan inte dömas till ansvar. Extraavgifter som är reglerade i avtal kan få betalas ändå, exempelvis inom lokaltrafiken eller parkering, eftersom det är med i avtalet, inte ett formellt straff."
Planka.nu: (inte heller bra källa)
Bedrägligt beteende?
Enligt Rättegångsbalken 24 kap. 7 § får visserligen vem som helst gripa en person som har begått ett brott på vilket fängelse kan följa om denne ”påträffas på bar gärning eller flyende fot”. Enligt 9 kap 2 § 2 st Brottsbalken kan en person som ”begagnar sig av transport”¦ som tillhandahålles under förutsättning av kontant betalning” dömas för bedrägligt beteende om ”han ej (gör) rätt för sig”. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader.
Lagen om tillägsavgift
Resonemanget är dock högst hypotetiskt. Vad gäller bedrägligt beteende finns visserligen ett antal fall där personer dömts för brottet när de åkt kollektivtrafik utan giltigt färdbevis. Men dessa fall är äldre och har då varit sammankopplat med att man använt förfalskat färdbevis eller liknande och åtalats för detta samtidigt. Straffet har heller aldrig blivit fängelse för ett så ringa brott som att åka utan giltigt färdbevis. Numer använder sig kontrollanterna av lagen om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik (1977:67) enligt vilken en tilläggsavgift får tas ut om någon reser utan giltigt färdbevis (observera att tilläggsavgiften inte får tas ut om ”avsaknaden av giltig biljett får anses vara ursäktlig med hänsyn till den resandes ålder, sjukdom, bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan omständighet” enligt 2 § nämnda lag). Att en domstol idag skulle anse att en person som ”plankar” gör sig skyldig till ett brott som kan straffas med fängelse är alltså mycket tveksamt.
Kontrollanterna får inte gripa dig
Vad gäller rätten att gripa en person som flyr eller tas på bar gärning så är det mycket tveksamt i vilken grad kontrollanterna kan använda denna. Kontrollanter som går runt på ett tåg och frågar efter färdbevis kan inte veta huruvida personer verkligen har färdbevis eller inte. Samma sak gäller en person som tar sig förbi en spärrlinje utan att uppvisa färdbevis. Kontrollanterna kan inte veta säkert om personen verkligen har färdbevis eller ej. Om kontrollanterna gör razzia i en tunnelbaneuppgång så tillkommer även att de inte kan veta säkert huruvida en person verkligen brukat kollektivtrafiken eller ej, eller om denne bara gått från den ena uppgången över perrongen till den andra.
Hur en domstol skulle resonera om frågan kom upp till prövning är svårt att säga. Rättsläget är alltså idag oklart.
Mitt svar
Gör man som jag beskrev så
-är det inte fastställt att man saknar biljett då man blir envarsgripen.
-är det inte heller rimligt att man gripits på bar gärning eller flyende fot, utan snarare på högst misstanke, om ens det.
-är det inte heller fastställt att man haft uppsåt.