Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan, maj 2013

Hur hade du reagerat om det stått udda personlighet i domslutet? Eller konstig, ovanlig, speciell personlighet? Samtliga är ju synonymer till säregen, ett ord som nuförtiden inte används i lika stor utsträckning som ordet udda. Att det stod säregen i domen får mig att tro att den som skrev den tillhör en äldre generation - förslagsvis en person som idag är i 60-årsåldern. Kanske då inte så lätt för yngre personer att förstå innebörden av ordet säregen?

Du undrar vad HR bygger sin teori (om säregen personlighet på?)

Jag vill påstå: På alla de saker du själv tar upp! Men här tror jag de sekretessbelagda handlingarna har spelat en avgörande roll. Om så är fallet, kan HR självfallet inte vidareutveckla sitt ställningstagande. Sekretessen sätter ju stopp!

Jag uppfattar domen som oerhört välskriven, pedagogisk och genomtänkt - även empatisk. Inte så att personliga känslor har styrt ordvalet, snarare att den som skrev domen faktiskt besitter kunskap om de neuropsykiatriska funktionshinder KJ lider av.

Till exempel att människor med diagnosen Aspberger inte så sällan drabbas av mentala härdsmältor - det vill säga våldsamma aggressionsutbrott. En provokation, ett uttalande som missuppfattas eller inte förstås, gör att proppen går, det blir kortslutning. Och det är precis det jag tror hände här, och som jag också framfört i tidigare inlägg. KJ hade varit deprimerad under en längre tid, han hyste starka känslor för VB, men hon utnyttjade honom, gav falska förhoppningar, men talade bara om MB. Hon använde KJ som en bricka i spelet. Lekte med honom. Att KJ blev tillintetgjord och förödmjukad är verkligen inte svårt att förstå. Det är ingen ursäkt, dock en förklaring.

Du konstaterar med rätta att utredningen inte visade att KJ hade för vana att hamna i affekt. Nej, det gjorde han inte heller - i alla fall inte när han umgicks med sina airsoftpolare. Jag tror nämligen att han var fullt upptagen med att smälta in till 100 procent. Han la fokus på att anpassa sig. Lugn och fin. I alla lägen. Längtan att få höra till, att accepteras som en del i en gemenskap, är oerhört stark. Men trots ett till synes livligt nätverk, med många aktiviteter och kamrater, är jag övertygad om att KJ kände sig totalt ensam och utanför.
Och jag frågar mig: Vad gör den känslan med en människa?

Jag delar till syn till stora delar. Dock uppfattade jag det som hans liv var tämligen tomt och innehållslöst snarast än livligt.

Hans nätverk bestod av den närmaste familjen och air-soft spelarna (där majoriteten hade samma nedsättning som han själv).

Dag och natt flöt ihop i en grå massa.

Så har jag förstått det.

Från att få sitt åtal reducerat från mord till dråp och fått straffet sänkt med fyra år från tingsrätt så anser jag att de fått fett med stryk, dessutom så yrkade de för arton år i deras slutplädering.

KJ är dömd som skyldig men inte så djävla skyldig som åklagarteamet hävdade.

Jag skulle tro att han gjorde det. Nåt sånt rättsfall hänvisade han till i alla fall under slutpläderingen:

Och gör man det först under slutpläderingen, kan ju inte ÅK göra ett skit.

Häng med i tråden. Frågan är besvarad tidigare. (FB) Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan (Länk till sammanfattning i trådstarten)

Det är rädda människor som ropar på hårdare straff och mer poliser, typ sverigedemokrater och moderater.
I det här fallet finns det tillräckligt med rimligt tvivel och domen blev således en halvmessyr, så om det är nån som ska stå vid skampålen är det hovrätten.

Nej inte alls - den har ju absolut ingenting att göra med osäkerheten kring hur själva mordet gick till.

Jag tror dom som sitter och spekulerar över att ett gäng relativt höga domstolsjurister skulle känna sig vara på gränsen till rimligt tvivel men inte "våga" gå över gränsen och istället lösa det med en straffrabatt har en dålig insikt i hur jurister tänker och vad de känner inför de grundläggande principerna i sin yrkesutövning. Jag tror man ska undvika att göra kvasipsykologiska analyser av vad som rört sig i deras medvetande och istället i första hand läsa innantill om vad de skriver i domen. De är säkra på att det inte finns någon annan rimlig förklaring till händelserna än att Kristoffer mördade Vatchareeya. De är osäkra på hur mordet gick till och medger att det egentligen saknas all bevisning för detta utöver offrets skador. Resonemanget är egendomligt på sätt och vis, men såvitt jag kan bedöma inte på något vis utanför ramarna. Det förtjänar att sägas tusen gånger och sen igen att juridik varken är eller kan vara en exakt vetenskap.

Fnurra-pa-traden menar säkert Hamilkars kritik: (FB) Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan (Länk till sammanfattning i trådstarten)
KJ fick halva straffet för utredningen var kass.

Det var inte det jag sa. Hur kass utredningen är beror på hur den har utförts, inte på dess resultat. Jag tycker inte att det finns minsta anledning till att rikta kritik mot att mordvapnet inte har återfunnits - det har gm säkerligen sett till att undanskaffa ordentligt som fan. Inte heller är det självklart att utredningen i sig är kass för att brottsplats saknas. Däremot blir det ju fler luckor i gärningsbeskrivningen med det utfallet, och hovrätten sköt in sig på de luckorna och - på ett rätt psykologiskt naivt sätt - på att den tilltalade är rätt eljest.

För övrigt är 10/14 = 0.714, vilket inte låter sig approxieras till hälften med någon sannfärdighet.

Från att få sitt åtal reducerat från mord till dråp och fått straffet sänkt med fyra år från tingsrätt så anser jag att de fått fett med stryk, dessutom så yrkade de för arton år i deras slutplädering.

KJ är dömd som skyldig men inte så djävla skyldig som åklagarteamet hävdade.

Åklagaren yrkade 18 år, målsägandebiträdet livstid. 10 år är en god approximation av hälften.

Det var inte det jag sa. Hur kass utredningen är beror på hur den har utförts, inte på dess resultat.