Gammelmedias annalkande död

De senaste tre åren har Svenska dagbladets resultatutveckling sett ut så här:

2011 87 MNOK
2012 59 MNOK
2013 1 MNOK

Tänk också på att det är EBIDTA-resultatet. På sista raden är det säkerligen en betydande förlust men det får vi inte veta.

Det är alltså vansinne av Schibsted att driva den vidare och det är osannolikt att man kommer göra det mer än något år till.

Eller kanske Suhonen läser den här tråden för att hålla sig uppdaterad? Det är annars rätt ofarligt att offentligt gå ut och anta att Svenska Dagbladet blir först av stockholmsblaskorna att slå handskarna i bordet. Det tror alla.

Nåt djävulskap, som kommer att kosta åtskilliga skattemiljoner, kommer såna som Suhonen definitivt att trumfa igenom om Den Lille Svetsaren tar över. Det man vet med säkerhet på förhand är att det blir ett dyrt fiasko.

Tanken på en Public Service-tidning gör att det styvnar i brallan på idioterna.

Tänk att även ha en statlig biografkedja, som kunde på heltid ägna sig åt att visa filmer om förtryckta negrer som inte får vara med i universitetets simlag. PK-nirvana.

Ett naturligt led i vinstmaximeringen, varför gödsla med pengar på personal man vet att man bara kommer behålla enstaka av inom de närmaste åren.

Troligen är man väl så cynisk med att man vet att det kommer bli så trångt runt grytan att man kommer få den personal man behöver till vilka villkor man vill, vilket även kommer vara en förutsättning för långsiktig överlevnad online i strid med konkurrensen.

Ironiskt nog ser det ju ut som att modebloggerskorna är den kategori som har bästa framtiden på tidningen.

Nyheten är ju över 1 år gammal? Inte för att det är irrelevant, men det är ju inget som skedde nu.

Detta är det nya som kommer mer och mer, tvinga på folk sitt gift. Skolan, arbetsplatsen, nöjeslivet ingen zon kommer gå säker nu när de gamla vanliga kanalerna sakta dör ut.

Har ett ex av Aftonbladet och Expressen från en exceptionell dag bara.
Lördagen den 1 mars 1986.
Då var Expressen störst med 573214 ex/dag och sidantalet den dagen var 48 sidor.
Aftonbladet som den mindre tidningen av de två stoltserade med 360385 ex/dag med sidantalet 40.
Inga bilagor är inräknade, sporten var fortfarande en del av tidningen utan bilagestatus.

Folk läser fortfarande tidningarna, snarare mer än någonsin. Aftonbladet och Expressen har rekordantal i läsare, men det mesta är nu online. Så den parantesen köper jag inte

I övrigt har du rätt. Media bestämmer vad som publiceras och hur stor uppmärksamhet det får. Det är det som journalistik och nyhetsvärdering går ut på. Jag påstår inte heller att de alltid gör rätt.

Det finns en tråd som präglas mycket av konstateranden som bevisar att papperstidningen dör. Vilket redan är ett faktum. Men vad händer med journalistiken? Kan den överleva övergången till webben? Och hur skulle finansieringen se ut? Det tycker jag är mer intressant.

Jag har en idé på ett framtida medie-företag. Och vem som helst kan sno idén. Jag beskriver bara hur jag som konsument vill ha nyheter som jag vill betala för.

1. Få med alla Sveriges ledar-skribenter som frilansare. Och då menar jag alla i hela spektrat. Från den ena extremen till den andra.
2. Skapa en portal liknande dagens med en översikt om aktuella händelser.
3. En ledar-skribent skriver en ledare om en aktuell händelse. Precis som vanligt. Men i direkt anslutning så får någon av de andra ledar-skribenterna skriva en ledare, som är lika lång, och syna eventuella fakta.
4. Ett kommentar-spår som ligger strax utanför, men ändå i anslutning till ledarna. På så sätt kan man följa det som skrivs och samtidigt hålla isär det som skrivs i ledarna och det som skrivs av "pöbeln". Och i det här sammanhanget så är jag en del av pöbeln. Och så länge pöbeln har en vettig ledar-skribent så har jag inga problem med det.

Det kan se lite dystopiskt ut med en elit och en pöbel. Men det gäller alltså bara journalistik. Vi kommer i fortsättningen få i princip all information från andra sociala medier eller kontakt med människor.
Som det är nu så har jag inte tid att läsa igenom alla tidningar och bloggar för att få en balanserad bild av verkligheten. Och jag betalar gärna för bra journalistik. Så om någon känner sig manad, sno gärna idén.

Hur ser ni på journalismen? Är den utrotninshotad? Hur ser ni på min modell? Hur kan journalismen finansieras i framtiden? Många frågor.

Det du beskriver ar inte den sorts journalistisk som ar utrotningshotad. Vi kommer aldrig att sakna "kommenterande journalistik" (ledare, kronikor etc). Sant skriver folk gratis eller sa far de betalt av sarintressen (vare sig det ar LO som ager en kvallstidning eller Coca-Cola som kor via PR-byra).

Den journalistik som ar hotad ar den undersokande och faktasamlande journalistiken. Bara inom osexiga omraden dock. Det kommer att alltid att hanga fotografer och skvallerkarringar runt kungligheter, popmusiker och idrottare.

Den delen av journalistiken som egentligen har en verklig samhallsnytta och som motiverar medias grundlagskydd och specialrattigheter ar den samhallsgranskande journalistiken. Nar folk anvander tre manader till att lasa kvitton for att kunna bevisa att en fackpamp ar en tjuv. Nar nagon wallraffar ett foretag och avslojar logner och fusk. Nar nagon satter sig in i hur utnamningssystemet fungerar och visar att politikerna och generaldirektorer ger jobb till odugliga polare istallet for meriterade sokare. Nar nagon kartlaggar vanskapsforhallanden for kommunalradet i nagon kommun och bevisar att det myglas bort kommunala kontrakt och tomter till kommunalradets kompisar. Och en miljon liknande grejor.

Den folkbildande journalistiken ar aven den hotad. Dvs nar fackjournalister har koll pa ett omrade (allt fran astronomi till konsumentjuridik) och skriver begripligt om de omradena sa att lasarna faktiskt blir mer bildade nar de last klart. Utrikeskorrespondenter skall nog raknas in har ocksa (och da menar jag inte att Virtanen far sitta i New York ett ar och skriva kronikor och rewrites pa CNN). Naturligtvis finns det graskalor och overlapp.

Gemensamt for bada ovanstaende former av journalistik ar de ar dyra att producera. De kraver tid och resurser. Problemet ar att ytterst fa verkar vilja betala for dem. Folk slutar lasa tidningar och betalar inte pa natet. Aterstar att finansiera med annonser. Pa natet ar dock annonser en rent matematisk historia och annonsorerna skiter mer eller mindre i om annonsen sitter bredvid ett skakande socialreportage av Zaremba eller om det ar en rewrite om Justin Biebers senaste rattfylla eller om det ar en annons pa facebook eller ett bloggnatverk, det ar effekten som raknas. Vad driver forsaljning? Kostnaden for att producera en annonsplats pa Facebook eller Youtube jamfort med DN eller TV4 ar groteskt mycket lagre och skillnaden ar storre an effekten. Ergo, den dyra annonsplatsen kommer att konkurreras ut och forsvinna.

Kvar finns tva huvudsakliga satt att finansiera journalistik (av den typ som ar viktig).

1. Nagon rik typ vill kokettera med journalister som husdjur. T ex sa hade Stenbeck nagot litet prestigemagasin och Jeff Bezos kopte nyligen en tidning.

2. Staten. Dvs public service.

Ett mycket stort forbehall till ovan ar att for Sverige sa finns det valdigt lite journalistik kvar att radda. Utrikeskorrarna ar sparkade sedan lange. Det mesta av vetenskapsjournalistik och undersokande journalistik ar redan borta. Media i Sverige har sedan lange dessutom blivit ett propagandaredskap for makten med oppna dorrar mellan politiken, media och PR-branschen. Det ar bara de sista resterna kvar av nagot som liknar ett medielandskap for den upplyste, allmanbildade och samhallsintresserade lasaren/tittaren. For Sveriges del blir det sannolikt mest fordelar av att gammalmedia och dess politrukjournalister forsvinner fran scenen.

Noterade att morgonblaskorna igår åter igen var Metrotunna.
Inte så många som vill annonsera längre? Eller har de ingen kvar att skriva artiklar?
Bir inte så tjockt med bara TT notiser.

Sorry, tog fel på datum.