Citat:
Ursprungligen postat av
TheLaughingMan
Nja, mitt intryck av 80-talet är en byxlinje närmare armhålan än höften (något som f.ö. fortfarande gäller för Clint Eastwood), men i övrigt instämmer jag helhjärtat. Du har satt fingret på ett allmänt problem: hur förena den moderna strävan efter bekvämlighet med den estetiska effekt som historiskt sett varit identisk med stela plagg? En stel frack går väl an, men åtminstone för min del accepterar jag inte att ett plagg jag bär till vardags begränsar min komfort i någon större utsträckning. Gamla tiders byxor (åtminstone vintervarianterna) är i det avseende svåra att återgå till.
Jag hanterar personligen fladderproblemet med att bejaka en tämligen slimmad siluett (utan att därför gå cigarettbralls-all out), men ni som gillar 40- och 50-talen måste förstås hitta andra lösningar.
De hade kanske höga byxor även då? Jag har bara fått för mig att de glömde bort den detaljen.
Men det blev hur som helst pannkaka av det ändå, när kavajerna man hade till hade alldeles för låg midja (låg knäppning, se lågt knäppta 80-tals kavajer av dubbelknäppt modell). Bäraren ser då ut att istället för att ha långa eleganta ben, ha en övertung utdragen överkropp med korta, bylsiga, oformliga byxben.
Vad gäller stela plagg. De flesta män idag har inte känt på hur en riktigt välsittande kostym kan sitta. De är ofta väldigt bekväma, så fort man vänjt sig vid det. En äldre tredelad kostym ger t.ex. en bättre hållning genom en hårt hållen, figurnära, väst.