Mitt sprickande liv

Hej, TS.
Läste allt i din trådstart häromdagen+ alla de(BRA!)svar du också fått.

Och här kommer mitt, förhoppningsvis också bra svar:
Du bär på skam och skuld, TS. En skam och en skuld som skall vila på andra, inte på dig.
Du har råkat illa ut och detta från början, men ändå inget som ingen annan också har råkat ut för. På så vis är du på intet sätt unik, eller så.
Men du har inte kunnat vara likadan, du har varit den som det är mycket lätt att skam- och skuldbelägga.
Därför måste du, TS, först prata ut med och reda ut allt detta med en psykolog, du kan inte lägga locket på(du är inte den typen...).
Sedan efter det så måste du också lära dig att inte taga på dig andras skuld och andras skam.....; du måste lära dig att lära dig att du har ett egenvärde. För det har du, bara det att du inte fått med dig det, du har inte fått med dig den känslan.

Hur var det nu, visst lever din pappa?
Har du någonsin tänkt på att taga kontakt med honom? Är du lik din pappa?
Kanske kan du genom och via din pappa hitta några gemensamma sidor och som i sin tur kan leda dig rätt här i livet?
Livet finns för dig med, TS, men du måste inse detta också Och det tror jag att du kan
Lämna över det du skrivit här till en läkare på en vårdcentral så får den remittera dig vidare till en psykolog.
Du kan INTE du TS lägga locket på här och det kan inte du för att DU inte är sån...
Det finns hjälp(och stöd)för dig, så är det bara.
Och kanske även detta att faktiskt prata med din mamma kan ge något? Vem vet, ni kanske har mer gemensamt än du någonsin kan ana?
Tro inte att bara för att man pratar ut med någon så betyder detta att den personen känner det som en börda, det kan ibland även visa sig att detta "utpratandet" också kommer som en lättnad för den man pratar ut med...

Du har råkat ut för sexuella övergrepp, sedan dessutom råkat ut för andra slags övergrepp.
Du är traumatiserad, TS, läs på om "Komplex traumatisering" och du kan komma att känna igen dina tankegångar här och nu.
Det är inga som helst fel på dig TS och du skall heller inte behöva taga ditt liv, eller så.
Du har råkat illa ut och du behöver hjälp med detta+ även hjälp för att sluta upp med att i fortsättningen lägga andras skuld och andras skam på dig själv...
Hoppas du fortsätter att skriva i tråden?
Det är inte DU som gjort något fel här TS utan det är din omgivning som gjort fel mot dig
Sök hjälp och sök stöd och ett första försök till detta är just att låta din husläkare läsa det vi andra fått läsa här.
Och hjälper inte det så finns det många fler och andra vägar att gå.
Men du måste börja PRATA, sluta bära på detta själv.
Börja prata, TS...

Hej.
Det glädjer mig något att ni fann texten någorlunda lättläst.
Men som jag har sagt tidigare så finns inte hjälp ett stenkast bort från mig.
Ungdomsmottagning och vårdcentralen finns fysiskt sätt tillgängligt men vart jag ligger till i livet så skulle jag likväl kunna vara en skottskadad zebra i en öken. Jag menar, hur kan jag söka hjälp med min ångest? Om jag bestämmer mig här och nu att jag ska boka ett möte på nästa vecka så kommer jag vrida och vända på mig i ångest tills dess. Och om jag hypotetiskt sätt skulle lyckas få ett datum så skulle jag vrida och vända på mig i ångest bara att tänka på ångesten jag kommer få när jag vaknar den bokade dagen.
Och den morgonen så kommer jag utveckla magsår för att jag blir så nervös i fall jag möter någon på vägen dit som jag känner från mitt förflutna. Bara att få främlingars blickar tycker jag är jobbigt nog.
Men sedan har jag även mötet att vara paranoid över.
Hur jag ska bete mig och vad jag ska säga? Så jag får nästan skapa ett manus för hur jag tror det kommer utspela sig så jag kan minimerar någon eventuell chock. Men då blir jag orolig i fall läkaren säger något som jag inte förväntade mig och då måste improvisera.

Jag uppskattar verkligen de råd ni alla flashbackare kommer med och det betyder en hel del att vissa av er har läst allt jag har skrivit.
Men av de råden som jag får om att spontant ge mig ut i världen, lär känna folk och skita i deras åsikter, upphör aldrig att prata, lura hjärnan etc så överskattar ni min kapacitet. Jag är verkligen skadad och med den korta versionen om hur en bokning påverkar min vardag borde klargöra hur svårt det skulle vara för mig att göra hälften av de vänliga råden som jag fått.
Jag tror min far är i livet. Och har han inte flyttat så bor vi även i samma kommun.
Vet inte om jag är lik min far. Min mor föredrar att inte prata om honom.

Jag har inga tankar på att kontakta honom baserat på hur min släkt har beskrivit honom. Och faktumet att han aldrig ha försökt kontakta mig ger en viss varningssignal om att träffa honom.

Tror ingen här överskattar din kapacitet, tror bara alla här ser din styrka och även önskar att du skulle kunna se denna styrkan själv.
För styrka HAR du ju, detta uppenbarligen. Eller hur stark tror du själv att denna din omgivning, och som tryckt ned dig, är? Inte värst stark, eller hur?
Vad vill du egentligen ha för råd? Vad behöver du?
Har du förresten tänkt på att prova att kontakta din kommuns Personliga ombud? Inte alla kommuner har detta, men har du kollat upp ifall just din kommun har Personligt ombud? Annars får du kontakta din grannkommuns PO.

Det kostar inget att ha med ett Personligt ombud att göra och dessa kan du kontakta(via mail, om du vill) för en massa olika anledningar, t. ex för bara detta att bryta ett dåligt levnadsmönster
Du måste ju börja(eller fortsätta!)i någon ände, eller hur?
Såklart är du ett skadat byte, men du lever ju fortfarande, eller hur? Det finns VÄLDIGT många fler än du och som är "skadade byten" här i livet och som det trots det finns ett liv värt att leva för.
Men då måste man vilja detta själv först, man måste kämpa för sig själv först.
Det är inte rättvist, detta inte ett jävla dugg heller och man frågar mig, men så är det att det bara är så, det är orättvist.
Men om du kollar upp Personligt ombud i din kommun så kan de hjälpa dig med bl. a att hitta rätt i vården.
Så länge det finns liv finns det hopp, så är det. Du ska inte ge upp, inte alls.
Men du måste börja nysta i någon ände och om det innebär att du måste ha ett slags manus klart för dig innan du skrider till verket så ha det då? Du måste komma ut ur denna bubblan av skuld och skam och som ANDRA placerat och framförallt parkerat dig i.
Du måste börja PRATA.

PO Finns inte i min kommun utan närmaste ligger väl två mil bort.
Men utveckla gärna mer om vad det innebär etc.
Mer än gärna detaljerat.
Jag har även svårt att tro att man får något sådant om man inte har gått till övriga psykologer osv...

Hej TS, några frågor till dig. Vad har du för drömmar, vad skulle du vilja göra om du inte hade de hinder du beskriver?

Har du funderat på att systematiskt skriva av dig allt du bär på? Varje dag, exempelvis en timme? Din formulering "skottskadad zebra" visar att du gillar att leka med orden

Vill inte skjuta ned ditt inlägg så grovt och plötsligt men jag har inga drömmar.
Om jag är tvungen att komma med något så skulle min egna död ligga högst upp på den listan då jag har svårt att hypotetiskt sätt se mig själv med ett lyckligt liv.
Men även om jag skulle ha haft ett anpassad liv av min egna skapelse till godo så hade jag väl inte velat tjäna samhället som få andra gör, utan hellre bara bosätta mig på Maldiverna och leva på kokosnötter i tystnad.

Menar du som något som en dagbok?

Väldigt gripande text. Jag funderade på om du kan få hjälp och stöd via internet och googlade runt lite, och fann detta klipp: http://www.tv4play.se/program/nyhets...deo_id=1286328

I klippet framgår att man kan gå en KBT-studie via nätet, och all kontakt sker vi internet.

Om du, ts, känner att internetbehandling är något för dig finner du mer info här, om hur du registrerar dig för att få denna hjälp: https://www.internetpsykiatri.se/tre...treatment.html

Edit: Slarvigt nog såg jag först nu att den behandling jag fann var sluten vid Psykiatri Sydväst inom Stockholms läns landsting. Men det kanske finns liknande behandlingsformer där du bor? Om du nu inte bor inom Stockholms läns landsting det vill säga.

Det låter som något jag kan ge ett försök.
Tyvärr bor jag inte i det länet utan i Kronoberg.
Det säger även att man behöver ett konto på "mina vårdkontakter", vad som nu menas med det.

http://www.ltkronoberg.se/Centrum/Pr...-via-internet/

Angående mina vårdkontakter, så är det en smidig lösning om du vill ha kontakt med vårdcentraler utan att behöva sitta i jobbig telefonkö osv. Jag använder mig av e - legitimation nästan uteslutande när jag vill ha hjälp av sjukvården. Om du inte har e - legitimation, kan du göra följande:

https://minavardkontakter.se/C125755...4?opendocument

Ge det ett försök. Lycka till.

Får väl ge det ett försök. Vart klickar jag mig vidare därifrån?
Och märkte precis att det stod även att ett möte från 1-3 gånger är ett faktum. Fick en iskall blixt i maggropen när jag läste det... Känns för mycket redan nu...

Samt att mitt tillstånd inte får vara för grovt. Hur ska man avgöra det? För jag fruktar att mitt tillstånd kan vara det... Med hästlängder.

Och folkbokföringsadress. Aldrig hört talas om. Antar att det är min nuvarande adress? Jag har ju inte köpt en egen bostad.

det är den adressen du är skriven på.

Okej, tack...