Allt om ADD!

Tycker det känns konstigt om jag måste byta plats i klassrum och så gör jag saker till hundra procent om jag väl bestämt mig för det. Så struntar fullständigt om det tar tid. Men så är det inte alltid, jag kan avbryta om så behövs. Det jag lider över är att jag har svårt att ta kontakt med folk. Jag blir inte vän med så många. Tar hellre kontakt i samband med arbete, sen får det vara. Har inte sett filmen där de har en återträff, så vet inte exakt hur den är. Men kan tänka mig att huvudpersonen är som jag. Ja o så är jag tyst som en mus i flera veckor innan jag börjar känna mig för omgivningen o då är jag väldigt "lustig" o kan verkar väldigt loj o nonchalerad. Men det är mitt sätt att "bli ett i gänget", ska hålla en redovisning om detta under våren... Få se hur det går :) om de tar mig seriöst. Kan tänka mig att jag är lite som stand up, fast utan humor "/

Ah, på så vis. Får testa den där applikationen senare på dagen, om man nu minns att göra den. Såhär på förhand så känns det som att att Dual 1-back är lite väl enkelt, men lär säkert missa någon grej här och där, kan inte minnas fler än 2-3 siffror i rad i huvudet när någon säger dem oralt. Dual 2-back lär vara lite knepig ett par dagar, men Dual 3-back kommer man fastna på väldigt länge...
Vill inte ens tänka på trippel eller fyrdubbel stimuli.

Förstår inte grejen med det här och vad har det med ADD att göra?

De flesta med ADD/ADHD blir lätt överstimulerade av för mycket intryck och kommer inte ihåg saker som de precis hört pga detta.
En del kan träna upp sin förmåga att fokusera på det som händer omkring dem, och den här applikationen kan användas till det ändamålet.

Jag återkommer med resultat om en vecka eller så, inledningsvis så började jag med dual 2-back och fick 66% respektive 72% de första två gångerna. Men glömmer hela tiden bort vilken knapp man ska trycka på när det är en visuell träff eller när ljudet är samma, så det lär bli intressant hur det går om en vecka.
Har ännu inget körkort och har alltid undrat om det ens är en bra idé då jag skulle glömma bort vad som är bromsen och vad som är gasen... nu får vi se om man kan programmera hjärnan lite.

Visuell - Vänstermus, Stön - Högermus

Jo omställningen till 3 är inte nådig, jag ligger efter några månader kvar på 2-back (jag vill inte bryta vanan heller) med genomsitt på 90-100 %. Och varje gång jag fallerar att få 100 så har det berott på att jag inte kan inte stänga ute inkräktande tankar som stimulerar, fast du kommer märka också när man hamnar i ett flow när blicken blir grumlig och du funderar enbart "löst" på någonting annat än uppgiften och ändå klickar rätt som en gaddlös drönare.

Det värsta som kan hända är att få röster i huvudet som tvivlar på att man förstår vad man gör, och att man plötsligt glömt bort reglerna

jag är helt klart bäst på ljudminnet där missar jag aldrig även om jag tänker för mycket, är du visuell eller tonal? tror du baserat på var du gör misstaget.

Jag har noterat att när man blir osäker på ingivelsen av vad man nyss sätt och hört då ska du frånhålla dig från att chanstrycka!, det är i 100 fall av 100 fel och den negativa intuitionen kommer visa sig haft rätt, man kan ändå få 100 % ifall man missar 1 eller 2, däremot kan man aldrig få 100 ifall man trycker fel.

Jag kör 20 sessioner per dag, sedan är skallen bortdomnad och ögonlocken tunga
kanske du har märkt isfl?.

Tror inte heller jag klarar 2-3 siffror i rad.
Ja man kan ju fundera på vad en normativ människa klarar av däremot?.

Har det inte att göra med att ADD'are har ett sämre arbetsminne minst lika primärt som
överstimuli faktorer

Kör med tangenter (A - bild, L - ljud), men det spelar ingen roll om jag vet vilket som är vilket egentligen, jag trycker fel ändå. Vilket är anledningen till att kontroller flyger rakt in i väggen när jag spelar plattformsspel, jag missar hälften av alla hopp man ska göra och slösar extraliv till höger och vänster (som jag lik förbannat också har problem med).

Jag är helt klart visuell, men tenderar att göra lika många fel på både ljudet och platsen. Har testat 4 ggr nu och ligger på 70% i stort sett hela tiden, men då är det en del spasmtryckningar också när kroppen bara gör saker utan att hjärnan är med på det.

Hej hej.
Hittade den här tråden för ett tag sedan och kände mig genast hemma. Håller på att läsa igenom alla inlägg, vilket tar sin lilla tid.
Känner iaf att jag vill skriva något.

Har alltid mått dåligt. Är 35 år. Varit diagnostiserad med social fobi och bulimi, ångest och depressioner. Mediciner och kbt. Vissa saker har blivit bättre, men det är något i grunden, så att säga, som förstör för mig. Något är fel. För ett år sedan var jag verkligen nere i skorna och kontaktade vc. Fick antidepressiva utskrivet. Men det hjälper inte.
I höstas var jag desperat och kontaktade arbetsförmedlingens psykolog. Hade tidigare pratat med henne och kände mig bekväm. Fick en tid till henne och hon slängde fram detta med adhd. Hon är den första som har gjort det. Hon skickade iaf en remiss till neuropsyk och i november var jag på ett informationsmöte. Ett par veckor senare fick jag lämna blodprov och urinprov. Urinprovet var övervakat. Hade värsta ångesten inför det och funderade på att skita i allt. Men jag tog mig i kragen och gjorde det. Skönt.
Nu har jag äntligen fått en tid till bedömningssamtal. Nästa vecka är det dags. Skönt att det börjar röra på sig. Jag är verkligen desperat och tror bestämt att jag har ADD.

Lite av mina svårigheter:
* har svårt med koncentration och uppmärksamhet
* alltid trött och orkeslös
* svårt med sociala relationer
* svårt att ta instruktioner - får fråga flera gånger
* svårt att komma igång med saker
* fångar något mitt intresse blir jag väldigt fokuserad och ägnar mig enbart åt det. Allt annat glöms i princip bort
* jag tröttnar fort - tappar snabbt motivationen
* ofta rastlös, men har ändå svårt att ta itu med något. Kan trava fram och tillbaka utan att veta vad jag ska göra, det kliar på kroppen, jag får ångest, känner mig lat, vickar på fötter, skakar med benen...
* möblerar ofta när jag inte har någon ro i kroppen. Så har det varit i hela mitt liv
* glömmer ofta, tex vad någon, eller jag själv, har sagt. Har svårt att återberätta pga glömska. Det var jobbigt med bokrecensioner i skolan och andra redovisningar. Kände mig som ett fån.
* Att ha tider att passa är ångestladdat. Kan inte få mig till att göra något innan "min tid". Ger mig av i god tid så att jag inte kommer för sent. Det resulterar ibland i lång väntan, vilket irriterar mig.
* Skjuter på saker och gör allt i sista minuten
* avslutar sällan eller aldrig påbörjade saker
* blir enormt uttråkad om jag finner något vara ointressant. Tappar då koncentrationen och gör något annat
* otålig. Jag hatar att vänta, främst på svar när jag pratar med någon, om det tar lång tid för dem att komma till poängen osv. Vänta på folk, tider, händelser osv. Blir galen på det!
* känslig för ljud, främst från andra - snörvlingar, andning (vet inte hur många gånger jag bad min syrra att ge fan i att andas då vi som små delade rum), när någon dricker med ljudliga klunkar, smackande, höga bloss på en cigarett (när ciggen lämnar läpparna och det kommer ett litet "blossljud"), ljud från grannar som musik och fotsteg. Jag får ångest av detta och blir heligt förbannad. Såhär har det varit ända sedan jag var liten.
* Isolerar mig. Tycker inte om att gå ut. Tar omvägar för att slippa möta folk jag känner då jag inte klarar av att småprata. Sånt tråkar ut mig. Så jäkla ointresserad av vad andra säger. Lite synd...
Samtidigt är jag sjukt tråkig själv. Så tystlåten liksom och har aldrig något att säga. Vet inte alls vad som förväntas att jag ska prata om liksom.
* Lugn, blyg, tankspridd, lättirriterad hela livet.
* skola/jobb. Periodvis bra, men sedan blir jag ofta "sjuk". Fejkade sjukdomar som barn för att få vara hemma. Skolkade mycket när jag kom upp i tonåren. Hängde inte med i skolan. Kände mig trög och ointelligent. Hade ångest. Betygen blev såklart dåliga. Testade praktik, men ångesten var för stark och jag fattade trögt när jag fick instruktioner. Provade även på gymnasiet, men det gick inte. Jag hoppade alltid av efter ett tag. Har lyckats skrapa ihop några betyg genom åren, men har inget slutbetyg.
* jag hade aldrig någon brådska som barn. Lite långsam och försiktig. Lugn och snäll och gjorde inget väsen av mig. Min syster (tvilling) var mer "hyper" och ögonen hölls på henne i skolan och hemma. Möte på BUP och nån Ungdomsgrupp pga henne. Jag fick också sitta i nåt samtal, men jag sa inte ett ord.
En ögonundersökning som 4-åring slutade med ingen undersökning då jag vägrade öppna ögonen och sparkade läkaren.
* Dubbelkollar saker gånger femtioelva - typ pengar, klockan osv. Litar inte på mig själv. Minnet sviker
* skriver ofta listor på vad jag ska göra under dagen - mitt sätt att försöka få in rutiner typ - men fullföljer aldrig. Det slutar alltid med att jag gör något annat. Eller ingenting.
* måste vara väl förberedd. Saker som sker med kort varsel klarar jag inte av.
* har alltid varit otroligt lättskrämd.

Ja och en massa annat.... Orkar inte ta tag i vardagliga sysslor och har det alltid stökigt och eländigt. Ska jag diska så står jag och suckar... gör heller aldrig klart... lämnar alltid något.
Häromdagen fick jag testa Voxra (av kompis) och hej och hå vad jag lyckades få undan en massa saker. Jösses vad jag trivdes med livet..... Tyvärr vad det bara en tablett så den känslan var borta följande dag.

Jag tror bestämt att jag har ADD, eller något liknande. Ser fram emot bedömningssamtalet nästa vecka. Ska verkligen trycka på att jag inte orkar så mkt mer. Jag har en son på 7 år att ta hand om också. Vill kunna fixa ett vanligt jobb och leva ett mer normalt liv för hans skull.
Som det ser ut nu, och har sett ut hela livet, funkar ingenting.

Detta blev långt. Ber om ursäkt. Men tror ni man kan skynda på det hela lite? Jag är ju snart pensionär känns det som och tycker inte jag har så jäkla mkt tid på mig för att hinna få ett ordnat liv... Känns som om allt snart är för sent...

Jag har nyligen blivit diagnostiserad med ADD, vilket har gett en hel del förklaringar om mig själv som jag funderat över hela livet. Fick nyligen testa Concerta 18mg och fick stark effekt av den. Behövde emellertid sluta pga biverkningarna som framför allt ledde till att jag ej kunde sova på nätterna.
Har hört via olika källor att medicinerna som fungerar bra mot ADHD inte fungerar speciellt bra vid ADD. Se ex: http://www.youtube.com/watch?v=lR_rohjoCG4
Har någon här hittat någon medicin som faktiskt lindrar symptomen effektivt? Är riktigt less på att leva med dåligt minne, koncentrationssvårigheter och hypoaktivitet.


Svårt att säga. Kösystemet ser ut som det gör och någon vårdgaranti är det ej tal om. Jag stod i kö i ett av Sveriges värsta landsting och skulle få vänta i tre år på utredning. Dock hade jag blivit informerad av någon att det bara skulle ta två år. Så efter två år ringde jag in och krävde att få komma på utredning. De gav mig då som alternativ att vända sig till en privat vårdgivare i ett annat landsting och göra allt där istället - på det sättet slapp jag kanske 8 månaders kötid. Man ska aldrig säga aldrig. Dessutom har du barn, så du kan ju säga något i stil med att du behöver utredningen och insatserna för att kunna ta hand om barnet ditt. Man ska aldrig säga aldrig

om nu 18 mg concerta gör det svårt för dig att sova kanske du borde pröva ngn snabbverkande medicin som inte sitter i lika länge, typ snabbverkande ritalin/mediknet.

Sedan brukar man även få mest biverkningar när man börjar med dessa meds, när man sedan utvecklar tolerans brukar biverkningarna inte vara lika stora problem som vid insättning av dessa meds.

Jo, det är ju en idé. Skulle dock vara intressant om det finns någon som testat något annat än methylphenidat då empiriska studier visat att den ej är så verkningsfull mot ADD; ex strattera, ssri-preparat mm.

Jo det är möjligt att det finns sådan studie men inte läst någon själv. Enl vad jag dock läst tycks andra läkemedel som strattera, olika TCA och snri/ssri-preparat inte funka i närheten av lika bra som metylfenidat och andra CS-substanser för ad(h)d

Det finns till och med flera studier som tyder på detta. Alltså ADD och ADHD är vesäntligt olika varandra. En viss del av dem som är diagnostiserade med ADD har i själva verket ADHD. Anledningen till att de är diagnostiserade med ADD beror på att de pga stigande ålder ej uppfyller kriterierna för ADHD, då det kommer till hyperaktiviteten, och därför slängs de in i ADD-facket. Men de hör i själva verket hemma i ADHD-gruppen och i DSM-V ska man ändra kriterierna för detta så att saken rättas till. Så, för den del av ADD-gruppen som lider av ADHD är methylphenidat effektivt.

Den andra gruppen är människor som aldrig uppvisat ADHD-symptom. Denna grupp karakteriseras av trötthet, social ängslighet, glömska, svårigheter att skilja relevant info från mindre relevant info etc. Majoriteten av dem som skriver i detta forum tycks lida av denna form av ADD, som alltså bör ses som den verkliga. De studier som har gjorts på denna grupp visar att endast 20% av alla får stark effekt av methypenidat, vilket kan jämföras med ca 80% för dem med ADHD. En stor skillnad alltså då det kommer till läkemedlens effektivitet för behandlingen av symptomen.