Unga, bo inte i hyresrätt i hela era liv om ni vill ha det bra som pensionärer.

Tänkte precis skriva samma sak. Det är lite komiskt hur man i ett inlägg som handlar om just lån och inflation lyckas strunta i att ta hänsyn till hur lånen påverkas av inflation.

Givetvis är det grundläggande resonemanget korrekt, nämligen att man själv betalar för "amorteringen" i form av högre räntor, men den slutgiltiga slutsatsen är dock starkt vinklad på ett inkorrekt sätt. Kassaflödet drabbas visserligen eftersom man tvingas till att "amortera", men överlag borde ändå detta hushåll ha tjänat på det, mycket tack vare räntebidraget.

Jag börjar tro att du bara trollar?

Poängen är fortfarande att utgiften för att bo kvar i det köpta boendet är mer eller mindre konstant mot idag jämfört med hyresrätten. Och du kan sälja den och betala alla hyror för att bo i en hyresrätt under säkert 15 år... Kan ju vara rätt gött som pensionär när man blir av med halva inkomsten.

Vad jag vill få fram är att jag menar att det på lång sikt är förmånligare att äga sitt boende än att hyra det.

Om man som i mitt tidigare exempel köper en bostad som under 20 år går upp i samma takt som inflationen har man när man säljer mer pengar än den som under samma tid hyrt sitt boende och istället betalat räntor åt sin hyresvärd.

Sen om man har "tjänat" eller "sparat" dessa pengar tycker jag är ganska ointressant.

Jag menar inte att man blir rik på att låna utan jämför effekterna av att äga respektive hyra sitt boende, båda alternativen kostar pengar men genom att äga kan man få tillbaka delar av det man betalat.

Du sade att värdeutvecklingen följde inflationen exakt. Då har du m.a.o. gjort en icke-existentiell "vinst" på 500tusen p.g.a. att köpkraften av pengar minskat exakt så mycket att de ca. 1.5miljoner kronorna du har nu är värda samma sak som 1 mille gjorde för 20 år sedan.

Du vet uppenbarligen inte vad inflation är om du inte ännu heller fattar konceptet jag förklarar.

Inflationen äter inte upp lånet då du fortfarande betalar en statisk eller rörlig ränta till banken varje år, som är lika stor oavsett inflation.

Exempel: Du köper huset 1950, betalar 2000kr/mån i ränta. 10 år senare betalar du 4000kr, samma % p.g.a. att pengarnas värde minskar då mera pengar kommer i omlopp. M.a.o. så betalar DU ränta åt banken och lånet äts inte upp av inflationen.

Nej, du har gjort en förlustaffär. 1.5mille-50tusen avgifter=1.45 mille. Du sa att prisökningen följde inflationen (det är även realistiskt i längden för bostäder, oavsett vad vår temporära bostadsbubbla har förorsakat på sistone), då betyder det att du tjänat noll och gått 50tusen på minus.

Nej, 10 år senare betalar jag fortfarande 2000kr/mån i ränta om jag har samma räntesats (??)

Nej, pengarnas värde har sjunkit. Du betalar fortfarande samma räntesats men du måste ge mera av dina egna pengar för att det skall motsvara det du betalade 10 år sedan.

Du betalar reell ränta till banken.

Men för 20 år sen hade du inte en miljon du hade bara 100 000.

De 100 000 har nu blivit 451 000 och du har därmed tredubblat din köpkraft.

På vilket sätt är denna vinst "icke-existentiell"?

Om värdeutvecklingen följt inflationen så har du inte gjort mycket vinst.

Sen förutsatte jag att huset var i din ägo, inte belånat. Orkar inte göra kalkylen på hur det skulle se ut då.

F.ö. så är en "vinst" på 300tusen en skitsumma, speciellt över en 20-års period. Lägg pengarna på aktier istället så ser du tiofaldiga vinster.

Du tänker nog lite bakvänt.

Man betalar "reell ränta" därför att den nominella räntan alltid är högre än inflationen, såvida man inte har tur och binder till en ränta och har mer rätt när man gissar framtiden än vad banken har. Vilket man inte kan räkna med.

För banken vill givetvis inte gå med förlust.

Men 2000 kronor i ränta är fortfarande 2000 kronor nominellt, även om det är ränta.

Givetvis.

Poängen var bara att illustrera att inflationen inte "äter upp" lånet, som vissa i tråden tycks tro.