Citat:
Ursprungligen postat av
qn
Jag har varit i ttsp's sits en gång. Det är galet hur jag trodde att jag hade rätt. Det är svårt när man växt upp i de kretsarna och alltid hört av andra hur saker ligger till och de kändes vettiga då. Som tur var var jag aldrig döpt så slapp bli emotionellt utkastad av min familj. Det jag tror var höll mig kvar var att ja, vi lever i en sjuk värld. Jag håller helt och hållet med. Det visste jag då och jag vet det nu. Det är ingen hemlighet. Det som lurade mig var dock att visst måste det finnas en sann religion, en religion som gör saker rätt och lär oss ta hand om varandra och jorden. Nej det behöver inte vara en religion, det kan vara många saker, att bara fästa sig vid en religion gör att man missar allt annat. Det finns bra saker i bibeln men det är blandat med skräp. Det är bättre att öppna sig för hela världen och bilda sina uppfattningar från verkligheten. T.ex. när jag såg homosexuella leva i kärlek och insåg hur lite dom faktiskt skadar andra och att deras kärlek inte är något fel så insåg jag hur ont det är att säga att homosexualla inte ska få ha sex och att dom måste ändra sig. Ett Jehovas vittne kommer säga att dom inte har något emot homosexuella men att dom inte får uttrycka sin homosexualitet utan att kunna ge dig vettiga argument, förutom att peka på bibeln. Jehovas Vittnen är sjyssta människor. De skulle aldrig skada någon medvetet och de vill berätta för andra vad de tror är rätt. "the road to hell is pawed with good intentions."
EDIT: ttsp jag hoppas att du skriver in din tid du spenderar här som tjänst^^ för du spenderar mycket tid här.
Gratulerar till att du klarade dig undan utan att bli döpt.
Att lära sig TTATT (The Truth About The Truth) efter dopet är inte kul alls.
Men vad kan man vänta sig när man uppfostras i en skyddad verkstad och inte får veta fakta innan det är för sent?
Håller med om att det är galet hur rätt man trodde sig ha och hur lurad man egentligen var.
Oh well, better late than never.
Jag har och har haft tillräckligt med homosexuella vänner för att veta att de inte har gjort valet själva.
För många av dem har att komma ut varit samma själsliga vånda som det har varit för oss som känt oss tvungna att berätta för familjen att vi inte längre tror på deras religion.
Man gör det när man inser att man måste vara sann mot sig själv.
När människor fördömer det säger det mest om den som dömer.