Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Invasionen sker på många fronter. På högsta nivån är det finans- och management-jargong. I en riksdagsdebatt om arbetsmarknad och utbildning så framkom olika åsikter. Företrädare för våra två arbetarpartier slog fast att det är »mismatch« på arbetsmarknaden. Tydligen var de två stridstupparna eniga om att det inte finns något svenskt ord för »mismatch«.

Reklam- och kosmetik-branscherna är bland de värsta.

“Because you’re worth it.” — “No thanks, I don’t deserve it!”

Folk glor på amerikanska videoproduktioner utan dubbning. Då ska man väl vara glad att något fastnar, även om det blir “Never f¤¤¤ing mind”. I större kulturer dubbar man till landets språk. Det bidrar nog till att tyskan tenderar att låna in enstaka ord snarare än hela fraser.

Och så är det skriftspråket ... folk skriver Nationalitet, Språk, Veckodag, Månad med versal.

Till det mest outhärdliga är när Artisten har suttit hela hösten och knåpat ihop texter till sitt nya Album(!). Sen ska det sjungas på engelska förstås, sort of.

Engelskan har ett germanskt skelett, så att säga, men 5/6 av dess ordförråd är faktiskt just latinska ord, vanligen via franskan.

Nej, det är ju »bara« cirka 60% av engelskans ordförråd som består av latinismer och gallicismer. Enligt Wikipedia:

Franskt ursprung: ≈29%
Latinskt ursprung: ≈29%
Grekiskt ursprung: ≈6%
Germanskt ursprung: ≈26%
Övrigt: ≈10%

Viktat med frekvens i en engelsk korpus blir nog uppåt 50 procent av orden germanska. Jag talar om småorden som till kanske 80 procent är germanska och sammantaget vanliga: pronomen, konjunktioner, frekventa adjektiv inklusive räkneord. Redskap som “plow” samt Apple och Windows. Den ubikvita paddan är troligen germansk medan “ubiquitous” är mindre vanligt förekommande.

Delvis genom tillfälligheter textas ibland bayersk dialekt med „i“ för jag och „a“ för obestämd artikel. Det kan illustrera att det germanska arvet sitter djupt i engelskan.

øþelæggier þydzka waart maal? þy þrøtter æm orþ þera.

nja, visst är svenskan kraftigt påverkad av lågtyska, men vi har ändå behållit en germansk karaktär.

vi har dock kvar de flesta av arvorden, om än med ändrad betydelse eller som gammalmodig synonym.

Till och med grundläggande verb i engelskan har franskt ursprung, ord som use och move har ersatt de germanska arvorden.

http://en.wiktionary.org/wiki/Category:English_terms_derived_from_Anglo-Norman

För att inte tala om engelskan's slaktade fonologi och grammatik, många klassiska germanska drag är nästan bara rester i det moderna språket, starka verb är ovanliga, stark och svag böjning är helt bort liksom alla ändelsevokaler, främre rundade vokaler såsom y och ö är sedan länge borta det är lite utav ett mirakel att engelskan har lyckats bevara läspljuden och w.

Ibland känner man igen sig lättare i en medeltida engelsk text än en nutida, forn och medelengelska kan var kusligt lika svenska ibland.

Har tyskan trötta ord eller hur ska jag tolka det?

----

Ju mer som importeras till språket från kontinenten desto (rot)välskare blir svenskan.

jag äm trötter



Ja, engelskan var ganska lik svenskan på medeltiden, med förmåga att bilda egna ord osv, jag tycker att modern engelska är ett ganska "dött" språk, som bara lånar in välska ord som de ända inte uttalar särskilt bra, på bekostnad av helt vettiga genomskinliga ord bildade av egna ordstammar. Dessutom så är deras ljudrepertoar så reducerad och diftongerad så att det nästan är svårt att tala lika grötigt som infödda.

Om alla tog av sig sina THEM glasögon och såg engelska som vad det verkligen är, alltså en grötig danskklingande germansk dialekt blandad med lika grötig franska, så skulle vi inte låna lika mycket.

Är inte jak ‘jag’ mera tidstroget? Formen mek ‘mig’ har jag hört IRL.

Eddie meduza?

På betydligt närmre håll i familjen: gammelmormor. Någon på väg till skolbussen.

– Nu får du skynn’a dek.

Jämför fornnordiska eka och nordnorska ek ‘jag’ samt fornsvenska þik ‘dig’. Med någon överdrift: ca 1955 var det regionala språket mitt emellan 1600-tal och 2000-tal. Halva förändringen tog 300 år, resten gick på 45 år.

Som många säger så utvecklas språk hela tiden och vi är ju ständigt matade med engelska genom filmer och musik till skillnad från länder som dubbar saker, dessutom reser vi mycket mer än vi brukade.

Men jag kan tycka att det låter rätt illa när man drar in lite engelska fraser eller ord där det egentligen inte behövs. Jag själv gör det en hel del och försöker jobba på att inte göra det.
Nu skiftar jag själv dagligen mellan Engelska, Spanska och Svenska så när jag väl pratar svenska tappar jag ord och använder en hel del lånade ord.... Man låter rätt korkad när man gör så

Reser mer? Det gör vi inte. Inte jämfört med 90-talet. Sen så spelar det inte någon roll om man får till Mallorca, Grekland eller London en eller två gånger per år. Det påverkar språket inte ett skit. Varför skulle det gör det?

Den amerikanska kulturen är vedervärdig. Dum, lättsmält, propaganda och allt är samma skit. Varför gräver inte svenskar mer i sitt europeiska kulturarv än att glo på amerikanska smörja på TV?

Musik? All musik är skit idag. Men även om man lyssnar på musik, har jag väldigt svårt att tro att man börjar till svengelska pga. Några timmars musiklyssnande per vecka. Nej.

Det handlar om något helt annat som driver detta fåneri. Någonting sjukt. Folk tror att det är häftigt eller coolt. Äcklande är vad det är.