Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Som du mycket väl vet så finns argumentet om provets representativitet med i domen, men diskuterades inte, p.g.a. att den tekniska bevisningen redan avvisats av andra skäl.
För att avvisa en beviskedja räcker det att påvisa att en länk är svag. För att den skall hålla måste alla länkar hålla. Problemet med det aktuella åtalet är att i stort sett samtliga länkar är ytterst svaga och det insåg ju åklagaren, och avstod från att åtala.

Hmm, ja, teoretiskt är det väl möjligt att en domstol medvetet struntar i att beakta viss bevisning eftersom annan bevisning liksom räcker för önskat utslag. Handlingssättet framstår dock i så fall som litet märkligt. Vad är orsaken till att man inte orkar ägna någon halvtimme extra, typ, åt att fundera litet över den bevisning man säger sig strunta i? Är det extrem tidsbrist? Eller är orsaken att den här eventuella bevisningen knappast stärker den slutsats man vill komma fram till? Och kanske t o m att ett blottläggande av resonemangen kring denna ytterligare bevisning snarare skulle försvaga än stärka de slutsatser man redan kommit fram till med hänvisning till annat material?

Jag noterar här att ingen verkar påstå att fettkontamination skulle kunna förklara ett mätvärde på 2000 mikrogram/gram. Inte ens Per-Arne Lönnqvist gör ju det även om han i sina orimlighetsresonemang säger att man med en fördelningskvot mellan tiopental och fett på 1:10 (teoretiskt) skulle ha en tiopentalhalt på 20 000 mikrogram/gram i fettet. Men han påstår inte att tiopental inte kan stanna kvar i blodkärlen och inte gå ut i kroppen om hjärtat stannat. Ingen annan påstår heller detta i domen eller i domens bilagor. Vi kan ju också som sagt notera att vi bevisligen har exemplet från Koniaris debattinlägg i The Lancet från 2005 där mer än 60 % av tiopentalet fanns kvar i blodkärlen vid obduktionen runt 14,5 timme senare. Ingen verkar heller påstå att tiopental i tidsspannet 14,5 timme efter döden till drygt 20 dagar efter döden (då babyliket obducerades) skulle försvinna påtagligt snabbare än andra ämnen ur blodkärlen och ut i kroppen. Andelen tiopental i blodkärlsinnehållet verkar således inte förändras speciellt påtagligt jämfört med andra ämnen.

Inte heller påstår Lönnqvist eller någon att någon slags fantastisk anrikningsprocess skulle kunna äga rum i fettet så att tiopentalhalten antingen i fettet som helhet eller i delar av fettet skulle kunna öka på något otroligt sätt så att detta skulle kunna ge upphov till mätvärden i storleksordningen 2000 mikrogram/gram i stället för de ca 15 mikrogram/gram som rättens/Socialstyrelsens oberoende expert Mörland maximalt ansåg skulle kunna förklaras med eventuella, tidigare EJ JOURNALFÖRDA tiopentalinjektioner. Eftersom Lönnqvist själv nämner att babyn innehöll ca 425 g fett säger han alltså att det fanns ungefär dubbelt så mycket fett som blod i babyn. Därför får vi alltså, utan någon eventuell snedfördelning av tiopentalet i fettet, ett utgångsläge med runt hälften så hög tiopentalkoncentration i fettet jämfört med i blodet precis i samband med injektionen. Så utan väldigt påtaglig snedfördelning av tiopentalet i fettet så lär nog eventuell fettkontamination snarare ha sänkt tiopentalkoncentrationen än höjt den jämfört med ursprungskoncentratationen i blodet. Och eftersom den eventuella fettkontaminationen skall ha varit påtagligt mindre än 30 % så blir det ytterligare uppförsbacke för fettkontaminationsteorin. Räknar vi med 10 % fett i provmaterialet så krävs för en fördubbling av mätvärdet p g a fettkontamination att fettet har en tiopentalkoncentration som är 10 ggr så hög som ursprungligen i blodet. Lägger vi sedan på den fördubbling av tiopentalkoncentrationen som krävs p g a att det fanns dubbelt så mycket fett som blod i babyn så krävs en 20 ggr så hög tiopentalkoncentration i fettet som ursprungligen i blodet.

Och detta bara för att åstadkomma en fördubbling av mätvärdet.

Skall vi i stället upp från 15 mikrogram/gram till 2000 mikrogram/gram, d v s öka koncentrationen 133,3 ggr i stället för att fördubbla den, så krävs en närmast otrolig anrikning av tiopental i en viss del av fettet. Och att man dessutom råkar få med sig material från just den delen av kroppsfettet! Av lätt insedda skäl framstår inte den här förklaringen till ett mätvärde på 2000 mikrogram/gram som speciellt sannolik eller trolig, utan snarare tvärtom. Detta var väl också anledningen till att ingen försökte sig på något sådant här.

Det var betydligt lättare att köra med en liten fräckis och låtsas som att det var något konstigt med att halten fenobarbital (som skulle fastställa att inget spädningsfel skett) understeg ”utskriftsgränsen” 10 mikrogram/gram i Finland och inte låtsas om att detta var det förväntade resultatet eftersom det provmaterial finska RMV fick var spätt 10 ggr.

Dessutom bör vi komma ihåg att Mörlands siffra 15 mikrogram/gram när det gällde möjlig kvarvarande tiopentalhalt från eventuella, tidigare ej journalförda injektioner var väldigt generös eftersom den i princip förutsatte att allt kvarvarande tiopental fanns kvar i blodet och inte återfanns i övriga kroppen (som t ex kroppsfettet). Och vid normala injektionsstorlekar brukar ju nästan allt tiopental försvinna ut i kroppen. Så tiopentalhalten hade ju inte kunnat bli högre än ca 15 mikrogram/gram genom fettkontamination då siffran 15 mikrogram/gram är en teoretisk maxsiffra som förutsätter att allt tiopental blivit kvar i blodet. Och att allt tiopental skulle ha funnits kvar i blodet vid normala injektionsstorlekar är ju orimligt, speciellt med tanke på vad försvaret anfört om att tiopentalet brukar hamna i fettet. Därför skulle en diskussion om man kunde höja det mätvärde som skulle ha kunnat orsakas av eventuella, tidigare ej journalförda tiopentalinjektioner ha kunnat dra blickarna till det faktum att Mörlands siffra 15 mikrogram/gram är mycket generös, och snarast orimligt hög. Detta hade kunnat vara en fara då även försvaret erkänt att en tiopentalhalt på minst 10 mikrogram/gram var bevisad. Om läsarna hade uppmärksammats på att en rimlig, kvarvarande tiopentalhalt p g a eventuella, tidigare tiopentalinjektioner hade varit en bråkdel av 15 mikrogrom/gram så hade det eventuellt framstått som rimligt att fälla läkaren även om bara en halt på 10 mikrogram/gram skulle anses som ”bevisad”. Notera här också att Bustopher (I. Ericson, han är öppen om sitt nick) håller med mig om att en tiopentalhalt om minst 210 mikrogram/gram är bevisad hos finska RMV även om man köper den kritik försvarets vittne Olof Beck levererat rakt av.

Så det är alltså knappast förvånande att man i domskälen avstod från att diskutera fett-teorier. Det är snarare väldigt, väldigt förståeligt.

Jag har läst en hel del om fallet och Åklagarens påhittade mål. Domen är välskriven och läkaren fått löpa ett gatlopp som förstörde hennes liv.
Gick mest in i tråden för att kolla läget och förfasades över att det sitter någon som på allvar tror på skuld.

Ditt svar är välformulerat, Pcuri har fel om det mesta hen skriver. Inte ovanligt att någon enstaka blir kvar i trådar och hävdar sin rätt "no matter what".

Mata inte trollen.

Fast troll är det inte frågan om här; snarare är det en stalker som gömmer sig bakom internets anonymitet för att förfölja läkaren. Det finns ju exempel på att dylika personer genom intensiv ryktesspridning lyckats skapa myter om "hur saker och ting verkligen gått till". Den nämnda stalkerns taktik här är ju att sedan alla hans argument tillbakavisats, så är han tyst någon tid för att sedan komma igen med samma gamla argument igen i hopp om att ingen skall orka svara. Den intresserade kan söka uppåt i tråden för att studera detta.

Och så var det dags för PCuri att ljuga lite mer då.

Som vanligt verkar PCuri ha "glömt" sidorna 13 och 14 i domen. Där kapar nämligen rätten det påståda värdet jämms med fotknölarna

"en annan omständighet som samtliga experter i stort sett har varit eniga om är att en så
hög koncentration som 2000μg/g blod är så exceptionell och extrem att den i sig ger
skäl till ett ifrågasättande av analysresultatet."


Sen försöker PCuri också återigen ljuga om den Finska analysen. Det trots att det står förklarat på sidorna 17 och 18.

Det är åklagaren som påstår att man kan använda fenobarbitalhalten som bevis för att analyserna är jämförbara. Då man itne kan mäta under utskriftsgräns får man inget värde från Finland.
Då ett uppmätt värde aldrig kan bli samma sak som inget uppmätt värde så underkänner rätten med all rätt åklagarens påstående.

Det har inget att göra med att man underkänner analysen. Den senare underkänns pga de brister som har bevisats hos svenska RMV (de står på sidan 19 och 20).Eftersom Finland aldrig fick blod från flickan utan bara RMV:s underkända spädning så har den Finska analysen inget bevisvärde idag heller.

Nä inte det minsta. Det är fullt normall rättspraxis att så fort man har fastställt att åklagarens utsaga inte håller så frikänner man och avslutar rättegången.



Han konstaterar att fördelningskvoten 1:10 som Mörland påståd var gravt felaktig och att korrekt Kvot är 1:53.

Dvs för att uppnå 2000 mikrogram i blod så skulle flickan ha fått över 90 ampuller tiopental.
Jag ser fram emot hur PCuri ska få in 45 gram tiopental i en fem ML spruta när han inte ens klarar att förklara hur han ska få dit 500 mg.

Fakta är och förblir att flickan enbart fick en enda 5 ml spruta som dessutom inte var tiopentalfärgad (domen sid 31 samt 52-53)



Därmed har PCuri just bevisat att det skulle ha krävts minst 30 ml tiopentallösning.
Nu räcker det alltså inte ens med en 20 ml spruta.
Tråkigt nog för PCuri har absolut ingen sett flcikan få två sprutor i samband med döden.


Vilket man fortfarande inte har gjort utan det är fortfarande enbart åklagaren som påstod att uppmätt värde var samma sak som ej uppmätt värde.

Anledningen till underkännade av den FInska anlysen står som sagt då fortfarande i domen på sid 19 och 20

Lyssnade nyss på P3 Dokumentären och orkar tyvärr inte dra igenom 18710 inlägg och har denna fråga:

Har föräldrarna kommenterat något efter att hon friats? Någon ursäkt eller något?

Varför i helskotta skulle föräldrarna till den döda flickan be om ursäkt för?

Någon som vet var Viveka Linden arbetar nu?

Det är väl snarare åklagare och polis som har anledning till att be om ursäkt?

Utgångspunkten att värdet är “orimligt” eftersom lika höga värden inte verkar ha upptäckts tidigare är väl en lämplig utgångspunkt. Men om man sedan beaktar fakta som att det borde finnas rätt få mätvärden, eller kanske t o m inga, mätvärden på fall där man gett folk typ 10 ggr maxdos, och speciellt inte i kombination en överdos av morfin, så finns det ju högst rimliga förklaringar till mätvärdet. Har diskuterat detta bl a här:

(FB) Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Sedan är det kanske dags att köra en repris på den fräckis tingsrätten körde med när det gällde finska RMV:s analys:

”Åklagaren har vidhållit att den uppmätta höga koncentrationen av tiopental i det utspädda provet är riktig och tillförlitlig. Åklagaren har i det avseendet pekat på att resultatet för tiopentalet i det utspädda provet är representativt i förhållande till det outspädda provet på grund av att resultatet för en annan substans, nämligen fenobarbital, är representativt i de bägge proverna.

Fenobarbital är en substans som ges mot kramper och Linnéa fick läkemedel innehållande den substansen, fram till den 17 september. Fenobarbitalhalten i hennes blod mättes kontinuerligt ända fram till på morgonen den 20 september. Koncentrationen av fenobarbital uppmättes vid analysen av det utspädda provet till 22 μg/g blod, vilket var i god överensstämmelse med koncentrationen i det outspädda provet som uppgick till 19 μg/g blod och även i paritet med det värde som uppmättes i Linnéas blodplasma på morgonen den 20 september. Denna överensstämmelse mellan det outspädda och det utspädda provet talar naturligtvis för att resultatet av analysen av det utspädda provet är riktigt även när det gäller tiopentalet. Det finns dock andra resultat som pekar i en annan riktning, nämligen resultatet av den finska analysen. Vid den analysen uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet. I den analysen påvisades endast en koncentration av fenobarbital som understeg deras utskriftsgräns, vilken är 10μg/g blod. Denna skillnad ger enligt tingsrättens
mening anledning att ifrågasätta hur representativt den uppmätta koncentrationen av fenobarbital verkligen var i det utspädda provet i förhållande till det outspädda. Detta innebär i sin tur att provresultatet i fråga om fenobarbital inte kan tas till intäkt för att koncentrationen av tiopental varit representativ i det utspädda provet i förhållande till det outspädda.”

Tingsrätten låtsas här som om inte det förväntade resultatet var att fenobarbitalhalten skulle understiga utskriftsgränsen på 10 ggr (eftersom det provmaterial finska RMV fick var spätt 10 ggr i Sverige). Man underlåter också då naturligtvis att upplysa läsarna om att även om finska RMV inte bevisat att inget spädningsfel förekommit i Sverige så innebär det maximala, teoretiska spädningsfelet att finska RMV bekräftat en tiopentalhalt på minst 210 mikrogram/gram. Notera att även Bustopher (I Ericsson, som skriviet en bok om fallet och är öppen om sitt nick) säger att finska RMV måste anses ha bekräftat en halt på 210 mikrogram/gram även om man köper Olof Becks formella invändningar mot svenska RMV:s rutiner rakt av.

Sedan det man skriver i domen på sid 19-20:

”De ytterligare analyser som har utförts, inklusive den finska och den som senare gjordes vid RMV, har gjorts med användande av ett utspätt prov. Ochdet är alltså vid dessa analyser som det extremt höga värdet om 2000μg/g blod har uppmätts. Det finns visserligen inte något som direkt talar för att det har begåtts något misstag vid spädningsproceduren. Å andra sidan finns det, mot bakgrund av de brister som Olof Beck påtalat, inte heller något som visar att misstag kan uteslutas. Det måste också tas i beaktande att minsta fel vid mätningen/vägningen av blodmängden kan resultera i stora utslag vid analysen. Det nu anförda är ägnat att inge än större betänkligheter. Sammantaget med de övriga brister som har påtalats ovan kan tingsrätten inte komma till någon annan slutsats än att analysresultatet om en förekomst av 2000 μg tiopental per gram blod inte är så tillförlitligt att det kan läggas till grund för den fortsatta prövningen. Däremot anser sig tingsrätten kunna utgå ifrån att tiopental har funnits i det från Linnéa tillvaratagna lårblodet och att det har varit fråga om en hög koncentration som i vart fall har överstigit 10 μg/g blod.”

Man låtsas alltså här inte om att även med maximalt, teoretiskt spädningsfel, d v s att man hos svenska RMV inte spätt något alls, så har finska RMV ändå bevisat en tiopentalhalt på minst 210 mikrogram/gram. Man låtsas som att spädningsfelet hos finska RMV kunde ha varit obegränsat och underkänner därför finska RMV:s mätningar helt. Man säger då att bara det man sett inom kalibrerat område på det ospädda provet, alltså upp till 10 mikrogram/gram, skall anses vara bevisat. (Att det verkade vara en jättetopp och att ett verkligt mätvärde på 2000 mikrogram/gram ter sig som rimligt struntar man då i av formella skäl.)

Vad vi har i detta fall är alltså en uppmätt tiopentalhalt på 2000 mikrogram/gram och en uppmätt morfinhalt som ligger 10 ggr över den journalförda. Jag har svårt att tro att någon innerst inne tror att det inte var fråga om att ta kål på den här hjärnskadade babyn.

Jag gissar också att det inte hade blivit samma bluffar och krumbukter och saltomortaler i domskälen för att frikänna om det varit fråga om att knarkar-Leffe sprutat i litet för mycket heroin i knarkar-Pluffe.



(Det där med sprutstorlekarna i ditt andra inlägg har jag nyligen svarat på.)

Visst är det möjligt att mycket i den här soppan sett annorlunda ut under andra omständigheter men så finns det förmodligen betydligt färre legitima skäl till injektioner av kraftfulla läkemedel i dylika situationer också. För övrigt misstänker jag att bristen på dokumentation och oklara rutiner hade gett upphov till en ganska klurig förundersökning även i ditt karikaterade exempel också för att inte tala om den på många sätt problematiska relationen mellan missbrukare och rättssystemet...

Utan att förringa det upprikiga patos som fallet gett upphov till så får man ändå försöka hålla tungan i rätt mun.

Jag har kanske missat något men när jag lyssnade på dokumentären så uppfattade jag det som att föräldrarna hela tiden visste vad som hände med barnet. När barnet dog så var föräldrarna tvungna att komma på en anledning till varför deras starka och livsdugliga barn dog och anmälde då en läkare som jobbar med att RÄDDA BARN. Med alla skador som barnet hade är det otroligt att det ens levt en dag.

Har som sagt inte läst på om det här fallet och du kan säkerligen övertyga mig om att föräldrarna gjort rätt men jag tycker att det är orimligt att två föräldrar som i stundens hetta anmäler en läkare och drar igång en sån jävla apparat.

De med.