Citat:
Ursprungligen postat av
egon2b
Om jag ska sympatigråta så är det för någon människa som finns eller nyss har funnits.
I sympati har du ett personligt engagemang. I empati har du ett medmänskligt engagemang.
Citat:
På film får det eventuellt bli empatigråt, därför att de skildrade förhållandena rör mig starkt.
Då sympatigråter du, helt enkelt för att du personligen går in i det. Empati medger inga tårar. Det medger endast förståelse.
Citat:
Om jag skickar pengar till Läkare utan gränser, så är det närmast av empati med de behövande.
Nej, då sympatiserar du med dem (organisationen och/eller de utsatta)
Citat:
Sympati känner jag för de som omsätter pengar i konkret hjälp.
Det kanske du gör, men det är nog framför allt en känsla präglad av tillit.
Citat:
I dagarna har vi ju fått begreppen och känslorna testade av tiggare på torgen. Ska jag vara alldeles ärlig så känner jag empati för tiggarna, men det är knappast frågan om sympati, om sanningen ska fram.
Så kan det vara. Om du däremot skänker dem pengar så gör du det antingen av sympati eller av egoism (hopp om att därigenom bli belönad av någon högre makt för goda gärningar)
Citat:
Att bearbeta sin egen uppdämda sorg eller upplevda svårigheter är väl närmast terapi.
Nu handlar det som kommer upp för att det är obearbetat aldrig om medvetet bearbetande och således inte om terapi. Det är spontanuttryck.