Citat:
Ursprungligen postat av
AskMeAboutJesus
Första frågan förstår jag inte - samma text som skulle ha funnits i "Q" då?
De som var utsända för att vittna mot Jesus uppträdde två eller flera (vilket man kan skönja i evangelierna) eftersom lagen krävde två vittnen som vittnade exakt lika när det gällde dödsstraff. Och man kan tänka sig att samma "levande bok" anlitades vid skrivandet av olika evangelier. Det finns många möjliga kombinationer.
Okej, då får jag förtydliga mig ytterligare.
En möjlighet är att Lukas och Matteus använde en gemensam källa. De har omkring 235 verser gemensamma, som inte återfinns hos Markus. Detta gör att de förutom Markus också anses ha använt en annan gemensam källa, av forskarna kallad Q (tyskans Quelle: källa). Detta antagande brukar kallas tvåkälls-hypotesen, där Q och Markus betraktas som två oberoende källor vilka såväl Matteus som Lukas nyttjade.
En annan möjlighet är att den ena kopierade den andra. Båda dessa alternativ har naturligtvis ett otal möjliga varianter.
En tredje möjlighet är den som du föreslår, att de båda fick traderat muntligt material som genom traderingskonsten var i stort sett identiskt.
Verkligheten ser ut som så att Matteus och Lukas har använt det gemensamma materialet i olika sammanhang och i olika kronologisk ordning. Trots detta är ordalydelsen mellan de båda ofta mycket samstämmig, inte sällan ordagrann. Det är mycket svårt att föreställa sig att denna samstämmighet skulle ha kunnat uppnås om materialet förmedlats muntligt.
Det brukar ofta framhållas att våra förfäder var mycket duktigare än den moderna människan på att memorera texter och att rabbinerna lade stor vikt vid minnesträning. Och det är helt klart att vår fokusering på det skrivna ordet har reducerat vår minnesförmåga. Med de rätta teknikerna är det fullt möjligt att lära sig att recitera ett verk utantill. Detta underlättas givetvis av en framställning gjord efter ett bestämt versmått och där handlingen har en logisk följd, så att den ena händelsen övergår i den andra. Vi har också mycket lättare att minnas i bilder än i abstrakta begrepp.
Med någon träning kan vem som helst klara av långa textpartier utantill, och våra förfäder var med all sannolikhet överlägsna oss moderna människor i denna teknik. Men detta löser inte problemet. Om en person håller ett föredrag, kan åhörarna efteråt knappast återge en enda mening korrekt. Däremot skulle de säkert kunna sammanfatta innehållet. Eftersom det för 2000 år sedan inte fanns inspelningsmöjligheter, måste de personer som lyssnade till det budskap en eventuell Jesus förmedlade, endast i stora drag och inte ordagrant ha mints vad han sade. Nästa steg måste sedan ha blivit att lära sig utantill vad Jesus sagt. De som var och en försökte erinra sig denna undervisning, måste ha nått olika resultat. Ville man minnas och förmedla Jesu lära, måste en normativ version ha utvecklats och satts på pränt för att därefter memoreras. En skriven text går alltid att lära sig. Likaså går det att lära sig denna text av en annan som tidigare har lärt sig den. Men den måste alltså samlas och färdigställas.
Och därmed har man Q!
I muntlig tradition minns man i huvudsak ramarna, sällan detaljerna. På samma sätt som när man berättar roliga historier, är namn, antal, tider, etc. ofta utbytbara storheter och ordningsföljden kan också omkastas så länge poängen uppnås. Varje återberättelse blir en ny berättelse, ofta också olika lång.
Alltså:
1) De kan båda ha fått informationen förmedlad var för sig via den muntliga traditionen.
2) De kan ha skrivit av varandra. Alltså Lukas kan ha kopierat Matteus, Matteus ha kopierat Lukas, eller så kan båda två ha kopierat varandra.
3) De kan båda ha använt en gemensam skriftlig källa (Q).
Jag kan bara se alternativ 2 och 3 som rimliga alternativ (då i ett otal varianter). Alternativ 1 betraktar jag som i stort sett uteslutet.