Psykologprogrammet

Lund, så ett utpräglat psykodynamiskt näste, men jag känner psykologstudenter från de flesta lärosäten och min uppfattning är att skillnaden mellan orterna är marginell (KI och kanske Linköping undantaget). Hade jag valt om idag hade jag läst på KI (fast hade jag haft mitt val ogjort hade jag inte läst till psykolog överhuvudtaget).

Psykiater kanske? Fast jag hade nog läst till läkare och specialiserat mig inom neurologi eller någonting helt annat.

I all välmening, du låter inte särskilt lämplig. Du kommer att träffa utsatta människor oavsett specialitet, och med den brist på empatiska förmåga som går att läsa in mellan raderna i ditt inlägg är jag rädd att dessa blir lidande. Tvivlar på att jag kan övertyga dig dock, och du skulle bli långt från den enda som sökt till programmet utifrån andra grunder än ett altruistiskt patos. Det kryllar av karriärstörstande over achievers och högfungerande autister, tyvärr.

Är det status ni söker förresten så skippa psykologin. Ute i verkligheten är det läkarna som åtnjuter all respekt, och psykologer är på sin höjd någon sorts glorifierade samtalsstödjare (med ersättning därefter).

För att det skall finnas kvalitet i arbetet måste du ha empati, framför allt inom terapi men även inom annat. Om du gör en utvärdering på någon om demens men inte kan kommunicera resultatet på ett bra sätt är det bristande kvalitet. Som alltid i arbete med människor kan kvaliteten inte mätas lika effektivt som på andra områden, eftersom det handlar om subjektiva upplevelser som inte får ekonomiska konsekvenser, men det ursäktar inte bristande kvalitet. Jag säger absolut inget om hur du skulle vara som psykolog för det kan jag ju inte veta, utan pratar rent generellt. Det som är mest i ropet just nu vad gäller terapi är KBT, som är väldigt rationellt och manualbaserat, så att psykoterapi skulle vara flummigt stämmer inte. Viss terapi kan säkert verka flummig, men mycket som inte går att förstå vid första anblick kan utdömas som flummigt. Den sortens terapi Freud sysslade med tror jag få psykologer skulle rekommendera i dag. Alla vetenskaper har en historia, och Freud levde för väldigt länge sen.

Jag tror att arbetet som psykolog är 12 ggr mer givande för personer som verkligen gillar att jobba med människor, dels för att det för dem är direkt stimulerande att jobba nära andra människor och dels för att man gör ett bättre jobb. Du får väl prata med en studievägledare kanske.

Hm. Jag tycker att det är orättvist att du rackar ner på psykologprogrammet utifrån det faktum att du själv är missnöjd med ditt yrkesval. Jag är väldigt nöjd, än så länge i alla fall, och tycker att socialkonstruktionistiska teorier tillför väldigt mycket. Vill man helst utesluta det är det kanske läkare man ska satsa på. Jag hade inte velat läsa på KI för att det är så nv-nischat, sen tycker jag det verkar lite väl pretentiöst. Jag vill inte ha farmaceuter som lärare när det är psykolog jag ska bli. Tänker mig att man närmar sig en psykiaters yrkesroll med den vinklingen på utbildningen, och det är ju inte så att neuro inte ingår på andra universitet. Sen kan man ju vidareutbilda sig inom olika grenar efteråt. Ser utbildningen mest som en bas.

Håller dock med dig vad gäller studenter som läser till psykolog, och det blir ju inte bättre av att det numer inte krävs arbetslivserfarenhet ens.

Jag är lite överdrivet polemisk det håller jag med om, men när jag snabbt skummade tråden verkade alla i övrigt så lyriska att jag tänkte det kunde behövas ett alternativt perspektiv. Det är heller inte endast utifrån missnöje jag är kritisk, utan kanske framförallt pga vad jag upplever som en svag vetenskaplig förankring. En sorts evidenspolityr förbundet och fakulteterna försöker lägga sig till med för att hävda sig gentemot mer respekterade medicinska discipliner. Jag menar dock inte att psykoterapi, såsom den praktiseras av duktiga psykologer är oseriös, men att det är helt andra faktorer än vilken evidensgrad terapiformen har (KBT-terapeuter pratar iaf. gärna om sådant) som påverkar hur lyckligt utfallet blir. Jag skulle våga påstå att en psykoterapeututbildning något år på KY-nivå, där de sökande helt gallrades utifrån lämplighet såsom empatisk förmåga skulle producera bättre terapeuter än vad som görs idag.

Psykologstudenter är provocerande homogena som grupp. Vit akademisk medelklass överallt, oftast incestuöst också med psykologer som föräldrar. Kanske några enstaka iranier som outliers (90% av iranierna har dessutom föräldrar som flydde hit strax innan revolutionen 1979 och de enda som hade råd att fly var ju välbeställda akademiker så ingen skillnad där) och så kommer det att förbli så länge yrket är någotsånär högstatus och intagningspoängen är fortsatt höga. Jag tycker inte det är så jävla lämpliga urvalskriterier för detta yrket (jag är iofs gymnasie drop out som sökt på HP-kvoten så jag är väl lite jävig i detta).

Kul att du trivs iallafall. Det verkar utifrån dina svar som du sökt dig till yrket på rätt grunder.

EDIT: Inlägget ovan är väl förresten inte helt i linje med min tidigare rekommendation av KI. Men jag tänker egentligen inte att det är traditionell psykolog man blir om man väljer KI, utan en mer renodlad neuropsykolog, och är det vad man är intresserad av så känns en medicinsk fakultet där lärarna är farmaceuter och läkare lämpligt.

Vilken termin läser du förresten?

Nej, urvalskriterierna är verkligen inte gynnsamma för att skapa bra psykologer, och ja, akademikerbarn så långt ögat når. Det är så att man kräks lite men jag är samtidigt en av dem, dock med lite självinsikt och självhat, förhoppningsvis. Hjälper väl föga, iofs. Jag har verkligen tänkt på antagningsproceduren och tycker att det borde krävas MINST ett års yrkeserfarenhet, kombinerat med intervjuer. Men det kommer väl aldrig ske, intervjuintag alltså. Jag läser bara t2 men har en kandidat sen tidigare. Får se vad jag tycker om forskningsanknytning längre fram, har hört samma kritik från andra tidigare. Tror säkert att en KY med rätt student kan vara minst lika effektivt vad gäller terapi. För egen del vill jag ha hela paketet dock. Körde också med HP, gamla provet, skulle aldrig gå med den nya versionen, haha. Får jag fråga om du arbetar som psykolog i dag och i så fall inom vilket fält? Några generella tips, sådär?

Du har rätt i att övertyga mig att söka något annat inte kommer fungera. Jag kommer satsa stenhårt på att få forska och sånt sen. Sedan har jag empati. Hatar inte individer direkt, utan har ett mer allmänt förakt för människosläktet.

Status är jag totalt ointresserad av. Psykologi har enligt mig låg status också, psykologer ses generellt som konstiga, lönen är inte särskilt bra heller. Är väldigt intresserad av psykolgi och filosofi. Kommer därför plugga det som intresserar mig mest.

Läs fristående kurser! De har större forskningsinrikting. Dessutom är det lite lättare att komma in på kurserna. Programmet är främst till för att man ska arbeta praktiskt med människor.

Märklig slutsats du gör att bara för man generellt ogillar människor skulle man sakna empati. Jag har empati. Tycker du byggt upp nån fantasibild i ditt huvud - en halmdocka. Varför skulle man inte kunna kommunicera ett resultat bra bara för man är misantropisk? Sedan kan man "skådespela" i yrkesrollen med. Vad fick du flummigt ifrån? Menar du att jag skulle ha påstått att KBT är flummigt? På ditt inlägg framstår det så. Ytterliggare en halmdocka. Sen det med Freud handlade det inte om Freuds terapimetod utan hur han var som person. Återigen gör du felaktiga slutsatser vilket gör hela ditt inlägg till en enda stor halmdocka.

Tycker det är bättre att ha läst på programmet. Enligt min erfarenhet är det lägre nivå på fristående kurser. Är bättre att komplettera programmet med några fristående kurser med större forskningsinriktning då. Jag kommer in på programmet så det spelar ingen roll. Då begränsar jag ju min kompetens vilket höjer risken för arbetslöshet. Är jag tvungen kan jag jobba med människor för att inte vara arbetslös. Föredrar bara forsning och kliniska tester och sånt framför ren terapi. Är intresserad av teorin bakom terapi så vill gärna lära mig om det, men vill helst inte jobba med det sen.

Ja men gör din grej! Docka, va? Halm? Vem som helst kan ju bli psykolog så det är ju bara att köra. Det nämndes tidigare att delar av psykologin skulle vara flummig, men det kanske inte var du. Men jag tycker att om man "generellt ogillar människor" bör man verkligen inte jobba med dem 8h/dag, men forska går ju bra (om man tar sig in), eller utveckla testmetoder mm. Kör i vind, jag vet ju verkligen inte dig, och inte Freud heller så har svårt att uttala mig om hans person.

Ja men gör din grej! Docka, va? Halm? Vem som helst kan ju bli psykolog så det är ju bara att köra. Det nämndes tidigare att delar av psykologin skulle vara flummig, men det kanske inte var du. Men jag tycker att om man "generellt ogillar människor" bör man verkligen inte jobba med dem 8h/dag, men forska går ju bra (om man tar sig in), eller utveckla testmetoder mm. Kör i vind, jag känner inte dig, och inte Freud heller, så har svårt att uttala mig om hans person.

Jag tycker att det är märkligt att du menar på att läkare och psykologer genomför samma jobb, fast att läkare har högre status.