Psykologprogrammet

Det vore kul om "juristprogrammet" fick lite konkurrens, personligen läser jag juridik men jag tycker mest det är tråkigt att den tråden är så stor för att dryga personer är i majoritet inom juridik i stort.

Psykologi är så sjukt intressant men då skulle jag velat hålla på med det på ett rent vetenskapligt plan, kanske använt det i praktiken om jag skulle tyckt att jag hade något att ge som andra psykologer som arbetade praktiskt inte hade.

Tråkigt att det ser ut som det gör och att folks statusjakt och desinformation gör juristprogrammet så populärt.

Psykologer arbetar rent vetenskapligt.

Hur pass flummigt är psykologprogrammet?

Jag pratade med en utbildad psykolog för inte så länge sedan och han sa att han verkligen inte skulle rekommendera någon annan att läsa programmet på grund av att det var ett utdraget och ganska flummigt program. Personen i fråga är även utbildad arkitekt och tyckte att det var en mycket mer givande utbildning.

Någon som pluggar till psykolog på Mittuniversitetet och som kan rekommendera det?

Jag fundera på att börja plugga på psykologiprogrammet i Linköping nu i höst eller året efter. Kommit fram till att psykologi är det enda tillsammans med filosofi som jag i längden kan känna mig stimulerad av att plugga. Allt annat tröttnar jag på. Filosofistudier ger alldeles för dåliga jobbmöjligheter och då återstår bara psykologistudier. Problemet är att psykoterapeut inte alls passar mig. Googlat en del, men hittar inte tillräckligt med information. Vad för jobb finns det förutom forskning som man kan jobba med om man ogillar människor generellt? Känner att jag inte passar alls att prata med folk som har problem och deras liv. Är alldeles för misantropisk för det. Samtala med människor om deras känslomässiga problem passar mig verkligen inte och kan inte jobba med det. Vad finns det för psykologijobb som innehåller lite eller inget alls att prata känslor och sånt?

Tyvärr stämmer detta rätt väl. Lite beroende på lärosäte såklart (KI hör jag är bättre t.ex.), men psykologin i Sverige är fortfarande infekterad av daterat tankegods. Lacan, Freud et.c. Jag tog precis min examen och minns kurslitteratur från bara några år tillbaka med vetenskapliga referenser från 1900-talets början. Föreläsare som hämtar stöd från "personlig empiri" och allsköns annan humbug.

Det brukar heta så. Evidensbaserad praktik och allt det där. Sanningen är dock att det är lite si och så med den saken (du finner ingen psykolog som erkänner detta dock). Svensk (ffa kvalitativ) psykologisk forskning på vilket den praktiska tillämpningen förväntas baseras är många gånger ett skämt och innehåller på förhand sökta givna resultat. Om inte så hamnar forskningsrapporten längst ner i skrivbordslådan för att snabbt glömmas bort. Forskning inom humaniora överhuvudtaget är rätt så oseriöst och speciellt svensk sådan lär ha usel renommé (om ens någon) utomlands.

Visst finns det delar av psykologin som inte är så "känslotung", t.ex. neuropsyk. testning, arb & organisation men du lär aldrig komma ifrån den mellanmänskliga kontakten, och är du övertygad om att du inte skulle vara lämplig i den rollen bör du nog tänka om i ditt yrkesval.


Allmän rekommendation till er andra: akta er för alla dussinsuniversiteten om ni nu nödvändigtvis tänker hoppa på programmet. Tyvärr gäller det även de mer populära lärosätena, som tror att fortsatt högt söktryck är någon sorts kvittens på dess kvalitet, när yrkets status, begränsat antal platser och lockelsen till storstadsregioner snarare är anledningen. Min främsta rekommendation är dock att ni ser er om efter en annan utbildning om ni nu inte med absolut säkerhet vet vad det är ni ger er in på.

Som exempelvis?

Tänker närliggande områden osv.

Då tänker jag att det är väldigt onödigt att du tar upp en plats på psykologprogrammet om det inte känns angeläget för dig att jobba med människor. Det är i mina ögon det allra viktigaste när du jobbar som psykolog, att du tycker om andra människor. Jag tror också att en bra psykolog ofta är lite äldre, i alla fall 30. Funderat på kognitionvetenskap? Tänker ett ämne som kombinerar psykologi och andra ämnen och där slutprodukten inte blir ett vårdande arbete. http://www.liu.se/utbildning/program/kognitionsvetenskap?l=sv
Dessutom tror jag att programmet för någon som inte är intresserad av kliniskt arbete blir väldigt tråkigt med tanke på dess breda fokus på det kliniska arbetet, dvs terapi, mänskligt bemötande mm. Du ska ju även bedriva terapi under utbildningen samt gå själv i terapi.

/psykologstudent

är dock att ni ser er om efter en annan utbildning om ni nu inte med absolut säkerhet vet vad det är ni ger er in på.[/quote]

Vilken skola läste du på?

Vilken skola läste du på?

Vara en neuropsykolog och sköta tester och sånt skulle jag kunna tänka mig att jobba med. Mellanmänskliga relationer är inga problem i jobbet så länge jag inte ska behöva sitta och lyssna på nån som gråter över sina problem i samtalsterapi.

Varför anser du att det är så viktigt att tycka om människor för att göra ett bra jobb som psykolog? Tycker många kända psykologer inte verkar allt för människovänliga, ex Freud. Kognitionsvetenskap tycker jag verkar vara en kass utbildning. Läst om den innan. Kommer nog plugga psykologi i vilket fall som helst. Blir jag tvungen att jobba som psykoterapeut för att få jobb så tror jag inte att jag skulle göra ett sämre jobb än de som finns nu rent generellt. Psykoterapeuter är ju ett skumt släkte - se bara farmen-Siw. Verkar ligga en hel del sanningen i myten att psykoterapeuter är konstiga och socialt handikappade individer. Vilket gör mig som klippt och skuren för yrket egentligen.