Citat:
Ursprungligen postat av
vasadueller
Hej igen. Har nu gått på Nebido i 1+ år. Efter stora svårigheter att ens få kontakt med den urolog som skrev receptet, så fick jag till slut remiss från VC till en endokrinolog. Jag trodde att jag äntligen skulle få adekvat behandling och hjälp med bt-känningar, och allmäntillstånd som cyklar mellan He-man och gråtmild flicka mellan injektionerna.
Men till min besvikelse så var nivån på kunskap, intresse och behandlingsvilja katastrofal. Min tidigare urolog verkade i alla fall ha hyfsad koll, men han hade aldrig tid att tala med mig eller träffas. Men denna kärring till endokrinolog var närmast skrattretande. När jag ställde enkla frågor (som jag egentligen visste svaret på) så sa hon rakt ut "Ja, du det minns jag inte, det var så länge sedan jag läste den där boken". Hon såg ut att vara närmare 60, och var allmänt viktig och dömande till sättet.
Hon kommenterade att mina senaste testosteronprover låg för högt (35) och mumlade då "Det kan man ju undra varför" med en dömande ton och blick (att tolka som att jag skulle vara dopad). Hon bekräftade att mitt östradiol låg för högt, och sa att det kunde förklara min ömma bröstkörtlar. Hon föreslog dock ingen åtgärd för att komma till bukt med det. Jag nämnde att jag hade hört att det fanns aromatasinhibitorer, och undrade om det kunde vara värt att testa. Då blev hon direkt avvisande, och sa att "Det brukar vara vanligt med sådant prat bland de som dopar sig". Jag skrattade lite och sa att jag hade läst på en hel del på nätet, både vetenskapliga/medicinska sidor och olika dopingforum. Jag berättade att de som håller på med steroider ofta tycks ha väldigt bra kunskap om dessa hormoner och behandlingar. Hennes reaktion fick mig att känna att hon i och med det ansåg sina misstankar om doping bekräftade, och att hon definitivt inte kunde diskutera vidare med "fienden". Hon började fråga var jag arbetade osv.
Till saken hör att jag endast har testat en liten anabolakur en gång för mer än 10 år sedan, och att jag VET att jag alltid har haft lågt testo, både för och efter den parentesen. Jag är säker på att det experimentet inte har något med mina symptom att göra, och definitivt inte mitt för höga (35) testo-värde. Jag har inte ens sett åt doping sedan det lilla "snedsteget". Min egen teori är att mitt testo ligger för högt de första veckorna efter injektion, och för lågt senare i intervallet. Det är alltså staten (landstinget) som till fullo kontrollerar mitt testosteron, och därmed även mitt välmående och förmåga att styra mitt eget liv (saknar handlingskraft när jag ligger lågt i slutet av intervallet). Det känns inte korrekt att samma instans som kontrollerar mitt testosteron även insinuerar att det är mitt eget fel om det ligger fel. i förhållande till deras intervall. Jag är inte känslig eller lättkränkt, på det viset, så jag skulle aldrig komma på tanken att anmäla läkaren för hennes insinuationer och frågor om vilket företag jag arbetar för. Däremot så har jag svårt att acceptera att alla miljoner jag har betalat i skatt genom åren, inte räcker till att ge mig adekvat vård.
Jag försökte trots det fråga henne om det inte gick att få Testoviron Depot på "specialrecept" så att jag skulle kunna få jämnare nivåer, och därmed kanske undvika mina gyno-känningar och ojämna känsloliv. "Det går inte" sa hon. Hon nämnde testogel som ett alternativ för att få jämnare värden. Jag nämnde att jag hört att det var vanligt i USA, att man dels fick en kortare ester, och dels kombinationsbehandling med HCG och AI. Då sa hon bara att olika länder gör olika bedömningar, och visade absolut noll intresse för att läsa på eller att försöka anstränga sig för att jag skulle få en bättre behandling. Min egen personliga känsla var att hon mest satt och väntade på pensionen, och brydde sig mer om patienter missat någon besökstid (missade min första tid, men bad om ursäkt och betalade) och spekulera och döma kring dopingbruk, än om att fortbilda sig inom sitt ämne och kämpa för att hennes patienter skall må så bra som möjligt.
Jag börjar känna att jag kommit till vägs ände. Jag är inte typen som tycker om att bli kontrollerad av staten, utan anser mig ha rätt att ordna min tillvaro efter mitt eget huvud. Det är mitt liv och jag har bara ett. Vad kan jag göra för att få en hälsosam terapi? Måste jag börja beställa (osäkra) mediciner på näter och behandla mig själv? Eller flytta till USA? Skulle det fungera att tillfälligt bosätta sig i ett land som t ex USA, med bättre kunskap/terapi, och sedan överföra recepten till Sverige när man flyttar tillbaka?
Måste man ha sprutande artärblödning för att bli viktigare för läkare än deras fikarast?
Nebido peakar på c:a 50 nmol/L enligt andrologen på KS. Hade dem tyckt det var för högt så skulle inte behandlingen finnas. Den här nivån nås efter c:a 7-10 dagar, sen rasar det. Alldeles för fort.
Försök att hitta en privat läkare, ge för fan inte upp. Jag har också träffat en 60-årig kärringläkare när jag läste för första gången om testobehandling och ville kolla mina hormoner.
Hennes svar blev "Det är inget fel på dina hormoner" utan att veta någonting om mig. Kul va!?!
Tyvärr så funkar inte recept överskrivning från andra länder. Oftast så är svenska läkare skeptiska till allt annat än Sverige och vill göra egen utredning - om dem tycker det är relevant...
