Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

När jag kollar på boplats i Göteborg så finns just nu 117 lägenheter lediga. Dock ska man ha råd med hyran samt varit i kön åtminstone 950 dagar (säger dem).

Man borde försöka att få en mer översiktbild av hur bostadssituationen har förändrat sig senaste tre åren för risken är annars att det blir mycket spekulation. Vi vet att många bostäder är det svårt för flyktingar att ta. Det krävs att sociala / migreringsverket / kommunen går in och köper/hyr isåfall eftersom det inte är så enkelt ta dem bostäderna med enbart bidrag som inkomst.

Vilket ju också är det som alltid studenter, ungdomar, (sjuk)pensionärer faller på vilket begränsar utbudet av bostäder en hel del.

Jag kan dock konstatera att det även finns bostadsrätter/villor och själv skulle jag inte ha några som helst problem att flytta någonstans.

Nu är ju inte 117 lägenheter så mycket i ett sammanhang där 50.000+ flyttar in i landet varje år, men så finns det ju lite fler ställen än Göteborg. Så frågan är helt enkelt hur det ser ut i hela landet.

Nu pratar vi om varandra. Antingen medvetet eller omedvetet. Jag tror dock att du medvetet gör så. Att baltiska byggjobbare tjänar sämre än vad svenska gör är knappast något löp idag. Det är den fina arbetsmarknaden vi har, tack vare EU.

Svenska byggjobbare tjänar oftast mer än vad en normal akritekt gör. Ja, mer än du och jag, oavsett utbildningsgrad. Jag ser taxichaufförer som bor i villor i mitt närområde. I USA finns det knappt en chans att en taxichaffis kan tjäna mer än en civilekonom.

Byt jobb då för fan så har du också råd med bostadsrätt. Då slipper du stå i kö i 30 år till en tvåa i Husby. Ja visst ja, det finns ju inga bostadsköer. Fel av mig...

Jag har bott i ett delat tvåmans-dormitory i USA (och även delat lgh/villa med andra studenter). Det finns en helt annan acceptans i USA för att dela lägenhet med andra.

I Sverige vill man ha ett eget krypin, hur litet det än är. Visst kan man dela kök i en korridor, men det är fortfarande mycket mer privatliv i ett svenskt studentrum jämfört med att dela hus med 4-5 pers. Det kanske var lumpen som gjorde att man ville ha lite mer privatliv när man kunde välja.

Så personligen tror jag inte det är en framkomlig väg i Sverige att folk ska börja bli "room-mates" på samma sätt som i USA, även om det tekniskt sett skulle bota en del av bostadsbristen.


Om du klickar längst ner på deras hemsida (http://www.boplats.se/) så kan man se hur lång boendetid det krävdes för de stora bostadsbolagens internomflyttningar. Här ser man att det krävs minst ett års boendetid även för lägenheter i stadsdelar som du oftast hör talas om i sammanhang som "ytterligare en skottlossning i XXX".

Behöver inte byta jobb, då jag tjänar långt över medelinkomsten. Finns det inga bostadsköer? Okej. Problemen vi har ser man dock oftast när man bott utomlands ett par år. Därför känner högutbildade arbetskraftsinvandrare precis likadant och inser att vi kan ha världens trögaste bomarknad.

Jag har som redan nämt bekännt dorm-kulturen i andra länder. Jag har själv bott i kollektiv och kan säga att det var under studietiden troligtvis det bästa jag gjort. Man får en gemenskap som oftast räcker halva livet. Sjukt roligt. Men det har föga att göra med vår extremt tröga bomarknad i Sverige.

Det är inte bara studenter och singelkillar som behöver bostäder, utan även barnfamiljer och personer med djup etablering på sin ursprungsort.

Hur kul är det för en barnfamilj att riva sina rötter från Kalmar till att flytta till Munkfors, bara för att det är den enda lägenheten och jobbmöjligheten de har när de måste bo större?

Jag förstår inte riktigt varför du skriver så till mig.

Å ena sidan verkar du acceptera det jag skriver om att prisregleringen gör att ett förstahandskontrakt får ett värde, och det gör att det blir kö till sådana.
I nästa sekund verkar du glömma det och klagar på mig för att det inte finns förstahandskontrakt att få på dagen.

Tar staten bort prisregleringen kommer du att kunna få dig ett förstahandskontrakt på dagen.
(Vill du köpa en villa eller bostadsrätt nära Kista kan du gå på visning och skriva kontrakt dagen efter. Utan prisreglering skulle det bli snarlikt för HR).

Prisregleringen (+ mycket annan styrning av överheten) visar just att det blev ett problem att få sig en urkass bil. Men det är nog en annan diskussion.

Andra hand är inte lika hårt prisreglerat, och då finns ett utbud. Det skulle finnas ett utbud även om det var hårt reglerat. Detta för att att förstahandskontrakt har ett värde då det medger boende till reducerat pris.

UTBUDET av förstahandskontrakt är väl närmast obefintligt.
Men skulle det bli tillåtet att handla med förstahandskontrakt skulle det helt plötsligt bli ett mycket större utbud. När HR blir marknadsprissatta finns ingen anledning att hålla på ett kontrakt. Det har inget speciellt värde längre.

Just prisregleringen gör tillgången närmast obefintlig. Det är så många som vill komma över underprissatta varor och tjänster.
Skulle någon hyra ut en Ferrari för 1000 SEK i månaden skulle det bli en lång kö för det. (För att åter igen släpa in den hatade Ferrarin. Men det har ett visst pedagogiskt värde trots allt). Tittar man på den kön skulle man då kunna dra den naiva slutsatsen att det är brist på Ferraribilar.

Troligen har vi en snedfördelning mellan HR och BR där folket troligen skulle efterfråga mer HR om marknaden inte var reglerad. Men tyvärr har just regleringen gjort att HR omvandlats till BR. Både privata och allmännyttan har gjort det. Skälet är mycket enkelt. En hyresfastighet har inte högre pris än vad direktavkastningen ger. Men en BR-fastighet kan prissättas högre.

Tack, det var det jag fiskade efter. Ber om ursäkt om du redan skrivit detta längre bak i tråden, det framgick isåfall inte så tydligt av kommentarer liknande den jag citerar längre ner.


Så långt är vi överens. Sen är jag av en massa olika skäl inte säker på att det är så lätt att ta sig till en situation där vi får en bra hyresmarknad. Jag kan även tänka mig en viss subventionering av boendet, men det kanske isåfall ska gå mer genom bostadsbidrag än snedfördelade hyror.

Jag tycker även det kan vara värt att sträva efter en bostadspolitik som motverkar getton utan att för den sakens skull skapa en sönderreglerad marknad.

Här kan man säkert träta om detaljerna i all evighet. Jag förstår att politikerna ser frågan som en s.k. third rail som de inte vill röra. Men dagens situation måste åtgärdas.


Klagomålet gällde inte att situationen ser ut som den gör, utan att du förringar problemet:


Här håller jag inte med. Helt oavsett orsakerna så är det ett allvarligt problem för Sverige att vi har ett obefintligt utbud av förstahandskontrakt i stora delar av landet.

Det kostar mängder med pengar att arbetskraften inte lätt kan flytta på sig dit de mest passande jobben finns.

Veronica Palm ger sig in i debatten igen och har som vanligt inte en susning hur saker och ting fungerar...

http://debatt.svt.se/2014/02/20/ungas-bostadsbrist-drabbar-hela-samhallet/

Och här är nån snart 22 årig henperson som bölar ut och känner sig inte hemma i andrahandscirkusen...

http://debatt.svt.se/2014/02/19/jag-far-aldrig-chansen-att-kanna-mig-hemma/

Suck och stön. Ska bli intressant att se på debatt ikväll där en massa vänstertomtar ska delta...

Jag uppfattar det som att man försöker. Dels genom att tillåta att folk som hyr ut lägenheter i villor att ta hyra lite mindre restriktivt. Då ökar antalet uthyrda kvm.
Dels när man nu ska tillåta marknadshyra de första 15 åren av ett nybygge.

Det handlar också om att införa marknadshyra på ett sätt så man slipper alltför mycket snyft och offer artiklar i media när folk plötsligt ska börja betala för sig. Genom att införa det på nybyggen så slipper man ifrån det mesta av det.

Lyckas man etablera detta kan man efter några år tillåta t ex upptill 4%+ bruksvärde på gammalt bestånd.

Det kan också vara så att du överdriver det.
Det har varit "bostadsbrist" i Stockholm i minst 30 år. Det har inte varit stoppande för näringsliv eller expansion. Folk som velat bo där har skaffat sig en bostad. Det har inte bekymmersfritt men det har funnits ett prispremium för att bo där. Och man kan ha varit tvungen att bo i andrahand under någon månad.
Dvs folk som varit lite driftiga och företagssamma har kunnat flytta dit. Medan de som tyckt att "bostadsbristen" varit en för hög tröskel har låtit bli. Det är inte givet att det varit negativt.

En del förvirrade personer tror att om vi har marknadshyror så tjänar fastighetsägarna multum. Riktigt hur man kan tro något sådant är ett mysterium, men konspirationsteorier är ju populära. Kanske är det effekterna av en icke-fungerande skola.

Antag nu att marknadshyror råder. En hyresfastighet är till salu och DU, samt Gromph och kurt-sune är spekulanter på den.

DU bjuder på en nivå där du gör 15% vinst per år.
Emellertid märker du att både Gromph och kurt-sune bjuder över.
Nu har du dock tänkt bli profiterande fastighetsmagnat så du måste köpa.

När budgivning har stannat och du står som segrare märker du att din vinst kommer att bli 0%. Hela hyresintäkten går till räntor, drift och underhåll.
Provar du att höja hyrorna sticker hyresgästerna och du står med tomma lägenheter, och går back.

Varför är det så svårt att förstå att det blir så här för fastighetsägarna?

Jag kan tänka mig att desperationen är ganska stor, även bland de "driftiga och företagssamma" som tagit steget och flyttat till Stockholm. Eller stannat kvar och låtit bli att lämna kloaken med för den delen. Det visar inte annat konsumtionen av antidepressiva mediciner bland alla hipsters och latte-fjantar, vilken nu läkarkåren varnar för tyder på ett gravt fel i samhället.