Juristprogrammet

Fast nog måste väl det svenska juristprogrammet även det sägas vara i väldigt hög utsträckning en "yrkesutbildning i egentlig mening"? Jag menar, man studerar i princip enbart gällande rätt. Jag tycker personligen att programmets upplägg är av godo och uppfyller sitt syfte, men det är ju inte så akademiskt, i egentlig mening.

Fick reda igår på att jag erhållit ett AB på vår senaste 30 p kurs, blev glad givetvis.. kände dock mer av en ''nu slipper jag ha ångest känsla'' mer än ''omg omg omg'' som man fick första gången. Någon som känner samma? Betygen blir mer ett ''klara av'' än ett glädjebesked.

Hehe kanske en naturlig följd, en avtagande gränsnytta om man så vill, men hur känner ni alla visa flashback peeps?

Blandade känslor. Jag känner mig glad och stolt när jag presterar på den nivå jag hoppas (och kanske förväntar mig). Samtidigt är det i stor utsträckning som du säger, att dessa positiva känslor inte riktigt står i paritet till känslorna av att misslyckas, att känna sig som en idiot och att vara besviken på sin förmåga.
Jag tror också att det du lyfter upp är en av anledningarna till att jag har upplevt det som värre och värre att skriva salstentor. Eftersom att mina förväntningar hela tiden ökar på mig själv, att inte sjunka under den nivå jag har lagt mig på, blir det mindre och mindre "glädje" efter tentorna och mer mer matthet och tomhet.

För att citera mig själv från ungefär en månad sedan;

Programmet blir efter ett par terminer ren rutin, som att gå till jobbet. Mot slutet kände jag knappt någon glädje alls i erhållet AB.

För alla som gått något annat än samhälle på gymnasiet så är AB givet. Betygshetsen uppkommer när folk som egentligen är fullständigt dumma i huvudet och har nada intresse för ämnet (en stor andel av juriststudenterna) också vill ha AB. Det är dessa som tycker att det är jobbigt och fattar inte att tiden som spenderas på studierna inte korrelerar med betyget då det är en viss tankegång som måste användas och inte mer fakta.

Det är ganska sorgligt att se dessa människor brytas ned av en utbildning som de aldrig skulle börjat på. Ansvaret ligger i slutändan på universitetet som tar in folk på fel grundval.

Grattis, bra jobbat! Jag hoppas att du firade rejält.

Håller inte riktigt med. Jag gick samhälle och presterar AB, tror knappast jag är ensam. Jag håller delvis med dig i att tid lagd inte korrelerar med resultat. Dock så är det väl givet att betygshetsen är på grund av krav som framtida arbetsgivare sätter, ting/drakar etc. och inte på grund av att folk som inte kan få AB vill ha det, varför skulle man annars ens vilja ha ett AB om det inte var värdefullt?

Nåväl inte riktigt det mitt inlägg berörde, vad är dina tankar om AB:s avtagande gränsnytta?

Tack! Hehe jag borde kanske firat, men som jag nämnde så kände jag mig mer matt/lättad än glad. Kanske bara fel på mitt sätt att hantera saker, ibland borde man väl glömma hetsens besvär och bara fira framgång. Några bra tips på tillvägagångssätt?

Om folk inte hade haft svårt för att få AB så hade det inte funnits någon betygshets. Problemet är att folk som kommit in på backgrund av deras MVGn i ämnen så som psykologi A och Engelska B inte är rätt virke för ett sådant program eftersom att det krävs en viss analysförmåga. Dessa måste klara deras tentor (att klara en tenta är att få AB) med "brute strength" genom att sitta från 8-19 varje dag.

Klassikern är ju när tre fjärdedelar av seminariegruppen inte ens fattar uppgifterna och börjar babbla om det materiella rättsläget när man ska analysera fundamentala strukturer. NEJ, uppgiften handlar inte om sociallagstiftning i EU era jävla idioter, den handlar om hur ett direktiv påverkar individer.

Jag tror inte att AB:s gränsnytta kommer avta, snarare förstärkas då den nya generationen gymnasister antagligen kommer vara mera vettiga än pajaserna som för nuvarande pluggar juridik.

Hej!

Angående kurslitteratur:

Hur disponerar ni er läsning av kurslitteraturen? Om man vill vara hyfsat förberedd inför seminarier så fungerar det inte att sätta sig och läsa från pärm till pärm i någon bok, utan du måste oftast slå i böckerna för att hitta det som är relevant inför kommande seminarium. Att göra detta tar oftast så pass lång tid så det finns ingen tid över för att plöja annan kurslitteratur. Utöver detta så finns det pm och dylikt som ska skrivas. Kommer man slå i alla böcker så pass mycket att man till slut har läst igenom all kurslitteratur? Känns ju sådär om man står där några veckor innan tentan och vet att man bara har läst vissa passager i böckerna

Vet ni förövrigt om det finns någon möjlighet att få tag på gamla PM? Hade varit intressant att få läsa ett AB-pm, för att få en överblick kring struktur o.s.v.

Ang. kurslitteratur.
Här vet jag att det det finns flera olika uppfattningar/tillvägagångssätt (kanske lika många som det finns studenter) så detta svar är min högst personliga syn på saken.

Nej, under en termin så kommer man inte i sina nedslag i böckerna att läsa igenom all litteratur. Däremot blir det ofta väldigt stora delar av böckerna som täcks i och med dessa nedslag. Det är dock inte nödvändigt att läsa ut alla böcker i sin helhet för att få högsta betyg på tentorna. Desto fortare du släpper tanken på att all litteratur måste läsas från A till Ö desto bättre.
Det finns ett flertal böcker som jag har läst från pärm till pärm, men då är det oftast för att det är uppenbart att väldigt mycket av böckerna innehåller väsentlig information som inte kan fås på annat sätt.

Jag läser också på UU! Vi har precis samma upplägg som du beskriver. Har lämnat in PM1 vilket enbart var i punktform. Skrev inte mycket vettigt där då jag inte alls var insatt i mitt ämne. PM2 ska snart in. Det är på 4-5 sidor och jag planerar att vara så gott som klar då. PM3 tänkte jag enbart fylla ut på. Anledningen är för att jag vill ha mycket feedback från lärarna då PM3 är det som betygssätts.

Jag vill enbart få B, har inga högre krav då jag har svårt att avgöra ambitionsnivån för tillfället.