Citat:
c)
Det handlar här om personskada, en fraktur.
Man ska inte låta sig vilseleddas av att det är en kommun i det här fallet. Det handlar inte om det allmänna i 3kap SKL:s bemärkelse. Att skotta i en park är en privaträttslig angelägenhet och ska bedömas enligt de vanliga reglerna.
Det blir här tal om 2:1 istället för vad som säger i 3:2- om det allmännas särskilda ansvar.
Att det inte är själva personerna som beslutar om att inte sanda och därmed utsätta medborgarna för en risk personligen spelar ingen roll då principalansvaret enligt 3:1 gör arbetsgivaren ansvarig för sina anställda. Kommunen har anställda som ska sanda och som arbetsgivare svarar de för sina anställda såsom det var de själva som utförda arbetet. Eventuellt kan man se det som organansvr- stadsförvaltningen eller liknande ska sköta arbetet. I båda fallen leder det till ansvar enligt 3:1
Det blir en culpabedömning som måste till i det här aktuella fallet. Något uppsåt är det inte tal om, det blir oaktsamhet som eventuellt får åberopas.
För att bedöma om oaktsamhet föreligger kan man kolla vad författningar, prejudikat, sedvana och andra föreskrifter föreskriver, och om det inte finns några sådana så får man göra en fri bedömning.
I det här fallet är det själva kommunen som handlar, de skapar därmed sina egna föreskrifter.. men de kan såklart inte strunta i lagar och andra regler som finns.
Om det finns föreskrifter som säger att man ska salta så påverkar detta påculpabedömningen, men det är fortfarande inte strikt ansvar så kommunen kan fortfarande åberopa undantag för att slippa anses vara oaktsam, desto mer preciserade föreskriften är desto mindre utrymme finns det för kommunen att slippa ses som oaktsam.
Den fria bedömningen tar hänsyn till hur stor risken är för skada, storleken på den eventuella skada och möjligheterna att undvika skada.
Risken att någon skadas i och med att det inte saltas är övervhängande, eftersom det sker i hela kommunen kommer alla invånarna att drabbas, även äldre och skröpliga som är extra känsliga kommer att bli utsatta.
Skadorna kan bli stora, bilar kan krocka och dödsfall kan uppstå på vägarna.
Risken får vägas mot nyttan. Hur stor är risken, hur stora är åtgärderna för att förhindra skada i och med att risken finns.
Nyttan det innebär för miljön kan inte anses överväga risken i det här fallet även om de åtgärder som vidtas för att minimera risken (utskickande av broschyrer) får anses vara goda åtgärder för att minimera den risk som uppstår.
Att varna genom broschyrer kan anses vara ett bra sätt att få ut informationen och att informera invånarna att saltningen upphör är det bästa sättet att förhindra skador under sådana förhållanden som numera råder (hala vägar o.s.v.)
I det här fallet är risken mycket stor och det får därför anses vara oaktsamt att inte salta, även om de informerar varenda invånare så kommer de inte undan det faktumet att alla vägarna är hala och därför farliga att använda.
Generellt sätt tar man inte hänsyn till individuella omständigheter men det kan tänkas ske vid okvalificerad verksamhet.
I ett NJA 1948 s489 var det en skröplig man som skottade snö och orskade personskada på annan, HD tog hänsyn till hans nedsatta fysiska hälsa.
Kan man tänka sig att det talar för en hårdare bedömning mot kommunen om det är en äldre person som är ute och går och ramlar omkull då personen har fysiska defekter. Att det är okvalificerad verksamhet talar för det, men i allmänhet tar man inte hänsyn till indivuella omständigheter och personen var inte tvungen att försätta sig i situationen, om det var tvång genom arbete kunde man bedömt det som en förmildrande omständighet till gagn för den skadelidande och därmed i skärpande rikting för kommunen.[/spoiler]
Det handlar här om personskada, en fraktur.
Man ska inte låta sig vilseleddas av att det är en kommun i det här fallet. Det handlar inte om det allmänna i 3kap SKL:s bemärkelse. Att skotta i en park är en privaträttslig angelägenhet och ska bedömas enligt de vanliga reglerna.
Det blir här tal om 2:1 istället för vad som säger i 3:2- om det allmännas särskilda ansvar.
Att det inte är själva personerna som beslutar om att inte sanda och därmed utsätta medborgarna för en risk personligen spelar ingen roll då principalansvaret enligt 3:1 gör arbetsgivaren ansvarig för sina anställda. Kommunen har anställda som ska sanda och som arbetsgivare svarar de för sina anställda såsom det var de själva som utförda arbetet. Eventuellt kan man se det som organansvr- stadsförvaltningen eller liknande ska sköta arbetet. I båda fallen leder det till ansvar enligt 3:1
Det blir en culpabedömning som måste till i det här aktuella fallet. Något uppsåt är det inte tal om, det blir oaktsamhet som eventuellt får åberopas.
För att bedöma om oaktsamhet föreligger kan man kolla vad författningar, prejudikat, sedvana och andra föreskrifter föreskriver, och om det inte finns några sådana så får man göra en fri bedömning.
I det här fallet är det själva kommunen som handlar, de skapar därmed sina egna föreskrifter.. men de kan såklart inte strunta i lagar och andra regler som finns.
Om det finns föreskrifter som säger att man ska salta så påverkar detta påculpabedömningen, men det är fortfarande inte strikt ansvar så kommunen kan fortfarande åberopa undantag för att slippa anses vara oaktsam, desto mer preciserade föreskriften är desto mindre utrymme finns det för kommunen att slippa ses som oaktsam.
Den fria bedömningen tar hänsyn till hur stor risken är för skada, storleken på den eventuella skada och möjligheterna att undvika skada.
Risken att någon skadas i och med att det inte saltas är övervhängande, eftersom det sker i hela kommunen kommer alla invånarna att drabbas, även äldre och skröpliga som är extra känsliga kommer att bli utsatta.
Skadorna kan bli stora, bilar kan krocka och dödsfall kan uppstå på vägarna.
Risken får vägas mot nyttan. Hur stor är risken, hur stora är åtgärderna för att förhindra skada i och med att risken finns.
Nyttan det innebär för miljön kan inte anses överväga risken i det här fallet även om de åtgärder som vidtas för att minimera risken (utskickande av broschyrer) får anses vara goda åtgärder för att minimera den risk som uppstår.
Att varna genom broschyrer kan anses vara ett bra sätt att få ut informationen och att informera invånarna att saltningen upphör är det bästa sättet att förhindra skador under sådana förhållanden som numera råder (hala vägar o.s.v.)
I det här fallet är risken mycket stor och det får därför anses vara oaktsamt att inte salta, även om de informerar varenda invånare så kommer de inte undan det faktumet att alla vägarna är hala och därför farliga att använda.
Generellt sätt tar man inte hänsyn till individuella omständigheter men det kan tänkas ske vid okvalificerad verksamhet.
I ett NJA 1948 s489 var det en skröplig man som skottade snö och orskade personskada på annan, HD tog hänsyn till hans nedsatta fysiska hälsa.
Kan man tänka sig att det talar för en hårdare bedömning mot kommunen om det är en äldre person som är ute och går och ramlar omkull då personen har fysiska defekter. Att det är okvalificerad verksamhet talar för det, men i allmänhet tar man inte hänsyn till indivuella omständigheter och personen var inte tvungen att försätta sig i situationen, om det var tvång genom arbete kunde man bedömt det som en förmildrande omständighet till gagn för den skadelidande och därmed i skärpande rikting för kommunen.[/spoiler]
Nu är jag ju helt okunnig juridiskt än så länge, men hur kopplar du NJA 1948 s489 till detta? Har inte läst domen själv, (är det bara ett exempel? mtp årtalet...) men om det var en skröplig man som skottade snö och orsakade personskada på en annan, och att man då tog hänsyn till hans fysiska hälsa? Hur kopplar du det till en kille som trillar omkull i en park? Det kanske är ett relevant rättsfall, men du kanske bör resonera mer kring varför?
Min poäng är bara att du ju inte vet något om vem personen är eller vad som skedde. Det enda du vet är ju det som stod i frågan? Då blir det i mina ögon "off topic" att ens nämna individuella omständigheter och ålder m.m. i den omfattningen.
Men: Anses det mer oaktsamt agerat av kommunen om en pensionär trillar än om en 25-årig elitidrottare? Om så är fallet, varför? Borde inte pensionären ha större risk att trilla även om det inte är jättehalt? Om en frisk och kry människa halkar och slår sig så pass allvarligt borde ju själva halkrisken vara betydligt större och därav kommunen vara mer oaktsam?
Bara lite tankar angående det du skrev! Försöker inte rätta dig. Jag är som sagt oskuld inom juridiken (inga tentor än). Så det enda jag kunde ifrågasätta var hur du fick in NJA-hänvisningen i detta fall. Vore kul att höra hur du resonerade.
__________________
Senast redigerad av Harklank 2014-02-11 kl. 05:23.
Senast redigerad av Harklank 2014-02-11 kl. 05:23.
