Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Nej.
Poängen i min kommentar (det som du inte fetade) är att enbart domens existens inte säger ett dugg om deras uppfattning om killens förklaring är sann eller inte, som du hävdade. De dömer utifrån våldet som killen brukade.

Det du däremot fetade i min text gällde Ditt användade av domen mot killen som bevis för att killen skulle ljugit om tafsandet.

Just det, vem låste dörren, och det spelar mindre roll. Kanske börjar du fatta.
Det centrala är våldet.
Dock, killens egen förklaring till hur det började är att SB tafsade honom på ballen.

Om du sedan tror att lammet SB inte tafsade, tja det är upp till dig.

Jag menade:Naturligtvis var det läkare som ordinerade dosen och dosen överskred aldrig den dos som rekommenderades i FASS.

Man använde öht sällan beroendeframkallande mediciner inom psykiatrin dit kom människor med beroende för att botas ifrån sitt beroende.

Och RPV i Växjö använde det inte alls

Jag kan bara svara för Säter. Växjö ville ju inte Sture vara just för denna idioti gällande mediciner.
Jag själv behöver dessa för min epilepsi, patienter för sin ångest.

Jag förstår dig. Men det har inget med SBs tafsande att göra, utan med skribenter som misstolkar.
Låt mig sammanfatta:

Jag lägger upp länk till misshandeln 2006 och citerade killens förklaring:
att SB tafsade honom på ballen.

Min poäng var att SB får se upp med sina impulser när han kommer ut bland folk. Ett ganska bra råd får man väl säga, med tanke på SBs tidigare brott där han skadat folk och även själv blivit skadad pga att sitt tafsande.

Men om nu denne man, som var dömd till rättspsykiatrisk vård efter "en lång rad grova brott" (samt enligt "Grismongis" är stor och stark), var rädd för "seriemördaren" SB, varför gick han då in i dennes rum? Hans påstående om tafsande bär inte sannolikhetens prägel och inte heller blev SB dömd för något "ofredande". Om SB bevisligen hade "tafsat" hade han blivit dömd för det. Det enda som bevisligen hände är att SB blev misshandlad av denna medintagne psyk patient och att ingen ursäkt fanns för dennes gärning såsom t ex nödvärn.

Jag vet inte om du någonsin har varit in på en rättspsykiatrisk avdelning men jag kan tala om för dig hur det här har gått till.
Grismongis kompis har gått in till SB spärrat dörren med något för att hindra personalen att komma in sedan har han skridit till verket. SB har alldrig varit i närheten av hans kuk över huvud taget och det är helt avgörande utifrån ditt resonemang.

Det som är intressant att han dömdes trots att han var intagen för vård
Då ska Sture kunna ställas till svars för sina lögner?
Jag är säker på att Sture ljög om varför han misshandlades .
Jag umgås inte med lögnare och min vän är ingen sådan.

Bara så du vet "Grismongis" (och detta i all välmening så att du eller dina vänner slipper bli lagförda för brott framöver):

Om någon tafsar på dig har du rätt att försvara dig inom rimliga gränser, t ex på så vis att du säger ifrån, håller upp dina händer framför dig eller puttar undan vederbörande. Skulle du svara på ett eventuellt "tafsande" med grov misshandel så åker du dit för det (med rätta). Har man ingen impulskontroll utan omedelbart tar till grovt våld ska man nog hållas inlåst (det kanske i och för sig är fallet vad gäller din vän).

Som jag tidigare sa; domstol har redan gjort en bedömning av det som hände i SBs cell den gången år 2005, nämligen att din vän misshandlade SB utan att ha haft någon giltig ursäkt såsom t ex nödvärn. Det visas av det faktum att han blev dömd samt fick betala skadestånd till SB.

Det är svårt att veta vad som faktiskt hänt men rent generellt är det väl lättare att bevisa en grov blodig misshandel än ett ofredande. Dessutom verkar slagskämpen inte ha förnekat misshandeln så att han dömdes och SB inte dömdes är inte ägnat att förvåna. Som Grismongis påpekar är det dock intressant att konstatera att man ansvarar för sina handlingar trots att man sitter tvångsintagen på rättsspsyk. Ganska många i tråden har förnekat att det är rättsligt möjligt och har inte velat ta till sig förklaringarna om att man svarar för sina handlingar om man inte har förvaltare eller, när det gäller brott, begår handlingen i ett ansvarsbefriande tillstånd. Hur förklarar ni det här?

Jag har diskuterat detta tidigare och vill därför svara så här:

Du teoretiserar för mycket.

Ja, vederbörande dömdes. Alltså kan man dömas. Så långt har du rätt.

Men, till vilken nytta? Han fanns redan omhändertagen och i tvångsvård.

Praktiskt resultat av att han dömdes? Noll och intet. Varför? Därför att han inte är/var tillräknelig. Att han inte är/var tillräknelig innebär sålunda att han inte svarar för sina handlingar. Det är detta som man kan kalla för ett "ansvarsbefriat tillstånd".

Vilket jag påpekat flera gånger tidigare.

Än en gång: Att han dömdes är helt och hållet en papperskonstruktion och inget som har någon praktisk betydelse.

Att säga att han att han var ansvarig för sina handlingar och därför kunde dömas är brännvinsadvokatyr i den högre skolan.

Han kunde inte dömas till något ytterligare straff överhuvudtaget.

Hans beteende (och tingsrättsdomen) lades nog till bedömningsmaterialet inför vårdplansrevideringar och förvaltningsrättens återkommande prövningar av honom. Så det har hög potential att få praktisk betydelse för dennes framtid.