Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

(mina fetningar)

Det jag har fetat kan vi, för enkelhetens skull, kalla för representanter för tre sorters kluster.

Eftersom du i ditt inlägg framställer dig som vore du rätt person att avgöra vad som är kännetecknande för dessa kluster, så vill jag att du gör klart för tråden på vilka grunder du gör "boskillnad" mellan dem och som gör att du landar i din slutsats.

Jag håller för en gångs skull med dig i ett parti av det du skriver.
Ja, visst är det lustigt vad farmakologer/toxikologer inbillar sig!
Att de tror att preparat ur den s k bensogruppen skulle kunna ha någon som helst påverkan/inverkan på t ex människor, är väl att se som närmast svartkonst?

Att en del "förståsigpåare" (läs: 'Norellister) på Säter tillförde 'terapi' har ju nu efteråt visat sig vara en ytterst olycklig kombination.

Enligt mig så visar det hur olyckligt det kan gå när man oreflekterat ger sig till att blanda tro och vetande.

Jag har själv varit kraftigt påverkad av benso, inte fick jag såna tankar eller fantasier som Sture. Alltså kan man på goda grunder gissa att han faktiskt har ett sexuellt intresse för minderåriga?

Nu tror jag vi får hyfsa debatten litet igen.

Främst gäller det Bergwalls missbruk av bensodiazepiner som kommit att få en märklig betydelse i tråden.

Dessa narkotikaklassade läkemedel var för honom vad ett ett köttben är för en normal hund. Lökemedlen har aldrig haft den rollen att de skapat förutsättningar för Bergwalls personlighetsstörning eller läggning. De har heller inte fått honom att bli mytoman.

Bensodiazepinerna har fungerat som förstärkare av ett beteende; Beteendet att fabulera fram erkännanden av inbillade mord. Ungefär som man förstärker beteendet hos en hund att räcka vacker tass genom att ge hunden ett köttben varje gång den räcker vacker tass.

Någon annan roll har bensodizepinerna knappast haft för "Quick-affären" men som ett sätt att förstärka ett dåligt beteende har det fungerat allt för väl och det borde, om nu ingen annan gjorde det, Ståhle ha begripit! Det är för tusan klassisk betingning!!!

Ta en minut och titta på "Pavlovs hundar" på wikipedia förstår ni bättre vad jag menar.

Jag är övertygad om att det är precis som du säger. Men den här boken - Kvarblivanden - ser du någon naturligt koppling mellan den och bensomissbruket? Den är ett hyfsat omfattade verk om jag förstår saken rätt. Finns det något som tyder på att Säters personal ligger bakom dess tillkomst, t.ex. genom uppmuntran via benso? Ville man ha både en seriemördare och en författare? Det låter konstigt. Benson i sig kan väl knappast ha bidragit till ökat skrivbehov.

Jag är övertygad om att det är precis som du säger. Men den här boken - Kvarblivanden - ser du någon naturligt koppling mellan den och bensomissbruket? Den är ett hyfsat omfattade verk om jag förstår saken rätt. Finns det något som tyder på att Säters personal ligger bakom dess tillkomst, t.ex. genom uppmuntran via benso? Ville man ha både en seriemördare och en författare? Det låter konstigt. Benson i sig kan väl knappast ha bidragit till ökat skrivbehov.

Nu tror jag vi får hyfsa debatten litet igen.

Främst gäller det Bergwalls missbruk av bensodiazepiner som kommit att få en märklig betydelse i tråden.

Dessa narkotikaklassade läkemedel var för honom vad ett ett köttben är för en normal hund. Lökemedlen har aldrig haft den rollen att de skapat förutsättningar för Bergwalls personlighetsstörning eller läggning. De har heller inte fått honom att bli mytoman.

Bensodiazepinerna har fungerat som förstärkare av ett beteende; Beteendet att fabulera fram erkännanden av inbillade mord. Ungefär som man förstärker beteendet hos en hund att räcka vacker tass genom att ge hunden ett köttben varje gång den räcker vacker tass.

Någon annan roll har bensodizepinerna knappast haft för "Quick-affären" men som ett sätt att förstärka ett dåligt beteende har det fungerat allt för väl och det borde, om nu ingen annan gjorde det, Ståhle ha begripit! Det är för tusan klassisk betingning!!!

Ta en minut och titta på "Pavlovs hundar" på wikipedia förstår ni bättre vad jag menar.

(det av dig fetade partiet)

Min vittomtalade blygsamhet förbjuder mig att framhäva min enkla person, men ibland är sakskälen i det närmaste tvingande.

Från inlägg #13812 (5 jan) har jag därför kopierat nedanstående parti.

<Vad vi nu alla(?) kan se, det är att det i själva verket var frågan om en grotesk form av instrumentell betingning!
Genom att utdela förstärkning(=belöning) i form av farmaka(=droger) till SB vid önskvärda svar, så blev det som ett enda stort (och katastrofalt misslyckat!) experiment!

För experimentet ansvarig lab-personal (= Säter + i viss v d Kwast som pådrivare genom att låta MGM få röra sig fritt under pågående mordutredningar!) hade alltså -om SB ursäktar mig- förvandlat en intagen RPV-patient till att bli en sorts laboratorieråtta!
Detta är ett oerhört övergrepp riktat mot en enskild och står helt i strid med precis ALLT! vad god moral och vårdetik stipulerar!>

Nä, alla minns inte allt och vi vet ju till och med att SB hade stora svårigheter med detta. Det finns ju belagt att han ändrade sig oupphörligen i sina utsagor.

Men nu pratade jag om domstolarna.

Du säger:


Jag utgår från att du med man, menar (bl.a.) domstolarna, eftersom du skriver: "att ett antal domstolar funnit honom skyldig...."

En domstol skall inte behöva hålla reda på allt vad som hänt i 30 parallella mordhistorier. Domstolen har att döma i ett mordfall.

Det jag menade var att om en domstol börjar resonera om 30 presumtiva mordfall, så är man ute på hal is.

Just det och vi ska kanske inte glömma bort den där "detaljen" . . . igen . .

Är du allmänt trög av dig? Att den gode samhällsmedborgaren Sture ändrade sig 123978123 gånger vet vi, men det maskerades i domstolarna. Slätades över friskt av Seppo etc - det var bara en story som de behövde döma på så att säga. Har du verkligen missat detta, under alla år? Herrejävlar alltså.

Versionerna har i alla fall inte varit sämre än att ett antal domstolar funnit honom skyldig bortom allt rimligt tvivel så särskilt motsägelsefulla och felaktiga kan de inte ha varit. Förmodligen har man uppfattat det som helt naturligt att han blandat ihop en del detaljer, särskilt mot bakgrund av att han påstod sig ligga bakom trettiotalet mord. Ingen kan väl hålla isär alla detaljer i en sådan hop av mordfall.

Det du invänder mot har Bohlwinkel som upphovsman. Det var han som drog upp de 30 presumtiva mordfallen och hur domstolarna såg på detta.
Jag invände mot detta och pekade på att en domstol har att titta på ett fall ("en story") åt gången.